Behovet att idealisera för att älska

När vi blir förälskade är det inte bara oundvikligt att idealisera den andra personen, det är även en nödvändighet. Det är ett okontrollerbart stadium, som produceras med en sådan intensitet, och är baserat på den där speciella synen vi har på personen vi är förälskade i.

En syn som ofta får oss att visa vördnad. Varje positiv egenskap hos den andra personen förstärks och på ett överdrivet sätt. Alla negativa egenskaper reduceras eller ignoreras och kan även ses som charmerande.

Denna process av att idealisera kommer att nå sitt slut, för det är oundvikligt att den ursprungliga intensiteten minskar över tid. Det är inte möjligt att bibehålla detta stadium eftersom det är något som påverkar alla aspekter av våra liv. Det sänker våra koncentrationsnivåer och vår uppmärksamhet eftersom all vår energi är fokuserad på den vi älskar.

Den biokemiska processen av att idealisera

Under detta stadium av passion uppkommer biokemiska processer inom vår förändrade hjärna, och effekterna påminner om beroende. Därför har man jämfört detta stadium med att vara drogad, och det påminner om galenskap.

När vi är förälskade ändras nivån av kemiska substanser, såsom dopamin, i våra hjärnor. Produktionen av fenyletylamin kommer även att öka, vilket orsakar större upphetsning. Detta genererar en ökad hjärtrytm och insomnia.

Fenyletylamin genereras även genom vissa livsmedel, som t.ex. choklad. Därför kan denna typ av livsmedel till viss grad lindra vår känsla av ångest när vi saknar någon vi älskar. I detta stadium av idealisering kan vissa symptom vissa sig:

• Hjärtklappning och en kittlande känsla i magen (vilket vi kallar att ha fjärilar)
• Stark nervös upphetsning, kallsvettningar, förstorade pupiller
• Förändringar i kroppens odör, paralyserande rädsla och det fysiska behovet av den andra personens närvaro

Bland de psykologiska symptomen finner vi följande:

• Ett fokus på den man älskar, beroende samt förlust av den egna identiteten
• En önskan att idealisera samt alternerande stadier mellan eufori och depression

Fantasin och idealisering

Fantasin flyger iväg när man idealiserar och varje del av den andra personen verkar fantastisk. Vi föreställer oss en extraordinär varelse, vi leker med dennes personliga egenskaper, men vi lägger även till aspekter som vi vill ha eller önskar.

Vi fantiserar om dem överallt och när som helst. Vi ser dem överallt och det känns som de är en del av oss. Det är under denna tid som vi även kan ha hallucinationer.

Fantasierna vi har involverar ett ideal som vi har skapat angående vad kärleksrelationer innebär. Beroende på hur vi upplever kärleken, kommer vi att leta efter en viss person som är nära detta ideal. Exempelvis, omöjliga kärlekar, kärlekar som upplevs genom smärta, kärlek som baseras på konflikter, passionerad kärlek, tragisk kärlek, “perfekt” kärlek etc.

Att hålla sig uppdaterad med verkligheten

Denna process med att idealisera en person som man älskar kan vara ett tag. När denna period slutar, kan relationen avslutas eller omvandlas. Detta är något som främst kommer att bero på hur verkligheten skiljer sig från de förväntningar vi hade. Om personen som vi har idealiserat inte går i linje med våra ideal, kommer relationen inte att komma särskilt långt.

Denna kollision med verkligheten kan vara frustrerande och tragisk efter alla de fantasier som vi har haft. Att komma tillbaks till verkligheten är ett steg där vår kärlek blir till mogen kärlek. Denna omvandling validerar att vi är med den person vi verkligen vill dela vårt liv med.

Att ta detta steg tillbaka till verkligheten innebär att man älskar på ett annorlunda sätt, utan att förlora sin individualitet. Idealisering innebär att man fäster sig; den har styrkan och energin att vilja lära känna den andra personen, med all den intensitet som detta implicerar. Även om det kan vara frustrerande att bryta idealiseringen så är det en positiv frustration som hjälper oss att utvecklas.

Kärlek kan bara existera när två personer kommunicerar med varandra från grunden av deras existens. Mänsklig verklighet kan bara finnas inom den där centrala erfarenheten. Det är där livet finns. Det är där du kan finna grunden för kärleken.

Om vi upplever kärleken på detta sätt är den en konstant utmaning, inte en plats där man vilar. Konstant rörelse, utveckling och att man arbetar tillsammans. Alltså som två varelser som upplever varandra och sig själva från essensen av sin existens.

Till sist vill vi dela med oss av slutscenen från filmen “I hetaste laget”: