Den osynliga gorillan: ett klassiskt experiment som testar perception
Experimentet med den osynliga gorillan har blivit en psykologisk klassiker. Det genomfördes för första gången 1999, men används fortfarande som ett typiskt exempel på begränsningarna i vår perception. Vidare illustrerar det hur vi människor inte gärna accepterar det faktum att vi ofta är blinda inför den värld som omger oss.
Upphovsmännen till experimentet med den osynliga gorillan, Christopher Chabris och Daniel Simons, hade ingen aning om att experimentet skulle väcka så mycket nyfikenhet och bli så populärt. Det har upprepats otaliga gånger, i olika länder och med människor i alla åldrar och med olika utbildningsnivå, och resultaten har varit mycket likartade.
Om du vill utföra experimentet själv behöver du bara se videon nedan och följa instruktionerna innan du läser vidare. Resten av artikeln blir mer begriplig om du gör det!
- Räkna bara antalet passningar som laget med vita tröjor gör till varandra.
- Du måste vara uppmärksam och räkna såväl luftpass som studspass.
- Gör testet. Läs sedan vidare.
Experimentet med den osynliga gorillan
I stycket ovan gav vi dig samma instruktioner som Chabris och Simons gav till en grupp frivilliga studenter innan de genomgick experimentet.
Efter att deltagarna hade sett videon ställde man dem följande frågor (du kan själv besvara dem om du såg videon):
- Lade du märke till något egendomligt medan du räknade antalet passningar?
- Lade du märke till något utöver spelarna?
- Eller lade du märke till någon annan än spelarna?
- Lade du märke till en gorilla?
Den sista frågan var den som mest förvånade volontärerna i experimentet med den osynliga gorillan. Åtminstone 58 % av dem. Varje gång man har gjort om experimentet har andelen förvånade deltagare varit mer eller mindre densamma. Ja, det fanns en gorilla i videon, men mer än hälften lade inte märke till den. Såg du den?
Reaktionerna på det som skedde
Den första gången som man genomförde experimentet med den osynliga gorillan, liksom alla påföljande gånger, blev de flesta av deltagarna som inte lade märke till gorillans närvaro förbluffade över hur tydligt allt var! Det kunde inte förstå hur de hade kunnat missa något så uppenbart.
När man ber dem att titta på videon en gång till kan de alla utan problem se gorillan. En del tror att man visat dem två olika videor, men så det är naturligtvis inte. Experimentet vann Ig Nobelpriset. Detta är ett pris som delas ut för sådana vetenskapliga bedrifter som “först får en att skratta och sedan får en att tänka efter”.
Varför är så många människor blinda inför en sådan uppenbar bild i videon? Det är den stora frågan man ställer sig efter att ha sett den. Det är också slående att så många människor vägrar att acceptera att deras ögon och perception bedrar dem. De tror att de har förmågan att se allt precis som det är och ändå har de missat något så uppenbart.
Perceptionens fällor
Forskarna Steve Most och Robert Astur utförde ett liknande experiment några år senare. I detta fall använde man sig av en körsimulator. Volontärerna ombads att stanna när de nådde en korsning om de såg en blå pil. Om de däremot såg ett gult område behövde de inte stoppa.
Men när volontärerna utförde denna aktivitet var det två motorcyklar som svängde in framför dem i simulatorn. När motorcykeln var blå lade de virtuella förarna märke till den och bromsade. När den var gul körde nästan 60 % av förarna på motorcykeln. På något sätt hade resultaten från experimentet med den osynliga gorillan återupprepats.
Vad som sker i dessa fall är att människor helt fokuserar uppmärksamheten på den punkt som de intresserat sig av. I första fallet var det det vita lagets passningar, i andra fallet var det den blå pilen. I deras sinne var all uppmärksamhet fokuserad på en viss färg. Eftersom gorillan var svart och motorcyklarna var gula missade volontärerna dessa element.
Detta inträffar för att somliga människor bara kan fokusera på en variabel åt gången, medan andra har ett bredare och mer flexibelt perceptionsmönster. Detta förklarar varför man t.ex. aldrig bör tala i telefon medan man kör.
