Att älska och vara älskad: Emotionella fotspår

I dagens samhälle finns det en väldigt spridd uppfattning om att trauma är det enda som påverkar oss. Vi förbiser vikten av andra saker som att älska och vara älskad. Vi har idén att det bara är negativa saker som lämnar märken.

Generellt sett och genom att vi baserar våra tankar på tv, bio och böcker så kan vi säga att samhället tror att ett emotionellt avtryck är den förändring som uppstår i en person som har gått igenom en traumatisk situation. Detta händer normalt ganska radikalt.

Därför, som vi sa i början, är nästan allt som är relaterat till emotionella avtryck något dåligt eller smärtsamt. Det stämmer att trauma orsakar riktig smärta. Men vad händer vid positiva händelser? Hur är det med att älska och vara älskad?

Sökandet efter kärlek

Frågan har ställts: vad händer vid positiva händelser? Lämnar de ett avtryck på oss? Svaret är ja.

Låt oss börja med att ställa de rätta frågorna. Kan positiva händelser ha en påverkan på vårt beteende, våra känslor och våra tankar? Om något bra händer oss, om vi exempelvis får bra nyheter eller vi får ett bra jobb, kommer vi då notera förändringar?

Vår personlighet byggs upp av beteenden, känslor och tankemönster över tid. Så om vi upplever positiva händelser under en lång tid, kommer då inte detta ha en påverkan på oss?

Och är inte fenomenet att älska och vara älskad det vackraste i våra liv? Kanske detta är en av de kraftfullaste processer som människan har inom sig. Det är konstigt att tänka sig att antalet neuroner, hormoner, beteenden, tankar och känslor som är knutna till kärleken är allt som den består av.

Om vi älskar eller är älskade under en tillräckligt lång tid så kan vår personlighet ändra sig. Är kärlek ett emotionellt fotavtryck om den uttrycks korrekt?

Ett exempel på att älska och vara älskad

Psykologin har haft mycket att säga om kärlek och det band som skapas mellan människor, och den katalogiserar olika typer av termer. Men vi kanske bättre kan förstå hur kärlek påverkar oss genom ett enkelt exempel.

Vi har haft en partner nu under en tid. Vi var länge singlar innan denna person nu visade sig och förändrade vår värld. Eller så försöker denne iallafall att göra detta eftersom denne själv förstås också har ärr. Det är svårt för oss att tro att vi håller på att bli kära igen, efter allt vi har fått genomlida. 

När relationen fortskrider kommer vi att börja glömma allt som höll oss tillbaka, och den andra personen kommer att arbeta för att fylla oss med hopp.

Vi blir fyllda av hopp, och vi försöker att hitta en plats för personen i våra liv. Han eller hon blir en del av vår mentala standard av lycka. Vi går tillbaka till att vara oss själva utan hemligheter. Medan vi lever tillsammans finns det gräl, dumma bråk och löjligheter som vi accepterar.

Men som en del av magin upptäcker vi aspekter av oss själva som vi ansåg var lögner. Empati för någon vi älskar. Omtanke för dennes välmående. Det där stammandet inom oss där vi brukade ha nerver av stål. Den där önskan att dela med sig och njuta.

Vi upplever att allt förändras. Vi ändras, men inte på grund av den andra personen som tror att allt verkar bra, utan på grund av den där skapade känslan i våra sinnen och hjärtan. Faktum är att vi ändras och tar emot förändringen med lycka och tacksamhet. Vi glömmer rädsla och kommer över våra ärr och våra trauman. Vi lämnar efter oss ett mycket starkare avtryck än förr, mer synligt och vackrare.

Varför så mycket möda?

I denna artikel har vi gjort mycket för att övertyga dig om att kärlek kan ha en mycket större påverkan på vårt psyke och vår personlighet än negativa händelser. Detta kan vara sant eller falskt; vi måste beakta alla faktorer och typer av händelser. Så varför så mycket möda?

Helt ärligt på grund av rättvisa. Rättvisa för den där känslan, för hälsosamma relationer och positiva känslor. Varje dag ser vi situationer där negativa känslor, klichéer och stereotyper kring att älska och vara älskad tar ifrån oss hoppet och begränsar vår förmåga att vara lyckliga i en relation.

Dessa uppmuntrande ord tillägnar vi alla dem som inte vågat, som tenderar att fokusera på ärr och som vill hoppas men är för rädda för att göra detta. I slutändan, varför inte lämna några fler emotionella avtryck? Men låt dem vara bra denna gång.

Så att vi inte bara känner oss tacksamma och stolta över våra egna känslor och emotionella avtryck, utan även för de vi har blivit genom att uppleva dessa avtryck, genom att vara medvetna om dem och förstå dem. Resultatet av att basera oss själva på att älska och vara älskad.