Är det en 40-årskris? Nej, det är ett uppvaknande!
Av någon anledning tror vi fortfarande att alla måste gå igenom en 40-årskris. Det som många som når 40- eller 50-årsåldern upplever är dock å andra sidan ett uppvaknande. Det är en möjlighet att lägga gamla uppfattningar och stereotyper på hyllan. Det är en tid då man återuppfinner sig själv och väljer en ny väg för framtiden.
Om det finns ett ord som folk tenderar att använda alltför mycket så är det ordet “kris”. Det finns sociala kriser, ekonomiska kriser, kulturella kriser, för att inte nämna alla personliga kriser. Vi tror ofta att det handlar om ett permanent tillstånd, och inte en temporär situation.
“Var inte rädd för långsamma förändringar, du bör vara rädd för att stå still och att inte röra på dig.”
-Kinesiskt ordspråk-
Den nya generationen
Om vi funderar över denna term ett tag så kommer vi inse något. En kris involverar ett tillfälligt skede där man inte är organiserad, vilket innebär att personen inte kan hantera vissa saker med de metoder och resurser som han eller hon har haft fram tills nu. Det förekommer dessutom en risk för ett trauma, som ofta har att göra med personens egna uppfattning av att vara hotad eller på väg att kollapsa.
Om vi tillämpar denna definition på den så kallade 40-årskrisen kommer vi inse att många av dessa punkter inte är uppfyllda. I alla fall inte bland de nya generationer av män och kvinnor som har nått denna milstolpe i sina liv. Dessa nya generationer utmanar redan de traditionella idéer som berör denna tid i livet. De idéer som betonar kriser och svårigheter.
Det vi nu istället har att göra med är vad många kallar “ett uppvaknande”. Folk vill uppnå något bättre. Det finns en ny positiv anda där man stärks genom personlig utveckling.
Existerar det fortfarande en 40-årskris idag?
Inom psykologin förstår vi att varje skede av den mänskliga existensen involverar en rad utmaningar och svårigheter. De så kallade utvecklingskriserna eller omställningarna uppstår vid specifika tider mellan barndomen och ålderdomen, där det ofta finns olika störningar som påverkar vår identitet, våra förväntningar och vår kontroll. Personen tvingas lämna vissa idéer bakom sig och acceptera en ny verklighet.
Vi har alltid trott att det finns vissa kriser som kan förutses, och ett exempel på detta är tonåren. I dessa tider går dock den så kallade 40-årskrisen igenom förändringar som kräver omdefiniering. För inte alltför länge sedan innebar övergången i livet från “sommar” till “höst” endast en sak: att vi accepterade att ungdomen nu låg bakom oss och att förändringar var på gång. Förändringar som inkluderade åldrande, klimakteriet, att vi förlorade våra föräldrar och att barnen lämnade hemmet.
Nuförtiden börjar vi dock se saker på ett annat sätt. Vinden har vänt och nya idéer uppstår.
Mognad innebär inte att man förlorar, utan att man vinner
Det finns nu många som anser att det inte bör kallas för en 40-årskris, utan att det bör ändras till något som exempelvis “ett sökande efter identitet i vårt livs mittpunkt”. Det förekommer utan tvekan en övergång, men det handlar inte om att man förlorar något, utan det handlar om ett personligt sökande. Man är villig att lämna en del av livet bakom sig för att nå ett nytt skede. Ett skede med bättre resurser, mer frihet och en tydligare identitet.
Det är en tid i livet då vi inser följande:
- Man vill inte återta den energi man hade för tjugo år sedan.
- Man känner sig övertygad om att man har genomlevt de tidigare perioderna i livet på ett bra sätt, men att man nu bör ägna sig åt personlighetsutveckling.
- Många personer, speciellt kvinnor, inser att de vill hitta sin plats i världen, vilket gör att man vill uppnå nya och fantastiska mål i livet.
Det är ingen 40-årskris, det är en tid för utveckling
Sociala nätverk är en reflektion av vår moderna verklighet. För att förstå essensen av denna så kallade 40-årskris behöver vi bara titta på “hashtagen” #FaB (“fifty and beyond”). Den representerar en generationsrörelse som är full av vitalitet. Mognad handlar inte om åren som går. Det är inte en förlust, utan en vinst och framförallt en utveckling.
Människor som idag befinner sig i femtioårsåldern är väldigt aktiva, både intellektuellt och professionellt. De är de mänskliga resurser som lyfter både företag och organisationer. De kan tänka kritiskt och är bättre på att lösa problem. De har en halv livstid med erfarenhet, och de vet hur man lär sig och håller sig uppdaterade.
Vi kan inte heller blunda för den uppmuntrande sociala förändring som kvinnor upplever. De når maktpositioner och utför sina egna projekt. När de når medelåldern lyckas de även utföra radikala förändringar i sina liv för att kunna uppfylla drömmar från förr.
En 40-årskris är inte längre lika kritisk som den brukade vara. Inget förloras under medelåldern; istället vinner man mycket. Gamla värderingar gäller inte längre och lyckan kommer inte bara från ungdomen. Välmående och hopp har inte längre något att göra med ålder. Den enda gången man börjar åldras är då man slutar sätta upp mål för framtiden.
Låt oss sluta kalla det för en 40-årskris! Låt oss kalla det för vad det verkligen är: ett uppvaknande.
