Psykasteni: Själens trötthet eller irrationellt lidande
Psykasteni är en av de äldsta termerna i psykologivärlden. Den uppstod först 1903 för att definiera den mänskliga själens lidande, smärtan hos dem som känner sig vilsna och inte har tillit till sig själva. Denna existentiella ångest leder individen till permanenta störningar, tvångstankar, fobier och tillståndet av ihållande och nästan alltid irrationell ångest.
Idag definierar vi dock inte längre detta begrepp på samma sätt. Faktum är att vi numera ser det som ett personlighetsdrag, som utgör en del av inventeringen MMPI. Det var psykiatern Pierre Janet som introducerade denna dimension i början av 1900-talet. Det nämndes i hans extremt betydelsefulla verk, Obsessions and Psychasthenia.
Vi kan definiera psykasteniska individer som personer som inte kan stänga av bruset i sina sinnen, oron som tär på deras själ och de problem som de inte vet hur de ska lösa. Detta ständiga grubblande utsätter dem för stor utmattning och en djup försvarslöshet. Dessutom upplever de en stor brist på kontroll över vad som händer omkring dem.
Personer som Carl Jung och Karl Jaspers var intresserade av detta personlighetsdrag. För närvarande är psykasteni kopplat till tvångssyndrom.
Psykasteni
Idag är psykasteni en del av underskala 7 i MMPI-personlighetsinventeringen. Den beskriver ett problematiskt sätt att vara och agera, och att vara benägen att drabbas av tvångssyndrom. Det är ett drag kännetecknat av ständiga tvivel, gripande rädslor och ett särskilt fysiskt tillstånd kännetecknat av stor utmattning.
Även om denna term tidigare användes som en diagnostisk kategori, ses tillståndet för närvarande bara som ett personlighetsdrag. Därför förekommer det inte i The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-V).
Men med tanke på dess betydelse inom psykologiområdet är det värt att lära sig mer om det.
Psykasteni var en typ av neuros
Psykiatern Pierre Janet delade in neuroser i två typer: den hysteriska och den psykasteniska. De förra definierade i grunden känslomässiga störningar åtföljda av anfall eller paralys. Det senare var dock mer komplext.
Dessa individer visade ett problem när det gällde att acceptera verkligheten och livsförändringar. De fastnade i starkt lidande, oförmögna att gå vidare. Faktum är att de var fångade i den typ av förnekelse, besatthet och förtvivlan som finns hos dem som vägrar acceptera det som omger dem.
I själva verket var psykastenikerna mycket irriterade neurotiker. De var försjunkna i sitt eget lidande eftersom de inte visste hur de skulle blicka mot framtiden. Detta förnekande ledde gradvis till att de utvecklade ett alltmer patologiskt sinnestillstånd.
Egenskaperna för psykasteni
Det finns ett brett spektrum av symtom vid psykasteni. För närvarande är detta personlighetsdrag användbart för oss. Det beror på, som vi nämnde tidigare, att det tenderar att definiera patienter som lider av tvångssyndrom (OCD). De drabbade uppvisar följande drag:
- De är oroliga. De grubblar också och har tvångstankar.
- De känner brist på kontroll.
- De är rädda, osäkra och oroliga.
- De upplever negativa tankar och påtaglig hopplöshet.
- De har svårt att fatta beslut.
- Deras rädslor och fobier är irrationella.
- De har svårt att reglera sina känslor.
- De har en tendens till att vara självkritiska.
- När de står inför världen känner de sig konstiga. Faktum är att de inte förstår den eller känner sig som en del av den. Detta leder dem till intellektuell och social hämning.
- De kan inte acceptera förändringar och är mentalt oflexibla.
- De upplever att allt är ansträngande. Detta betyder att de tenderar att gå runt i cirklar, vilket försätter dem i ett tillstånd av stor fysisk utmattning.
- De lider av sömnlöshet.
- De upplever nervösa tics och psykosomatiska sjukdomar.
Själströtthet
I början av 1900-talet brukade man kalla psykasteni för trötthet i själen. Även om denna beskrivning är ganska poetisk, befinner sig de drabbade i realiteten instängda i ett existentiellt hörn utan att veta vart de ska ta vägen. Från den punkten verkar världen främmande och saknar mening för dem. De drar sig tillbaka in i sitt eget inre och glider bort från allt och alla.
Om de flyr förstärker de sin rädsla. Det är då osäkerhet, irrationellt tänkande, besatthet och till och med panik återkopplas. Denna rädsla utan ett konkret ursprung beror ofta på deras starka förvirring kring att inte kunna hitta sin plats i världen. Deras själar hittar inget att hålla fast vid. Mitt i denna cykel av ensamhet och rädsla uppstår extrem utmattning.
Men idag gäller inte längre denna typ av definition. Med det sagt används termen psykasteni fortfarande för att beskriva manifestationen av tvångssyndrom. Studier utförda av den psykiatriska avdelningen på Hôtel-Dieu Hospital i Paris visade att behandlingar med antidepressiva medel som tianeptin är mycket effektiva.
Tiderna förändras, men kliniska realiteter består. Idag behandlas de dock mer effektivt, vilket garanterar en bättre livskvalitet för de drabbade.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Coriat, Isador H. (1911). “Psychasthenia.”. Abnormal psychology. pp. 273–297. doi:10.1037/13768-01
- Grivois H, Deniker P, Ganry H. Efficacité de la tianeptine dans le traitement de la psychasthénie. Etude versus placebo [Efficacy of tianeptine in the treatment of psychasthenia. A study versus placebo]. Encephale. 1992 Sep-Oct;18(5):591-9. French. PMID: 1340807.
- Walsh, James J. (1912). “Mental incapacity (psychasthenia).”. Psychotherapy: Including the History of the Use of Mental Influence, Directly and Indirectly in Healing and the Principles for the Application of Energies Derived from the Mind to the Treatment of Disease. pp. 597–603. doi:10.1037/10544-09