Att konfrontera mina egna tankar

Den sokratiska metoden är en undervisningsmetod där man ifrågasätter sina egna tankar och övertygelser. Dess mål är att ersätta orealistiska idéer med sådana som är bättre justerade efter verkligheten. Den har fått starkt stöd som effektiv i kognitiv psykologi i form av empiriska bevis, med fler än 2000 vetenskapliga studier.

Bakom ett överdrivet känslomässigt tillstånd finns det alltid en tanke, överdriven och falsk, som orsakar det. Händelser slår inte fast våra känslor. Det finns alltid ett mellansteg av kognition. Det är steget där vi har störst kontrollmarginal.

Varifrån kommer idén om att konfrontera sina egna tankar?

Det var filosofen Sokrates som började debattera detta med sina kollegor i Aten efter ett besök hos oraklet i Delfi. Det är därför denna metod, som domineras av dialog, är döpt efter honom.

Sokrates försökte genom logiskt tänkande finna sanningen hos sina kollegors argument och därigenom besluta huruvida de var resonliga och logiska eller inte. Om de inte var logiska skulle det komma en punkt under debatten när talaren motsade sig själv. Efter en sådan punkt blev han oundvikligen tvungen att acceptera det mer logiska och rationella synsättet.

Vikten av att lära sig att resonera

Mänskliga varelser har en tendens att tänka irrationellt, falskt och på ett överdrivet sätt. Det är sant att vissa negativa tankar ofta kan hjälpa oss att skydda oss från skada, söka hjälp eller konfrontera vissa svåra situationer. Men andra gånger är dessa tankar så oproportionerliga till verkligheten att de inte hjälper, utan istället hindrar. De får oss att gå mot vårt bättre vetande och distraherar oss från våra mål.

I terapi lär den sokratiska metoden patienter att vara sina egna utfrågare. De blir lärda att diskutera sina egna tankar och tolkningar tills de kommer till slutsatsen att de måste avfärda ologiska tankar och modifiera dem till att bli mer hälsosamma. Dessa hälsosammare tankar kan leda till hälsosammare och fridfullare känslor.

Hur utför man sokratisk utfrågning?

Som vi nämnde ovan betyder konfrontering och utfrågning av våra egna tolkningar av verkligheten att vi frågar ut oss själva för att få reda på huruvida vi tänker logiskt eller inte. Vi måste besluta om våra tankar stämmer överens med verkligheten eller om vi fallit offer för våra egna tankar eller mentala filter.

Vi måste ha i åtanke att vi uppfattar verkligheten genom våra fem sinnen, och det är endast dem vi bör lita på. Om min tanke till exempel är “det regnar” så måste jag bevisa för mig själv att det är sant. För att göra det ställer jag en serie frågor till mig själv:

• Vilka bevis har jag för att denna tanke är sann? I ovan nämnda exempel skulle bevisen kunna vara att gatan är blöt, att vatten faller från himlen eller att folk bär på paraplyn. Dessa är konkreta exempel på otvetydiga bevis.
• Vilka bevis har jag för att denna tanke är falsk? Svaret är i detta fall enkelt. Det finns inga. Det fanns så många bevis som talade för att det regnar medan inget skvallrade om motsatsen.
• Finns det andra möjliga tolkningar? Nej, inte i vårt exempel; allt säger att det regnar.

Med dessa viktiga frågor kan vi bevisa att vår tanke är realistisk, logisk och resonlig. Men vad sker med andra tankar som är mer negativa och irrationella, såsom “jag är värdelös”, “detta borde inte ha drabbat mig” eller “mitt liv kommer aldrig bli vettigt igen”?

Resonera kring tankar som en forskare

Även när vi konfronterar dessa mörkare tankar är resonemangsprocessen densamma: vi måste konfrontera dessa idéer med verkligheten. Vi måste ställa oss själva samma frågor tills vi kan verifiera att tanken är sann eller inte, precis som en forskare skulle göra med en hypotes.

Patienter som lär sig sokratisk utfrågning demonstrerar huruvida negativa tankar är falska eller överdrivna. Så när du konfronterar tanken “mitt liv kommer aldrig bli vettigt igen” bör du ställa dig själv frågorna:

• Vilka bevis har jag för att detta faktiskt är sant? – Jag har förlorat något som var extremt viktigt för mig.
• Vilka bevis har jag för att denna tanke är falsk? – Jag kan inte med säkerhet veta huruvida mitt liv kommer bli vettigt igen eller inte. Att anta att det aldrig kommer bli vettigt igen är därför att gå framför de faktiska händelserna i mitt liv. Å andra sidan betyder det faktum att jag förlorade något viktigt i mitt liv inte att hela mitt liv helt kommer sakna mening. Jag har många andra saker som fortfarande har mening och som jag kan njuta av.
• Finns det några andra möjliga tolkningar? – Ja, mitt liv har drabbats av ett stort bakslag, men det betyder inte att det förlorat all sin mening. Jag har inga bevis som demonstrerar att en förlust direkt antyder förlust av vital mening. Det är obehagligt, men inte fasansfullt.

Fråga ut dig själv för att känna dig själv

Det finns många frågor vars mål är att bevisa den empiriska validiteten hos vissa negativa tankar. Vissa av dessa frågor utforskar argumenten, såsom de vi just tittat på. Andra ska bevisa användbarheten hos tanken. Avslutningsvis finns det andra som är menade att verifiera huruvida det vi tänker faktiskt är sant och så pass allvarligt som vi tror.

Ju fler frågor du ställer till dig själv desto bättre. Målet är att övertyga dig om att du faktiskt överdriver situationen. Att du gör dig själv ängslig utan anledning eller hävdar att något är fasansfullt när det i verkligheten är olyckligt men uthärdligt.

När en person tränar och utövar denna sokratiska dialog med sina egna tankar dagligen kan denne bli en expert. Han kan lära sig att tolka världen på ett mer hälsosamt och rationellt sätt. Genom att konfrontera denna inre negativitet kan han skapa lugnare, friskare känslor. Dessa låter honom i sin tur konfrontera sina problem mycket mer rationellt och lugnt. Nyckeln är att fortsätta med denna metod tills den blir automatisk.