3 typer av psykologiskt gift i hemmet

Ett hälsosamt hem är en av de viktigaste faktorerna för att göra oss psykologiskt starka. Motsatsen kan dock också ske: ett sjukt hem gör oss mycket mer benägna och sårbara för sjukdomar, i sinne såväl som kropp. Psykologiskt gift i hemmet kommer i flera olika former.

Ordet hem refererar inte bara till den typiska familjen med en mamma, pappa, ett par barn och en hund. Hemmet är en plats vi bor på och som vi kan dela med syskon, vänner, föräldrar eller till och med ett husdjur och gäster då och då.

Kvaliteten hos banden som byggs i detta hem är nyckeln till vår emotionella hälsa. Där det finns samboende finns det även konflikt. Men framförallt i hemmet bör vi inte öppna dörren för beteenden som kan bli till psykologiskt gift.

Vi ska lista tre av de giftiga beteenden som vi aldrig bör släppa in genom dörren, och definitivt inte låta göra sig hemma.

Psykologiskt gift #1: Skrik gör hemmet till ett helvete

Det dåliga med att skrika är att det börjar som något ovanligt, men sedan höjs toleransen och gör det till en vana. Än mer så om någon underlättar denna utveckling. Idag skriker du på grund av frustration över att de inte förstår vad du säger, och imorgon skriker du för att någon förstod dig för väl eller för att ingen vill lyssna (det är åtminstone vad du tror).

När man håller på att skrika, vilket är mer irriterande än kränkande, börjar ett giftigt frö att växa: våldets frö. Att skrika blir till en normal konflikt i en psykologiskt skadlig situation. Det är en handling som försöker uppvisa makt; ett sätt att korrumpera ordens sanna betydelse.

Att prata mjukt kan också bli till en vana, men en fantastisk sådan. Att inte skrika och inte låta andra skrika åt dig ger styrka åt er samexistens och hjälper er att öka självkänslan, respekten och självkontrollen. “Vi skriker inte här”, bör vara en grundläggande regel i varje hem.

#2: Brist på gränser

En stor del av hälsosamt samboende består av att veta hur man respekterar andra personers utrymme. När vi säger “utrymme” menar vi inte bara fysiska platser som tillhör någon, men det börjar med det.

Det måste finnas en totalt respekt för andra personers tillhörigheter och för platserna som är en del av den personens personliga miljö. På samma sätt är det väldigt viktigt för varje person att tydligt markera dessa gränser och se till att alla andra känner till dem. Det kan till och med finnas vissa som man kan och bör förhandla om: det är rätt tillfälle att göra det.

Alla bör ha ett personligt utrymme och vara självständiga i det, där man kan lita på att ingen annan går över gränsen. När vi respekterar fysiska utrymmen kommer vi även lära oss att respektera andra personers privatliv.

Oavsett hur mycket du samexisterar med andra så har alla sitt eget liv. Vi bör inte kliva in i andras psykologiska utrymme om de inte bjudit in oss eller gett oss tillåtelse. Eller, objektivt sett, om privatlivet ifråga involverar någon annan på något sätt. Alla har vi rätt till tystnad, hemligheter och övertygelser.

#3: Brist på balans i ansvaren

Varje hem kräver en serie sysslor som inte är särskilt tillfredsställande, men nödvändiga. Hemmet använder en rad olika mekanismer för att fungera och underhållas. Elektricitet, vatten, vitvaror etc. måste fungera. Alla måste vi städa och underhålla våra fysiska utrymmen och alla dess delar.

Samboende är mycket hälsosammare när vi är överens om hur vi ska hantera sysslorna. Ibland är det omöjligt att sätta ihop en jämställd organisering av dessa aktiviteter, men det är en uppgift som måste göras. Och det är just vad samförstånd är till för: att rättvist dela upp sysslorna.

Än viktigare är dock att man faktiskt utför sysslorna. Det är vitalt att varje medlem i hemmet har ett ansvar när det kommer till detta. Det är ett tillstånd som främjar solidaritet, samarbete och respekt. Det gör allas liv enklare och ger alla en känsla av värde. Det förstärker även idén att det finns uppgifter att utföra i alla kollektiv, för vår egen och andras skull.

Vissa personer jämför ibland ett hem med ett tempel, och inte utan anledning. Om vi ärar det kommer det bli en källa för inspiration som projicerar på alla andra sociala utrymmen vi tar del i. Om vi försummar eller skadar det, kan det bli den första länken i en lång kedja av personliga katastrofer.