Att bekämpa depression är ett sätt att bekämpa fattigdom

Det är intressant att en studie kopplad till lycka, fattigdom, depression och ångest inte utfördes av psykologer, utan av en grupp ekonomer som utredde hur dessa variabler influerar livskvaliteten. Dessa forskare fann en koppling mellan olika mentala tillstånd och fattigdom. Att bekämpa depression är faktiskt ett sätt att bekämpa fattigdom.

Studien, utförd vid London School of Economists i England, använde en grupp på 200.000 personer runtom i världen som en testbefolkning. Den leddes av Richard Layard, som är expert i frågor angående livskvalitet och lycka. En av hans hypoteser var att lycka är mer kopplat till psykosociala faktorer än inkomstnivå, vilket får stöd av studien.

Men generellt bevisade studien något som Layard summerat i en mening: “Att bekämpa depression och ångest skulle vara fyra gånger så effektivt som att bekämpa fattigdom.” Detta uttalande har fått mycket kritik. Vissa personer trodde att han helt enkelt propagerade för en nedskalning av kampen mot fattigdom. Det är dock lätt att se hur fattigdom kan ha sitt ursprung i vissa psykiska problem, såsom depression.

Kopplingen mellan depression och fattigdom

Siffrorna på depression runtom i världen är alarmerande. Världshälsoorganisationen uppskattar att en av tio personer i världen lider av allvarlig depression, och en av fem individer har varit drabbade någon gång i livet. Men hur är depression kopplat till fattigdom?

Man har traditionellt sett på det på följande sätt: fattigdom kommer med en tendens för depression. Detta kommer från idén att man genom att inte ha tillräckligt med pengar löper högre risk att bli deprimerad. Detta låter inledningsvis ganska logiskt.

Men studier likt den som leddes av Layard visar att det finns personer som trots att de har fördubblat sin inkomst fortfarande inte har ökat sin nivå av lycka. Det är även lätt att se att länder med höga nivåer av konsumtion, till exempel Japan, också har höga nivåer depression. På andra änden av skalan hittar vi diverse latinamerikanska länder, där fattigdomen är utbredd men lyckan hög.

En sak vi vet är att depression sliter på människor, familjer och länder. Personer som är deprimerade är mindre produktiva och missar oftare jobbet. De måste till slut förlita sig på välfärden för att ta sig ut ur tillståndet eller finna en lösning på omöjligheten att jobba. Inter-American Development Bank (IDB) har indikerat att upp till 4% av ett lands BNP spenderas på att ta hand om mentala och känslomässiga problem.

Att investera i mental hälsa kan bekämpa fattigdom

Det är lätt att förstå att bristen som vissa personer lever i har en stor känslomässig påverkan. I dessa omständigheter är det lätt att falla in i depression. Men enligt IDB är det inte själva fattigdomen som orsakar depression – det är ojämställdhet. Det är ledsamt att leva i en verklighet där vissa lever i överflöd medan andra upplever total fattigdom.

Att leva i ett konsumtionssamhälle är ytterligare en bidragande faktor. Förmågan att spendera pengar ses ofta som en källa för lycka. Folk tror att förmågan att kunna köpa saker utan att oroa sig över att spendera för mycket leder till inre frid och välmående. Men det finns hundratusentals personer som lever i rikedom, spenderar hur mycket pengar de vill, men fortfarande är deprimerade.

Vägen från depression till fattigdom verkar mycket mer uppenbar än dess motsats. Personer som är psykiskt friska och motiverade kan hantera sina behov bestämt och energiskt. De har således lättare att finna jobb och tar inte beslut som planterar fröna för långsiktig fattigdom.

De är till exempel mindre benägna att drabbas av oönskade graviditeter. Ekonomerna betonade därför vikten av att investera i mental hälsa utöver att investera i syfte att direkt bekämpa fattigdom.

En god psykisk hälsa går inte att uppnå med pengar, och ej heller går den förlorad vid brist på pengar. Problemet går djupare än så. Det har att göra med saker som konsumtionssamhället påtvingar oss, där du för att vara någon måste ha mycket. Att investera i mental hälsa är inte att utbilda fler psykologer eller öppna fler sjukhus. Det handlar snarare om att främja tider och platser där människor kan komma i kontakt med faktisk verklighet, inte den vi ser genom filtret som är smarta telefoner och ångest. Och givetvis även genom att bygga våra liv på ett hälsosammare vis.