Att skämma bort barn kan göra dem inkompetenta

Att uppfostra barn har blivit en komplex fråga, och vi är inte riktigt på det klara med varför. Många föräldrar gör allt de kan för att hålla sina barn konstant lyckliga. I jakten på detta ställs de ofta inför en paradox – ju mer de försöker, desto mindre uppnår de. Att skämma bort barn kan ofta göra att de lider ännu mer på grund av vad de inte har.

De säger att de nya generationerna “föddes lata”. Många av dagens barn verkar inte veta vad en väckarklocka är för något. Den kan ringa tusen gånger, men de ligger fortfarande kvar i sängen som om inget hänt. Föräldrarna måste ropa på dem flera gånger innan de går upp och går till skolan.

Många föräldrar vet att detta inte är rätt. Trots det tillåter de det fortsätta, fångade i en dynamik de själva skapat. Kanske vill de inte konfrontera barnet, för de känner att de inte har den auktoriteten. Eller så bär de en vikt på sina axlar och försöker må bättre genom att vara mer tillåtande – detta är att skämma bort barn, och det leder aldrig till något bra.

Sanningen är att många av dagens barn har blivit extremt lata. De kommer inte upp ur sängen och har ingen aning om vad som behöver göras för att kläder ska bli rena och strukna. Ibland är de inte särskilt små heller; ibland kan de nå näst intill vuxen ålder och fortsätta bete sig på samma sätt.

Vad är det som försiggår?

Jag vill inte att mitt barn ska gå igenom vad jag gick igenom…

Vissa föräldrar anser att barn inte ska behöva utföra vissa sysslor. För dem verkar det som om ansträngning och jobbiga situationer ger upphov till den värsta demonen barnen kan möta, så det är enklare att inte be dem att göra något.

Dessa föräldrar idealiserar livet och försöker måla det i utopiska färger. Det är vad de vill för sina barn, ett färgglatt paradis där de kan växa upp utan problem.

De bygger en “all inclusive-resort” i sitt hem. Helpension där barnen inte behöver ta hand om “sina saker”, och verkligen inte andras. Varm mat kommer fram på bordet och sängen är mjuk och ständigt bäddad. Detta är att skämma bort barn…

Men det slutar inte där. Dessa föräldrar lär även sina barn att helt enkelt fråga när de vill ha något. Många barn är experter på detta – att be om saker. Det är det enda sättet de känner till för att få något de vill ha.

“Hur kan vi inte ge henne den bästa telefonen om det kommer hjälpa hennes självkänsla?” “Varför skulle vi inte köpa de bästa kläderna till honom? Jag vill inte att folk ska tro att han är hemlös.”

Hela “jag vill inte att mitt barn ska gå igenom samma sak som jag”-grejen är en tanke som många gånger har lett – och kommer att leda – till katastrof. Kanske representerar det ett sätt att försöka kompensera för våra egna problem utan att lösa dem; våra egna begränsningar.

Det är inte rätt att endast uppfostra våra barn med kärlek. Barn behöver lära sig uppfyllelse och hur man inte är lat.

Vem har ansvar för vem?

Många föräldrar är rädda för sina bortskämda barn. Deras rädsla är rättfärdigad, speciellt om vi tar hänsyn till att fysiska aggressioner mot föräldrar har ökat i alla länder i västvärlden. I vissa mer än andra, men generellt är det en stor ökning.

En stor grupp av barn bestraffar sina föräldrar fysiskt; andra bestraffar dem emotionellt. Det verkar som om en stor del av samhället tyranniseras av bortskämda barn.

Många föräldrar kan heller inte ta beslut utan att först rådfråga sina barn. Vi måste ställa frågan: ber de om deras åsikt eller ber de om deras tillåtelse? Föräldrarna kan vilja åka på semester till sina egna föräldrar, men barnet kanske inte vill. Därför frågar de barnet först, för att undvika problem. Det finns en rädsla för barnets reaktion och skadan den kan orsaka.

Att skämma bort barn

Resultatet av denna form av uppfostran är en person som saknar grundläggande förmågor för att ta hand om sig själv. Och inte bara det, för dessa bortskämda barn blir även slöa, högfärdiga, intoleranta och själviska. Just den typ av person som föräldrar inte vill ha i närheten av sina barn.

Våra far- och morföräldrar vände sig till aga, men det är inte nödvändigt att ta till våld eller militärisk disciplin för att uppfostra ansvarsfulla barn. Dessa typer av uppfostran är faktiskt ännu värre än det tillåtande beteendet eftersom det kränker barnets integritet.

Men en sak är säker: det måste vara mamman och pappan som tar besluten. De bör involvera barnen i hushållssysslor och delegera ansvar utan att acceptera att detta ifrågasätts.

En misshandlande förälder ger upphov till ett nedtryckt barn; en tillåtande och lydig förälder uppfostrar inkompetenta barn. En förälder som vet hur man etablerar och bibehåller gränser med tillgivenhet uppfostrar starka barn. En svag förälder måste ständigt tävla med bortskämda barn.