De psykologiska aspekterna av dysautonomi
Dysautonomi är ett vanligt tillstånd, men det är svårt att diagnostisera. De som lider av det upplever yrsel, trötthet, takykardi, huvudvärk och till och med svimning, men de blir inte alltid tagna på allvar. Dessa symtom har dock en betydande inverkan på deras livskvalitet. Av denna anledning är det viktigt att ta de psykologiska aspekterna av dysautonomi i beaktande.
Även om du kanske inte har hört talas om detta tillstånd, uppskattas det att det drabbar en av hundra personer. Därmed skulle runt 70 miljoner människor i världen lida av det.
Dysautonomi
Dysautonomi är en störning eller dysreglering i det autonoma nervsystemet (ANS). Detta system kontrollerar många ofrivilliga funktioner i kroppen som är avgörande för vår överlevnad. Till exempel kroppstemperatur, blodtryck och tarmaktivitet. För att utföra detta upprätthåller systemet en balans mellan det sympatiska ANS (som aktiverar kroppen) och det parasympatiska ANS (som hanterar vila). När brister uppstår i regleringen av dessa två komponenter uppträder symtomen på dysautonomi.
Symtomen kan vara varierande och yttra sig olika hos varje individ. De inkluderar vanligtvis trötthet, dyspné, bröstsmärtor, dimsyn, yrsel och svimning. Dessutom uppstår i de flesta fall ortostatisk hypotoni (plötsligt blodtrycksfall) när individen går från sittande eller liggande till en upprätt position.
Psykologiska aspekter av dysautonomi
Även om dysautonomi är ett medicinskt tillstånd, definierades det annorlunda i början av 1900-talet.
Faktum är att dysautonomi på den tiden var känt som neurasteni eller autonom neuros. Än idag anses det påverkas av vissa psykologiska faktorer som förmedlar ANS-funktionen. Det finns med andra ord känslomässiga faktorer som kan utlösa det. Genom att identifiera och arbeta med dem är det möjligt att förebygga och bidra till att hantera detta tillstånd.
Konsekvenserna på det psykologiska planet är oftast betydande redan från början. Samtidigt är det ofta svårt för patienten att få en korrekt diagnos. Faktum är att personen vanligen slussas mellan olika specialister som antingen inte kan identifiera sjukdomen eller förväxlar den med andra liknande tillstånd. Denna brist på medicinsk validering producerar stor ångest och frustration hos patienten, såväl som rädsla och en stark önskan att bli normal igen.
Dessutom påverkas patienternas livskvalitet kraftigt. Faktum är att de knappt kan stå upp och de upplever olika symtom som, även om de inte är allvarliga, är invalidiserande. Följaktligen begränsas deras sociala liv avsevärt och deras nära relationer påverkas. Vidare är det vanligt att de förlorar jobbet på grund av att de inte kan prestera ordentligt. Dessutom blir deras dagliga aktiviteter alltmer begränsade och de utvecklar en stillasittande livsstil.
Alla dessa återverkningar genererar höga nivåer av ångest och depression. Dessa matar och förvärrar i sin tur symtomen på dysautonomi.
Psykologisk intervention
Det finns inget botemedel mot dysautonomi. Däremot kan multidisciplinär intervention i hög grad vara hjälpsamt vid hanteringen av symtomen. Därför är det viktigt att specialister från olika områden samverkar. Psykologiområdet kan ge flera olika bidrag:
- Genomföra psykoedukation för att informera patienterna om deras tillstånd och om påverkan av psykosomatiska faktorer. Lära dem att upptäcka de stressfaktorer som kan bidra till uppkomsten av deras symtom.
- Främja intelligent reglering av deras känslor. Emotionell självkännedom låter dem känna igen sina känslor, namnge dem och vara medvetna om deras konsekvenser. Samtidigt bör de uppmuntras att erkänna de dygder, resurser och verktyg som finns tillgängliga för att möta ogynnsamma situationer och främja upplevelser av välbefinnande.
- Träna dem i avslappnings- och andningstekniker. Dessa gynnar regleringen av fysisk och psykologisk aktivering.
- Hjälpa dem att etablera ett socialt stödnätverk som erbjuder dem stöd och främjar deras självkänsla. Detta hjälper dem att undvika isolering. De bör också uppmuntras att delta i givande aktiviteter.
- Lära dem att åtgärda eventuella kognitiva fel när det gäller tolkningen av deras fysiologiska svar. Detta kommer att hindra dem från att utveckla rädslor och fobier som kan påverka deras livsstil.
- Ge dem vägledning om återanpassning till arbetsmarknaden. Det kommer att hjälpa dem att identifiera sina förmågor och intressen och hitta ett yrke som låter dem vara aktiva utan att bli utmattade.
Samspelet mellan kropp och sinne
Kort sagt, när man genomför en holistisk och heltäckande behandling av dysautonomi så måste man beakta de psykologiska aspekterna av tillståndet. När allt kommer omkring är kropp och sinne inte åtskilda. De interagerar ständigt och påverkar varandra. Detta reflekteras i orsakerna till och konsekvenserna av dysautonomi, såväl som dess möjliga behandling.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Castro, A.G., Ciallella, M.L., Linares, A.Y., Moreno, I.M., del Valle, R., & Scadding, M.D. (2016) Modelo de abordaje PNIE para disautonomía-STOP. Facultad de Ciencias Exactas, Físicas y Naturales, Universidad Nacional de San Juan. http://www.unsj.edu.ar/unsjVirtual/DiplomaturaPNIE/wp-content/uploads/2017/03/Castro_y_Otros.pdf
- González-Hermosillo, J.A. (2014). “La neurastenia de ayer, la disautonomía de hoy”, en E. Ruelas, A. Lifshitz, & G. Heinze, (Ed.) Estado del Arte de la Medicina (págs. 15-16).
- En Academia Nacional de Medicina, Estado del Arte de Medicina 2013-2014.
- Gutiérrez Herrera, C., Pizzeghello, J. P., Lucero, C., & Songer, N. (2020) Disautonomía: una patología confundida y relegada. Efectos psicosociales y propuestas de intervención psi. Facultad de Psicología, Universidad Diego Portales.
