Du går varken framåt eller bakåt: du sitter fast
Det finns stunder i livet när vi känner stor förbryllelse. De är inte nödvändigtvis “dåliga tider”, och det är heller inte det att du upplever stort lidande eller allvarliga problem. Du ser helt enkelt dagarna passera förbi och känner djupt inom dig att du varken utvecklas eller växer. Du sitter fast.
Det dominerande faktumet är rutin. Varje dag är väldigt lik den innan, och även om du inte måste genomgå stora omvälvningar så lyckas du inte bli riktigt exalterad över något. Du har inget sätt att aktivera din livskraft och du känner inte för att försöka.
“Livet är aldrig stillastående. Det är konstant rörelse, rörelse utan rytm, för vi förändras konstant. Saker lever genom att röra sig och samtidigt få styrka.”
-Bruce Lee-
Du har till och med lyckats vänja dig vid problemen innan de ens drabbat dig. Om du befinner dig i ett mediokert eller skadligt förhållande slutar du försöka bättra dig. Om ditt jobb inte tillfredsställer dig så nöjer du dig ändå med det. Du går varken framåt eller bakåt: du sitter fast.
Sitter du fast? Rör du dig inte framåt?
Att du sitter fast är resultatet av att du inte kommer i kontakt med dina genuina känslor. Därför känner du dig inte riktigt manad att skrida till handling, att genomföra en förändring som kommer berika dig och göra livet mer betydande. Dessa är tecknen som indikerar att du sitter fast:
- Du känner inte entusiasm. Du gör allt mekaniskt och försöker att inte tänka så mycket på det. Dessutom vill du inte göra saker komplicerade.
- Du vill inte hänge dig åt något. Du gör bara det du blir ombedd, både på jobbet och privat. Men du vill inte bli för involverad.
- Du undviker utmaningar. När du ställs inför en potentiell utmaning eller nyhet tar du ett steg åt sidan. Du är inte intresserad av att testa dig själv och du ser inte logiken i att göra det.
- Du känner dig trött nästan hela tiden. Ett av dina favorituttryck är “jag är trött”. Och det är sant, för fysiskt känner du att du inte har tillräckligt med energi. Din kropp känns tung och du blir lätt dåsig.
- Din rutin är för strukturerad. Du gör nästan allt, varje dag, på samma sätt. Samma tider, samma rutin, samma konversationer.
- Du avfärdar allt nytt. Alla nyheter verkar föra med sig onödigt obehag. Vidare vill du inte anstränga dig för att anpassa dig efter något du inte känner till.
- Du känner dig konstant lat och uttråkad. Du gäspar mycket och hoppas att de ska “lämna dig ifred” samt att inget ska tvinga dig att röra på dig. Nästan allt tråkar ut dig, men det som gör dig mest uttråkad är att tänka på förändring.
- Du rättfärdigar din attityd, till och med med lögner. Dessutom bygger du upp en serie falska “anledningar” för att stödja din inaktivitet och rädsla för förändring. Du gör ursäkter för att rättfärdiga att du sitter fast.
Om du inte går framåt, gå tillbaka
När du genomgår en period när du sitter fast finns det säkerligen en antydan av sorg, vrede eller båda bakom situationen. Det faktum att du sitter fast betyder att det finns ett problem som måste lösas i ditt liv, även om du inte inser det.
Hemlig depression är som ett litet djur som konstant gnager på dig och stjäl viktig energi. Det är ett dovt surr som har stor påverkan på hur du uppfattar det dagliga livet. Som om en grå slöja svepts över din verklighet och du nu ser på allt genom denna färgförvrängning. Inget kommer verka tillräckligt intressant, för du ser det inte direkt.
Vrede är i sin tur en av de mest handikappande känslorna. När den gjort sig hemmastadd inom dig verkar den genom att bryta ned andra känslor. Undertryckt vrede gör dig stel, sarkastisk och negativ. Den får dig att känna en typ av förakt för allt omkring dig och bidrar till att det inte finns något som kan väcka ditt intresse. Den underminerar dina relationer med andra människor och påverkar din hälsa på lång sikt.
Detsamma gäller skuldkänslor, som ibland gör sig hemma i ditt undermedvetna. När du inte gjorde eller sade det, eller när du gjorde och sade det, kommer det generera ånger, och du flyr från denna verklighet. Det är troligt att priset kommer vara att dina känslor och din önskan att leva bleknar.
Ibland är det bäst att gå tillbaka
Du bör hantera stadierna av stillastående bör med försiktighet. Ibland kräver de bara en process av medvetenhet och att man överväger omständigheterna de sker i. Andra gånger är de ett tecken på att en kris håller på att bryta ut.
Så när du känner att du inte kan röra dig framåt är det bäst att du går tillbaka. Du är bunden till vissa situationer från det förflutna som du inte helt övervunnit och som fortfarande påverkar nuet. Det är sant att livet inte är en dans på rosor, och det är heller inte en fest varje dag. Men å andra sidan är det faktiskt den enda och mest värdefulla sak du har.
Att leva utan att leva är inte ett alternativ. Livet är för kort för att slösas bort på värdelösa rutiner och ej tillfredsställande förhållanden. Din frid och lycka är de enda sanna anledningarna till att du bör ta klivet ut. Stillheten måste lämnas åt de döda.
Bilder av Christian Schloe.