Den vackra berättelsen om elefanten och vigselringen
Den här gamla, vackra berättelsen har vandrat från generation till generation. Det är en historia att reflektera över. Den utspelar sig i en avlägsen plats i djungeln där en ung och vacker elefant bodde. På den tiden var elefanten redo att gifta sig.
Den hade ännu inte funnit elefanthonan som skulle komma att stjäla hans hjärta. En slumpmässig eftermiddag såg den dock en hjord vid horisonten. Elefanten lade märke till att det fanns en vacker elefanthona i flocken, och fängslades av henne.
De två hjordarna möttes och elefanten började att gå bredvid honan. De pratade och upptäckte snart att de hade en hel del gemensamt. De förälskade sig efter ett tag. Bara ett par månader senare talade de om för alla att de hade beslutat att gifta sig.
Ett drömbröllop
Den här vackra berättelsen vittnar om att båda hjordarna var otroligt glada för deras beslut. De hade inte firat ett bröllop på länge och trodde på det här paret. Några av de äldre elefanthonorna var ansvariga för att se till att maken hade en vacker bröllopsutstyrsel. Andra hade i uppdrag att utforma menyn för årets händelse.
De manliga elefanterna började å sin sida att bygga det stora bröllopstält där bröllopet och parets första dans skulle äga rum. Alla skulle delta och det skulle bli en oförglömlig tillställning. I det ögonblicket var allting fullt av glädje och varenda elefant kände sig entusiastisk och redo att fira.
Tillställningen var bara några få dagar bort. Därför bad elefanten en vän, som var en utmärkt juvelerare, att göra deras vigselringar. Elefantens vän gjorde vigselringarna med stort tålamod. De blev helt fantastiska.
En vigselring och en vacker berättelse
Dagen före bröllopet fick elefanten reda på att ringen var färdig. Den var så ivrig att han gick till sin väns butik med detsamma. Han var väldigt nyfiken och hade höga förväntningar. Elefanten ville att ringarna skulle vara helt perfekta.
Den här vackra berättelsen fortsätter med att berätta om hur hänförd elefanten kände sig efter att ha sett ringarna. Han gratulerade sin vän för att ha skapat dem så vackert. Den kände sig så glad och tog ringarna med snabeln för att gå tillbaka hem. Det enda som saknades nu var kostymen till bröllopet. Elefanten tänkte på det när den gick bredvid en bäck.
Men den var så distraherad att den inte insåg att det fanns en stor sten på vägen. Eftersom han inte var uppmärksam snubblade han och föll. Det hände så plötsligt. När han reste sig upp insåg han att han tappat en av vigselringarna.
Den vackra berättelsen får sitt slut
Elefanten blev desperat. Den började söka efter den förlorade ringen. Den grävde hål överallt, men det var lönlöst. Så små föremål är väldigt svåra att finna. Ju mer den letade i och runt bäcken, desto mer förlorad verkade ringen och desto mer desperat kände sig elefanten.
En nyfiken uggla observerade det hela och ropade “lugna dig!” Men elefanten kände sig bara ännu mer ängslig efter det. Den trodde att ugglan inte riktigt förstod vad den gick igenom. Bröllopet var nästa dag och det skulle inte vara möjligt att ordna med en annan ring. Vad skulle bruden tänka? Vad skulle alla andra tänka? Det var allt den kunde tänka på medan han fortsatte att söka i vattnet.
Då skrek ugglan:” Lyssna på mig, lugna dig. Allt kommer att ordna sig. Jag bara vet det”. Elefanten kom ihåg att ugglor är kända för sin vishet, så han beslutade att uppmärksamma vad den sade. Den höll sig helt stilla under ett par minuter och lugnade sig. Snart stillade sig det grumliga vattnet och solstrålarna kunde nå ned till botten av bäcken. Då såg elefanten ringen och tog upp den ur vattnet.
Den unga elefanten lärde sig en väldigt värdefull läxa. Dess desperation hade rört upp vattnet så att det blev omöjligt att se ringen. Den tackade ugglan för lärdomen och gick tillbaka hem med en känsla av tacksamhet och glädje inför vad som komma skulle. Som ett arv lämnade han den här vackra berättelsen att reflektera över.