Vi är alla okunniga om något

· 24 juli, 2016

Det finns en irrationell tro i vår kultur som går ungefär så här: ”Jag måste vara kompetent och visa intelligens samt vishet i allt jag gör.” Med andra ord bör vi vara ofelbara, åtminstone i andras ögon. Vi tillåts inte begå misstag.

Personer som antar för många plikter känner en intensiv rädsla för att verka sämre, okunniga eller mindre intelligenta. De känner att om andra uppfattar att de inte är tillräckligt bra inom något intelligensområde, eller rörande någon förmåga eller färdighet, kommer de bli bortstötta. Och detta är något som inte tolereras och som genererar avsevärd ångest hos dem.

Om vi reflekterar över detta kommer vi snabbt inse att detta är en absurd och kontraproduktiv rädsla. Det är sant att det är tillfredsställande att visa upp vissa färdigheter, kvaliteter eller vishet; när andra ser upp till oss, berömmer eller gratulerar oss för något vi gjorde bra så blir vi nöjda med oss själva. Vi blir stolta.

Det är en sak att njuta av beröm, men en helt annan att ha en självkänsla bunden till hur intelligenta, belästa eller skickliga vi är. Vår självkänsla bör inte bero på detta.

Kvinna vid havet

Självkänsla bör aldrig vara beroende av ytliga värderingar, fysiska saker, intelligens, framgångar, prestationer eller andras acceptans. För dessa värderingar är väldigt lätta att förlora i en given stund, och om du förlorar dem kommer därför din självkänsla följa med dem. Det kommer göra dig till en väldigt sårbar person.

Det kommer alltid finnas någon snyggare än dig, smartare, mer beläst, mer framgångsrik… Om du därför gör din självkänsla och ditt självvärde beroende av andra, kommer du bli känslomässigt svag. Obehag och icke-acceptans av dig själv kommer ta över ditt liv.

”Ju mindre vi accepterar oss själva, desto mer behöver vi andras acceptans.”
-Hoffman-

Varifrån kommer denna övertygelse?

Dessvärre blir vi från barnsben lärda att vi måste ”plugga hårt”, ”bli något i livet” och ”vara bästeftersom dåliga saker kan hända om vi inte gör det! Om vi till exempel inte är den smartaste personen i en konversation, inte har ett beundransvärt jobb, inte är framgångsrika… vad ska andra tro? Vi blir dömda till ett mediokert liv! Vilken skam!

Tänk dig hur ett barn mår när du lär ut dessa idéer. Hen kommer växa upp och vara oroad över att vara nummer ett och konstant visa att hen är värdig. Hen kommer besluta att tävla med andra för att ”vara bäst” istället för att tävla med sig själv för att bli utmanad och ha roligt. Barnet växer upp med ångest och kommer uppfatta det faktum att hens värde inte erkänns som ett hot… Överväldigande, eller hur?

För att bryta ned denna inlärda övertygelse måste vi erbjuda oss själva argument som övertygar oss om att det vi tänker är helt irrationellt, surrealistiskt och absurt. Därför måste vi avfärda och ersätta den med friskare övertygelser. Några argument du kan använda är följande:

  • Intelligens är inte det viktigaste värdet: Precis som vi sagt tidigare är det inte särskilt viktigt att vara eller inte vara kunniga, intelligenta eller belästa. Vi kan leva alldeles utmärkt även om vi inte är särskilt intelligenta, och det tar inte bort något av ditt värde som person. Detta sanna värdet som spelar roll är kärlek. Kärlek för livet, för dig själv och för andra.
  • Vi är alla okunniga om något: Alla personer har saker som de är okunniga om; vi ignorerar bara olika saker, och det är väldigt sant. En läkare kanske vet mycket om medicin, men inte något om datorer. En elektriker har stora kunskaper om elektricitet, men han kanske är väldigt dålig på fotografering…
Kvinna i vattenfärg

Saken är den att vi strävar efter att vara perfekta och veta så mycket tills vi når detta påhittade mål som inte existerar. Låt oss acceptera det som är verkligt: Vi är alla okunniga om oändliga mängder saker, och det finns inget fel med det. Världen fortsätter snurra.

Våra relationer med andra kommer bli bättre: Vi tror att vi kommer vinna andras uppskattning genom att visa att vi är framgångsrika, intelligenta eller visa, och detta må vara sant ibland. Speciellt när denna uppskattning kommer från tomma personer som har samma dåliga värdeskala.

Tack och lov finns det många personer i världen som verkligen uppskattar autentiska personer som visar sig själva som de är. De uppskattar att personer erkänner att de inte är bra på allt eller perfekta, men som är villiga att ha roligt medan de lär sig. Dessa är verkligt heroiska personer.

Bevisligen kommer våra relationer förbättras om vi går genom livet med denna mentalitet. Vi ger oss inte in i debatter eller tramsiga argumentationer för att finna sanningen eller ha rätt. Vi njuter helt enkelt av oss själva och lär oss på vägen eftersom vi alla har något att lära.

Låt dig själv verka okunnig för att se vad som händer: Är du rädd för att sträcka upp handen i klassrummet eftersom du är rädd för att verka okunnig? Inser du inte att du verkligen kommer vara det om du inte räcker upp handen? Dessa paradoxala effekter är typiska inom psykologin: Av rädsla för att verka dumma blir vi i slutänden dumma.

Vi bör alla ignorera den rädsla som säger att något dåligt kommer hända om vi inte vet svaret på en fråga eller om vi misslyckas. Inget kommer hända; du kommer fortsätta leva. Därför ska du våga göra alla de saker du tycker är pinsamma eller läskiga: Ställ frågor, sträck upp handen i klassrummet, svara på frågor och lär dig vad du inte vet på vägen.