Delirium vid Alzheimers: bra att veta
Alzheimers är den mest kända formen av demens. Därför verkar det som om en försämring av de kognitiva funktionerna är hjärtat i sjukdomens kognitiva symptom. Andra symptom kan dock spela en viktig roll. Bland många andra kan man observera delirium vid Alzheimers.
Detta neurokognitiva tillstånd förändrar tankeprocesser och uppmärksamhet. Vanligtvis är det den fysiologiska konsekvensen av en medicinsk komplikation. Dessutom består Alzheimers av en degenerativ process karaktäriserad av en förlust av kolinerga nervceller, som är viktiga för att hjärnan ska fungera ordentligt.
Delirium är ett kliniskt tillstånd som påverkar uppmärksamhet och tankeprocesser. Vi vet dock inte så mycket om den här sjukdomen. Även om många forskare systematiskt identifierar kognitiv försämring och demens som huvudriskfaktorerna för delirium [2, 3], är mekanismerna som bidrar till ökningen av den här risken oklara.
Enligt en studie från 2009 kan manifestationer av villfarelser påverka tankeprocesserna. Därför manifesteras delirium i 66-88% av patienter med Alzheimers sjukdom. Dessa två patologier går således hand i hand. Studien visar att delirium vid Alzheimers accelererar en kognitiv försämring hos patienten.
Delirium
Patologiskt sett orsakar oklar hjärndysfunktion delirium. Delirium har flera orsaker. Författarna Blass och Gibson kombinerar dessa orsaker i två möjligheter.
- Droger
- Nedsättning i hjärnans ämnesomsättning.
Droganvändning orsakar delirium. Det verkar också som att många av tillstånden som kan orsaka delirium har en tendens att orsaka demens i det långa loppet. Syrebrist eller hypoglykemi kan till exempel orsaka dysfunktion i hjärnan samt villfarelser. Om dessa tillstånd varar länge kan de orsaka permanent hjärnskada och demens [5].
Delirium vid Alzheimers
Nuförtiden klassificerar forskarna delirium och demens som två olika tillstånd. Mellan 1930 och 1970 ansågs däremot delirium och demens vara olika stadier av samma process. 1959 skrev till exempel Engel och Romano [1]:
“Liksom vid de mer välkända typerna av organinsufficiens, refererar cerebral insufficiens till vad som utvecklas när organets funktion som helhet störs, av vilken anledning som helst… Detta kan reduceras till två grundläggande underliggande processer, nämligen misslyckande av metaboliska processer för att upprätthålla organets funktion eller förlust av funktionella enheter genom döden… Delirium hänvisar till den mer reversibla störningen och demens till den irreversibla störningen… Vi bör betrakta dessa tillstånd som olika grader eller stadier av liknande processer.”
Därför kan vi säga att delirium och Alzheimers båda relaterar till reducerad omsättning i hjärnan. Dessutom kan båda patologierna länkas till en förändrad kolinerg funktion.
Patienter med demens kan också manifestera strukturell hjärnskada. Men om det under en obduktion i USA upptäcktes att en patient som först diagnostiserades med delirium faktiskt hade de patologiska tecknen på Alzheimers sjukdom, skulle diagnosen ändras till Alzheimers sjukdom.
Behandling
Kolinesterashämmare kan hjälpa patienter att hantera delirium likaväl som Alzheimers. Därför ordineras de också för delirium vid Alzheimers sjukdom. Kolinesterashämmare kan vara speciellt användbara för patienter i ett postoperativt stadium. Likaså kan de hjälpa patienter som har tydliga problem med uppmärksamheten.
I Sverige har Dr. Bengt Winblad redan utfört studier om den här möjligheten. Patienter bör dock ta kolinesterashämmare med försiktighet, speciellt eftersom kolinerga stimulerare kan orsaka bronkkonstriktioner eller sjuka sinus-syndrom (SSS). Med detta i åtanke bör läkare vara måttfulla. Fler studier behövs för att rigoröst testa huruvida kolinerg behandling skyddar hjärnan mot ämnesomsättningssjukdomar och dess konsekvenser.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Fong, T. G., Jones, R. N., Shi, P., Marcantonio, E. R., Yap, L., Rudolph, J. L., … & Inouye, S. K. (2009). Delirium accelerates cognitive decline in Alzheimer disease. Neurology, 72(18), 1570-1575.
- Fong, T. G., Davis, D., Growdon, M. E., Albuquerque, A., & Inouye, S. K. (2015). The interface between delirium and dementia in elderly adults. The Lancet Neurology, 14(8), 823-832.
- Jones, R. N., Rudolph, J. L., Inouye, S. K., Yang, F. M., Fong, T. G., Milberg, W. P., … & Marcantonio, E. R. (2010). Development of a unidimensional composite measure of neuropsychological functioning in older cardiac surgery patients with good measurement precision. Journal of clinical and experimental neuropsychology, 32(10), 1041-1049.
- Racine, A. M., Fong, T. G., Travison, T. G., Jones, R. N., Gou, Y., Vasunilashorn, S. M., … & Dickerson, B. C. (2017). Alzheimer’s-related cortical atrophy is associated with postoperative delirium severity in persons without dementia. Neurobiology of aging, 59, 55-63.
- Plum, F., & Posner, J. B. (1982). The diagnosis of stupor and coma (Vol. 19). Oxford University Press, USA.
- Hazzard, W. R., Blass, J. P., & Halter, J. B. (2003). Principles of geriatric medicine and gerontology (5th ed., pp. 1517-29). J. G. Ouslander, & M. E. Tinetti (Eds.). New York: McGraw-Hill.
- Blass, J. P., & Gibson, G. E. (1999). Cerebrometabolic aspects of delirium in relationship to dementia. Dementia and geriatric cognitive disorders, 10(5), 335-338.
