Werther-effekten: varför självmord kan vara smittsamt

En morgon den sjunde Augusti 1962 vaknade världen upp till en chockerande situation. Den kvällen hade man hittat Marilyn Monroe avliden i sitt badrum. Medierna bekräftade snart att det rörde sig om självmord. Under de följande månaderna tog 303 personer sina liv. Werther-effekten hamnade än en gång på löpsedlarna.

Under 90-talet, många år efter det där berömda fallet så upplevde det amerikanska samhället något liknande igen med Kurt Cobains död. Varje gång medierna rapporterade om att en berömd person hade begått självmord så uppstod det en epidemi av självmord i landet.

Men vilken typ av koppling finns det mellan någon från underhållningsvärlden och en person som du och jag? Kan dessa individer ha följt någon form av imitationsprocess eller var det helt enkelt ett underligt sammanträffande?

Vad är Werther-effekten?

Werther-effekten var den term som myntades av psykologen David Phillips 1974 för att definiera den omedelbara effekten av ett självmordsbeteende. Namnet kommer från “Unge Werthers sorger” av den tyska författaren Wolfgang von Goethe. I den här boken slutar det med att protagonisten begår självmord i kärlekens namn.

Dess effekter gjorde sig till känna kort efter att den hade publicerats. 1774 tog 40 unga människor sina liv på ett sätt som liknade den unge Werthers. Detta konstiga fenomen ledde till att boken förbjöds i länder som Italien och Danmark.

Baserat på liknande fall utförde Phillips en studie mellan 1947 och 1968 där han upptäckte något underligt. Han fann att varje gång The New York Times publicerade en historia om en berömd figurs självmord så ökade självmordstalen med 12%.

Mönstret har fortsatt fram tills våra dagar. Under 2017 försökte Kanada förbjuda serien “13 Reasons Why” efter att ha misstänkt att den kunde ha samma tragiska effekt. WHO har även tagit fram ett dokument med riktlinjer för journalister för att visa vad de bör rapportera och inte rapportera när det gäller händelser som är relaterade till självmord.

Är det farligt att prata om självmord i media?

Det beror på hur man gör det. En av de saker som man bör tänka på är att man inte ska gå in i detalj rörande element som kan väcka känslor. Denna typ av händelser bör inte utlösa någon form av imitativ process. Det är dock klart att vi måste undvika sensationalism som kan få andra att imitera den tragiska händelsen.

Vissa experter håller inte med om Werther-effekten i princip, men medger att det finns vissa relaterade effekter. De anser att det är möjligt att personer med självmordstendenser kan kopiera berömda personers handlingar. De anser dock samtidigt att man inte kan skylla på kändisarna för andra personers självmord.

Vi bör vara vaksamma med hur vi behandlar denna typ av nyheter. Inga foton eller identifierande element bör visas, speciellt när det gäller barn och vuxna. Det är viktigt att vi inte idealiserar självmord som en flyktväg.

Hur man undviker att romantisera självmord

Trots allt detta så är det viktigt att man pratar om självmord. Vi bör alltså kunna säga att det finns en annan väg ut och visa de personer som inte kan se den exakt var den finns. Att vara tyst och titta åt ett annat håll stigmatiserar bara ett problem som drabbar alltfler personer.

Man bör alltid försöka bemöta problemet med respekt och undvika relaterade tabun. Att försöka dölja något som är så verkligt som detta innebär inte att det inte finns. Det gör det istället bara starkare.

Ett verk som berättar en historia, oavsett i vilken form den framställs, bör inte bära skulden för människors självmord. Detsamma gäller med nyheterna. Detta innebär dock inte att man inte bör rapportera nyheterna på ett korrekt och ansvarsfullt sätt. När “Den unge Werthers sorger” publicerades hade vi inte all information och alla de resurser som vi har nu. Det bör alltså vara mycket enklare att uttrycka sina känslor och be om hjälp än att ta sitt eget liv, och här har vi alla en deltagande roll.