Ålderdomen börjar inte längre vid 70
Är vi ett samhälle som diskriminerar äldre människor? Hur ser vi egentligen på ålderdom? Grundaren av Oxford Institute of Population Ageing, Sarah Harper, hävdar att det västerländska samhället verkligen diskriminerar ålderdomen.
Å andra sidan är dagens tredje ålder längre, och försämringen av vår kapacitet har saktat ned. Därför når vi en högre ålder med en större grad av autonomi. I denna mening säger Sarah Harper att ålderdomen inte längre innebär att vara 70, utan den inträffar faktiskt när vi blir beroende.
FN uppskattar att andelen av befolkningen som är 65 år eller äldre kommer att öka mellan nu och år 2050 i alla länder. Antalet personer som är 60 år eller äldre i utvecklingsländer är redan dubbelt så många som i utvecklade länder. FN räknar med att förhållandet kommer att nå tre till ett år 2030 och fyra till ett år 2050.
“Att bli gammal är som att bestiga ett berg; man blir lite andfådd, men utsikten är mycket bättre!”
-Ingmar Bergman-
Ålderdomen börjar inte längre vid 70
En grupp forskare från CSIC diskuterade att ersätta den statistiska barriären på 65 år med en rörlig tröskel kopplad till förväntad livslängd. Men för statistisk bekvämlighet har människor i mer än ett sekel utgått från tanken att ålderdomen börjar vid 65. Det beror på att denna tröskel sammanföll med pensionsåldern.
Men nuförtiden minskar inte nödvändigtvis hoppet och livskvaliteten vid 65 års ålder. Dagens 65-åringar liknar verkligen inte gamla tiders.
Antonio Abellán är forskare vid CSICs befolkningsavdelning och medlem i Research Group on Aging. Han hävdar att 65-70-åringar idag är som 55-60-åringarna från tidigare generationer.
Både han och andra CSIC-forskare har bestämt sig för att öppna upp en debatt om behovet av att omdefiniera begreppet gammal eller åtminstone den ålder då ålderdomen börjar.
Ett av förslagen de lagt fram är att ålderdomens början ska vara markerad av en glidande tröskel kopplad till den återstående medellivslängden. Att vara gammal beror därför inte på årtalet som står på legitimationen. Det beror på de år som man har kvar att leva.
“Den sociala positionen för de som klassificeras som gamla är inte en konsekvens av deras fysiska eller mentala åldrande, utan grundar sig i deras position i förhållande till arbetsmarknaden och de relationer och strukturer som de väljer. Det taxonomiska utrymmet för ålderdom är varken biologiskt eller naturligt, utan är snarare resultatet av en social konstruktion som har såväl praktiska och juridiska aspekter som imaginära och representativa.”
– Delgado, 2003-
Åldrande samhällen: myter, utmaningar och möjligheter
Demografer och sociologer menar att det behövs mer forskning om hur de sista femton åren av livet levs innan man kan vidta några politiska åtgärder relaterade till ålderns tröskel.
Sådana studier kan bidra till att avgöra när handikapprocessen börjar hos många äldre. Dessutom huruvida denna process börjar allt senare, som vissa amerikanska studier visar.
Utifrån de rapporter som periodiskt publiceras av observatoriet för äldre i Spanien kan man utläsa att mellan 70 och 80 procent av de nuvarande äldre (personer över 65 år) är autonoma och funktionellt oberoende.
Samtidigt som vissa definierar ålderdom med ett kronologiskt kriterium, och säger att den börjar vid 65 års ålder med pensionering, markerar andra forskare dess början med ett funktionskriterium. De hävdar att äldre personer är gamla när de är mentalt och socialt oförmögna eller begränsade.
En forskningsstudie utförd 2009 av Centre for Sociological Research (CIS) visade att 28,7 procent av den spanska befolkningen anser att ålderdomen börjar efter 70 år. Å andra sidan anser 25,3 procent att den börjar vid 65 och 17,3 procent anser att det att vara gammal inte beror på åldern.
I denna mening saknas en sociokulturell förändring av synen på samhället i förhållande till åldrandet. För vi blir äldre än tidigare, men att vara gammal har inte längre samma innebörd.
“De första fyrtio åren av vårt liv ger texten, de nästa trettio ger kommentarerna till den…”
-Arthur Schopenhauer-
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Arnay, J., Marrero, J., & Fernández, I. (2013). Educación y envejecimiento: el envejecimiento constructivo. INFORMACIO PSICOLOGICA, (104), 57-71.
Centro de Investigaciones Sociológicas. (2009). Barómetro 2009. Estudio 2801. Madrid: CIS.
Delgado, M. (2003). La construcción social de la vejez. Jano, 12-14.
IMSERSO -CSIC. (2009). Un perfil de las personas mayores en España 2009. Madrid: Portal Mayores.
Keeling, S. (2006). Ageing societies: myths, challenges and opportunities. Australasian Journal on Ageing, 25(4), 223-223.
Pinazo, S. (2005). Estereotipos de las personas mayores ¿qué significa ser mayor? Mitos y Realidades de las Personas Mayores (pp. 7-22). Bilbao: Hartu-Emanak