Att glömma är ord som hjärtat inte förstår

· 24 september, 2017

När din kärlek för någon är sann lämnar den ett varaktigt märke; ett minne som alltid kommer vara förankrat i upplevelser och känslor, och som är omöjligt att glömma.

Vår uppfattning av vad kärlek har genomlidit är alltid subjektiv. Den kommer förmodligen inte verka som mycket för oss, för vi njuter av den oftare än inte, och på grund av att dess intensitet fångar oss likt en drog och gör oss beroende.

Extasen som kärlek medför gör att allt verkar underbart; livet är mer färgglatt och verkar vara fyllt med lycka och rörelse. I detta fantastiska tillstånd existerar varken avstånd eller gränser, och allt är magiskt.

Om ett hjärta krossas tror vi att lösningen för att kunna gå framåt och få ett slut på lidandet är att glömma. Men vi kan inte kontrollera vad vi glömmer och vad vi inte glömmer.

Som Pablo Neruda sade så väl i sin ”Dikt nummer 20” från boken 20 kärleksdikter och en förtvivlad sång, som reflekterar hans oförmåga att glömma: ”Jag älskar henne inte längre, det är sant, men kanske älskar jag henne. Kärlek är så kort, och att glömma är så långt.”

Ros på marken

Pablo Nerudas dikt

Denna vackra dikt av Pablo Neruda berättar briljant om svårigheten och smärtan man upplever när man försöker glömma någon man älskar.

”Jag kan skriva de sorgligaste verserna ikväll. Skriv till exempel: ‘natten är stjärnklar och de blå planeterna skimrar i fjärran.’

Nattvinden virvlar runt i skyn och sjunger.

Jag kan skriva de sorgligaste verserna ikväll. Jag älskade henne, och ibland älskade hon även mig.

Under kvällar som dessa hade jag henne i min famn. Jag kysste henne så många gånger under den oändliga skyn.

Hon älskade mig, och ibland älskade jag även henne. Hur kunde jag inte älska hennes stora, stirrande ögon?

Jag kan skriva de sorgligaste verserna ikväll. Tänka på hur jag inte har henne. Känna som om jag förlorat henne.

Lyssna på den enorma natten, ännu mer enorm utan henne. Och verserna faller till min själ likt dagg på gräset.

Vad spelar det för roll att min kärlek inte kunde räddas? Natten är stjärnklar och hon är inte med mig.

Det är allt. I fjärran sjunger någon. I fjärran. Min själ är inte i ro nu när jag har förlorat henne.

Som om mina ögon söker efter henne för att få henne tillbaka. Mitt hjärta söker efter henne och hon finns inte med mig.

Samma natt som samma träd blev vita. Vi, de från tidigare, var inte desamma längre.

Jag älskar henne inte längre, det är sant, men som jag älskade henne. Min röst red med vinden för att nå hennes öron.

Någon annan. Hon kommer vara med någon annan. Som hon var innan mina kyssar. Hennes röst, hennes distinkta kropp. Hennes oändliga ögon.

Jag älskar henne inte längre, det är sant, men kanske älskar jag henne. Kärleken är så kort, och att glömma är så långt.

För under kvällar som denna hade jag henne i min famn. Min själ är inte i ro nu när jag har förlorat henne.

Men detta kommer vara den sista smärtan hon åsamkar mig, och dessa kommer vara de sista verserna som jag skriver om henne.”

Vi blir ingjutna med minnena som kärleken ingjuter i oss. Varken tiden, ilska, vånda eller att vara med någon annan kan få oss att glömma.

Att försöka vara med någon annan så snabbt som möjligt för att glömma den andra personen är faktiskt något som sker ofta, men det medför vanligtvis inga bra resultat. För vi lurar bara oss själva och den personen.

Barn under hjärtträd

Att glömma är inte lösningen

Att gå vidare med våra liv efter vad som skedde betyder inte att vi måste glömma allt vi upplevt. Det handlar mer om att acceptera att varje period av våra liv lämnar oss med olika saker som vi inte kan få tillbaka.

Det enda som verkligen existerar är nuet, och där ligger lösningen beroende på perspektivet vi tar. Från det förflutna kan vi dra nytta av saker som hjälper oss med vår nuvarande situation och integrera de två.

Ingen upplevelse, bra eller dålig, kan förändras, så därför har vi chansen att lära oss så mycket vi kan från dem och integrera detta i varje ny upplevelse.

När vi i kärlek genomgår ett dåligt skede och försöker glömma, har vi chansen att lära känna oss själva djupare, så att vi kan undvika att upprepa samma misstag med samma känslor som förblivit olösta.