Respekt krävs, men tillit förtjänas

11 september, 2017

Jag har alltid ansett att tillit är den mest ömtåliga formen av överlämnande som finns. Som rubriken antyder är det så att tillit förtjänas i teskedar, men förloras i tunnor. Det är intressant, för ju äldre vi blir, desto mer polariserad blir frågan.

Erfarenhet dikterar vanligtvis hur villiga personer är att ge sin tillit. När vi har blivit svikna för många gånger tenderar vi att bli mer försiktiga. Därmed gör livet oss vänligare, men med högre misstro.

”Att lita på alla är dumt, men att inte lita på någon är neurotiskt och korkat.”

-Juvenal-

Klättrar på klippa

Respekt krävs, tillit förtjänas

Att inte lita på någon betyder inte att du tycker att personen är sämre än dig, och det är inte heller ett tecken på brist på respekt. Tillit förtjänas och har att göra med att överlämna sig, att låta personen ifråga stödja en del av dig som du kan förlora om denne sviker dig. Respekt krävs och har att göra med erkännande och hur bra man sammankopplar med någon.

Därför talar vi om två helt olika värderingar, även om det är sant att gränsen mellan dem ibland är hårfin. Vissa personer känner sig förolämpade när de inte får en annan persons tillit, som om det gör dem till en sämre person; speciellt personer som är snabba med att ge sin egen tillit och förväntar sig samma sak av andra.

”Förtroende: känslan som får en att tro på en man, även när man vet att man skulle ha ljugit i hans ställe.”

-Henry Louis Mencken-

Vikten av tillit

Våra förfäder levde i stammar som jagade i grupp. De levde i samhällen där relationerna var mycket närmre och där folk var mer beroende av varandra än idag. Därför var tillit en fundamental värdering. Om en grupp människor försökte omringa ett byte de jagade, kunde ingen lämna en öppning i cirkeln eftersom alla då skulle bli utan mat.

Fler än en gång har jag träffat personer som känt sig irriterade eftersom jag inte delade med mig av vissa av mina tankar eller av något som hänt. Jag har även befunnit mig på andra sidan – jag har ställt frågor och inte mottagit ett svar; jag frågade aldrig varför, men jag tror att det var av samma anledning. Saken är den att jag inte heller mådde bra av det, men vissa verkligheter är bara svåra att acceptera.

En av dessa verkligheter är att du kanske inte har den andra personens tillit. Du kanske är någon som litar på dig själv mycket. Du har levt hela ditt liv med dig själv och känner dig själv väl. Vidare har du mycket makt över vad du gör och säger. Men den andra personen har inte spenderat hela sitt liv med dig, och denne har inte den kontroll över dig som du har. Personer glömmer ofta denna gigantiska men subtila skillnad.

Par vid träd

Tillit tar tid

Tillit tar tid, mer för vissa än för andra. Det är även en väldigt intuitiv process. Vi startar vanligtvis inte stora diskussioner angående hur mycket vi ska lita på någon; vi öppnar helt enkelt upp oss så mycket som vi känner för.

Studier har identifierat variabler som influerar tillit. Ju mer lik en person är dig, desto snabbare litar du på denne. Vi tenderar även att lita på personer med barn, äldre människor eller djur snabbare. Vi tror att om någon litar på dem tillräckligt för att ta hand om något så värdefullt, bör de vara pålitliga. Samma gäller personer som delar våra intressen eftersom vi kan ha långa konversationer med dem utan att drabbas av personliga problem.

Det vackraste med tillit är den ljuva känslan av att vara värdig att få den från personerna vi älskar. Det är inte det att de vet att vi inte kommer svika dem, utan att de har känslan av att vi kommer vara de första att ställa upp när de behöver oss.

Det sjätte sinnet: Intuitionens röst