Att vara tillsammans för barnens skull är ett misstag

Det finns många par som står ut med nästan vad som helst. För trots att de inte vill ha varandra fortsätter de att vara tillsammans för barnens skull. Men barn är alltid medvetna om denna olycka. Dessutom lider de av att befinna sig i en miljö full av förbittring, anklagelser och frustration.

Granskad och godkänd av psykologen Valeria Sabater.

Skriven av Valeria Sabater

Senaste uppdateringen: 14 mars, 2023

Det finns många par som fortsätter att vara tillsammans för barnens skull. Det beror på att de har den gammaldags uppfattningen att goda föräldrar är de som alltid är närvarande i sina barns liv. Denna typ av människor lever ofta i en miljö av bitterhet och frustration. Ändå anser de helt enkelt inte att deras oändliga trätande innebär att deras små är vittnen till en ständig kamp.

Dessa typer av människor tycker att det alltid är bättre för barn att växa upp med båda föräldrarna i samma hushåll, oavsett omständigheterna. Faktum är att de tror att de sätter sina barn först. Men hos barn har det faktiskt en allvarlig inverkan på hjärnan att vara nära två personer som inte längre älskar varandra.

Många experter har uttalat sig om denna situation. De bekräftar att aggressivt beteende och negativa känslor formar barn direkt. I själva verket är det mycket troligt att de så småningom integrerar dessa dåliga färdigheter i sina egna affektiva relationer och föräldrastilar.

Vissa barn lämnas försummade i ett hem där deras föräldrar är mer fokuserade på sina egna problem och meningsskiljaktigheter med sina partners.

Varför är det inte rätt att fortsätta vara tillsammans för barnens skull?

När kärlek och tillgivenhet försvinner i ett förhållande återkommer de sällan. Av denna anledning är det mest logiska att göra i dessa situationer att separera. Alla skulle säkert hålla med om detta. Tja, det vill säga alla utom paren som väljer att stå ut lite längre för barnens skull.

Naturligtvis påverkas barn av en separation eller skilsmässa. Faktum är att de under en tid oundvikligen kommer att lida på grund av förändrade förhållanden och att de måste dela upp sin tid mellan båda föräldrarna. Men även om detta kan tyckas vara extremt skadligt, finns det andra ännu mer skadliga psykologiska aspekter för barn än separation.

Till exempel kan vissa föräldrar uppvisa extrema former av beteenden när de upprätthåller skenet av ett förhållande där det inte finns någon kärlek kvar. Att bo under samma tak som en partner de inte längre vill ha, leder dessutom ofta till otrohet. I de mest extrema fallen kommer det också att förekomma svordomar och skrik och till och med psykologiska övergrepp. Allt detta har allvarliga konsekvenser.

Effekter på barnen

Par är inte alltid medvetna om effekterna deras handlingar har på deras små. Även om fenomenologin associerad med dessa situationer är varierande, kan vi anta att följande effekter uppstår:

• Ouppmärksamhet. Ibland är föräldrarna så uppslukade av sina egna gräl att de kan försumma sina barn.
• Pedagogiska motsättningar. När det inte finns någon harmoni hos ett par ställer de ofta motstridiga krav på sina barn.
• I takt med att förhållandet försämras är det troligt att känslor av ångest och förtvivlan kommer att dyka upp. Dessutom kan olyckliga föräldrar inte utföra sina föräldra- och uppfostringsuppgifter på rätt sätt.
• Projektion av skuld på barnen. Om föräldrarna känner sig olyckliga medan de stannar kvar i samma hushåll för barnens skull, kan de senare se på barnen som ansvariga för deras egen olycka. Följaktligen får de barnen att känna sig skyldiga.

En familjär atmosfär som definieras av anklagelser, bråk, skrik, brist på tillgivenhet och till och med förakt, påverkar barnens hjärnor. Att växa upp i en olycklig miljö får alltid konsekvenser.

Att ha skilda boenden kostar mer, men är ett bättre alternativ än att vara tillsammans för barnens skull

Tiderna förändras. I våra far- och morföräldrars eller till och med våra föräldrars generation var det vanligt att man stod ut med närmast otänkbara situationer i ett förhållande innan man skilde sig eller separerade. Numera är emellertid uppbrott, separationer och skilsmässor mycket vanligare. Trots detta finns det fortfarande par som lever tillsammans för barnens skull.

Den vetenskapliga litteraturen är mycket tydlig rörande detta ämne. Universiteten i Los Angeles, Chicago och Princeton genomförde några studier. De kom fram till att varje social diskurs som främjar relationsstabilitet till varje pris, för ett barns psykologiska välbefinnande, är fel. Med detta i åtanke råder det ingen tvekan om att det är skadligt att växa upp i ett hem där föräldrarna inte älskar varandra.

Det viktigaste i samtliga fall är att hjälpa barnen att anpassa sig till dessa förändringar i sina liv. Naturligtvis är varje separation smärtsam och varje enskilt fall är unikt. Vad de alla delar är dock behovet att föräldrarna visar sina barn eller ungdomar hur de ska hantera sina känslor, attityder och tankar på rätt sätt.

Att växa upp i ett hem där föräldrarna älskar varandra är alltid det mest önskvärda alternativet för barn. Men forskning visar att en skilsmässa som hanteras väl kan vara det hälsosammaste alternativet för barnen.

 Hur man hjälper barn att hantera ett uppbrott

Föräldrarna måste förstå att även om en skilsmässa eller separation oundvikligen är smärtsam och svår för dem så får de inte försumma sina barn. Av denna anledning måste de ha följande i åtanke:

• Barnen måste känna sig trygga och älskade hela tiden.
• Föräldrarna bör berätta sanningen.
• En förälder bör inte försöka vända barnen mot den andra.
• De bör uppmuntra barnen att prata. Dessutom att svara på deras frågor och hjälpa dem att hantera sina känslor.
• De bör se till att barnen får tydligt fastställda rutiner.

Slutligen, trots dessa situationers svårighet och komplexitet, kommer både föräldrar och barn att kunna finna stabilitet om de hanteras bra. Av denna anledning måste föräldrarna alltid förbinda sig till att säkerställa sina barns välbefinnande.