Bördan av att vara den starka i familjen

I varje familj finns det en person som i slutänden får rollen som den starka, den tuffa och den konstanta och outtröttliga hjälpande handen. Den här rollen har dock konsekvenser, möjligen större än man kan tro.

Granskad och godkänd av psykologen Gema Sánchez Cuevas.

Skriven av Edith Sánchez

Senaste uppdateringen: 24 april, 2023

Det finns vanligtvis en stark person i varje familj. När någon väl har fått titeln som den starka är det dessutom svårt för personen att någonsin föra den vidare eller dela den.

Det finns flera anledningar till att någon blir den starkaste i familjen. Ibland beror det på att personen är bra på att lösa problem eller för att denne har en hög känsla av solidaritet. Vid andra tillfällen kan det bero på att personen är äldre eller har mer tid över. Oavsett orsaken antas det vanligtvis att bördan av varje kris och de mest komplexa svårigheterna kan läggas på personen.

Vid vissa tillfällen är den starka i familjen mycket glad över att ta på sig denna roll. Men vid andra tillfällen är personen inte riktigt i stånd att göra det. Ändå förväntas personen fortsätta att spela den här rollen, även när priset är högt för denne själv. Det är då situationen blir problematisk.

Att vara den starka i familjen

Att vara den starka i familjen är vanligtvis en roll som personen blir tilldelad utan föregående överenskommelse eller förvissning om att han eller hon är med på det. Det beror på att det vanligtvis finns vissa personer i en familj som är mer villiga att lösa problematiska situationer och är effektiva på att göra det. Med tanke på detta faktum börjar andra delegera kriser till dem.

Det här är inte nödvändigtvis en dålig sak. Vissa människor har trots allt en större förmåga att övervinna svårigheter. Det blir dock problematiskt när någon konstant tilldelas denna roll och blir arkivet för alla problem, stora som små, inom familjen, utan undantag.

Det blir ännu mer komplext när övriga familjemedlemmar kräver att personen tar på sig denna roll, vilket får denne att känna skuld om denne gör motstånd eller vägrar att göra det. Dessa familjemedlemmar beter sig ofta ganska barnsligt. De är helt okej med att lämna över en del av sitt oberoende till den starka eftersom det är bekvämt. Följaktligen tenderar saker att fungera riktigt bra för dem, men inte för personen som måste vara den starka.

Om den starka inte gör det, blir det inte gjort

Den som tar rollen som den starka i familjen kan också själv bidra till problemet med sin inställning till ansvar. Det är vanligt att dessa personer har inställningen “Om jag inte tar hand om det så blir det inte gjort”, vilket vanligtvis är sant. Det beror på att när en situation väl har hamnat i den här typen av dynamik, kommer ingen annan göra det eftersom den starka förväntas ta tyglarna. Om de andra gjorde det skulle allt gå fel.

Det finns inslag av manipulation i den här typen av beteende. Faktum är att det slutar med att den starka (ofta utan att märka det) blir ett instrument för majoriteten. Därmed uppstår en ond cirkel som göder situationen. Dynamiken förändras bara när mönstret bryts. Detta händer oftast bara om den starka inte orkar mer. Alternativt kan personen drabbas av någon typ av psykisk skada som hindrar denne från att fortsätta ta denna roll.

Att bryta mönstret

Ibland behöver också den starka i familjen stöd. Faktum är att det är möjligt att personens önskningar och känslor blev ignorerade någon gång i dennes liv. Så personen gör sig nu synlig genom att göra mycket för andra. Det ger personen en plats i familjen.

I den bästa av världar borde ingen behöva vara den starka i en familj, men dessa personer blir ofta kvar i denna position på grund av skuldkänslor. Av denna anledning bör de i varje situation fråga sig själva i vilken utsträckning andra verkligen behöver hjälp och vilken typ av hjälp de behöver. Med detta i åtanke kan de fortsätta hjälpa till, men de bör bara göra det ibland och i begränsad skala.

Vi borde alla kunna färdas längs våra egna vägar. Vi är trots allt vuxna och vi måste alla ta ansvar för oss själva. Naturligtvis är det okej att ta emot hjälp ibland så länge hjälpen har relevans för det specifika problemet. Det är dock aldrig en bra idé att andra tar på sig våra problem och att vi inte tar ansvar för konsekvenserna av våra handlingar.