Derek Parfit: Psykologisk kontinuitet och personlig identitet

Personlig identitet är ett ämne som har varit föremål för stort filosofiskt intresse. Derek Parfit erbjuder oss ett nytt perspektiv.

Skriven och verifierad av filosofen Matias Rizzuto.

Senaste uppdateringen: 22 maj, 2024

Personlig identitet är ett genomgående tema i den samtida filosofins och psykologins historia. Faktum är att frågan om vad som är personlig identitet och hur den upprätthålls över tid har undersökts ur olika perspektiv. Filosofen Derek Parfit föreslog en av förra seklets mest kreativa utvecklingar.

I sitt verk Reasons and Persons: An Introduction and Critical Inquiry, presenterade Parfit en teori om personlig identitet som kallas teorin om psykologisk kontinuitet. Denna teori hävdar att en individs identitet bibehålls över tid tack vare kontinuiteten i vissa psykologiska aspekter. Till exempel minnen, personlighetsdrag och önskningar. Parfits reflektioner utgjorde ett viktigt bidrag till debatten om personlig identitet. Han gav faktiskt en unik och djupgående inblick i ämnet.

Teleportering och personlig identitet

Parfits tillvägagångssätt började med ett tankeexperiment inspirerat av vissa science fiction-verk. Föreställ dig en teleporteringsmaskin som kan ta dig till Mars. Teleportering skulle uppnås genom att skanna din kropp och sedan skapa en identisk kopia på destinationen samt förstöra originalmodellen. På detta sätt skulle både dina neuroner och deras anslutningar replikeras utan fel vid destinationspunkten.

Föreställ dig nu att maskinen inte gör sitt jobb. Efter att ha skapat dig på Mars, gör den sig inte av med din kropp på Jorden. En assistent informerar dig om att processen har misslyckats, men att du inte behöver oroa dig eftersom din kropp på Jorden kommer att förstöras inom de kommande fem minuterna. Hur ska man reagera?

En kopia kommer att fortsätta leva – en kopia som kommer att älska och ta hand om din familj precis som du gör och som kommer att fortsätta din karriär och till och med fortsätta med dina ofullbordade projekt. Ett sinne kommer att fortsätta fungera som ditt…

Två typer av identitet

Men vad skulle hända med din personliga identitet i detta misslyckade försök att teleportera dig? Enligt Parfit finns det två typer av identiteter:

• Kvalitativ identitet
• Numerisk identitet

Även om kopian som teleporteringsmaskinen skapar är kvalitativt identisk, är den inte numeriskt identisk. Om du har två vita biljardbollar, är de inte numeriskt identiska, men de är kvalitativt identiska. Om jag å andra sidan har en boll med ett nummer och jag målar den, kommer den att sluta vara kvalitativt identisk med dess tidigare tillstånd, även om den kommer att fortsätta att vara numeriskt identisk.

När vi oroar oss för vår framtid, är det vanligen vår numeriska identitet som vi tänker på. Men kvalitativa förändringar i vår personlighet kan förändra vår identitet. Till exempel kan en person förändras efter en traumatisk händelse eller förlora en del av sitt minne, vilket har en betydande inverkan på dennes personliga identitet.

Teorin om psykologisk kontinuitet

Enligt Parfit kommer personlig identitet inte att bestämmas av ett visst kriterium eller en viss uppsättning kriterier, utan av en serie överlappande mentala och psykologiska tillstånd. Dessa tillstånd inkluderar minnen, övertygelser, önskningar, personlighetsdrag och upplevelser, som bildar en kontinuerlig kedja som sträcker sig över tiden. Denna kedja reflekterar förändringarna över tid i vår personlighet, vår moral och vårt sätt att tänka.

Enligt Parfits uppfattning är föreställningen om ett fixerat och oföränderligt jag en illusion. Istället är vår identitet i ständig utveckling. Det är en föränderlig samling av psykologiska tillstånd och egenskaper. Det som bestämmer vår personliga identitet är kontinuiteten i våra minnen.

Denna syn utmanar traditionella föreställningar om personlig identitet inom filosofin, som menar att vår identitet bestäms av någon väsentlig aspekt av vårt väsen, såsom vår själ eller vår kropp.

Det fysiska kriteriet för personlig identitet

Enligt vissa teorier bestäms vår personliga identitet av fysiska kriterier. Vi är desamma över tid eftersom det finns en kontinuitet i våra kroppar. Denna kontinuitet skulle garanteras genom bevarandet av vår hjärna. Men vissa experiment stödjer tanken att två separata medvetandesfärer kan existera parallellt inom oss.

I början av 1960-talet genomfördes en rad kirurgiska ingrepp som syftade till att bota epilepsi. Operationen bestod i att skära av hjärnbalken som binder samman vänster och höger hjärnhalva. Även om symtomen på epilepsi reducerades avsevärt eller till och med försvann, började patienterna uppvisa förvirrande och maladaptiva beteenden.

Parfit antar att om en kirurg framgångsrikt kunde transplantera en hemisfär till en kropp utan hjärna, skulle det fysiska kriteriet förlora sin giltighet när det kommer till att förklara personlig identitet. Om varje hemisfär kunde fungera självständigt i en annan kropp, skulle vi inte kunna tala om en personlig identitet eftersom det inte kan finnas någon psykologisk kontinuitet mellan de två kropparna. Båda skulle fungera som separata identiteter, även om de delar ett gemensamt minne.

Samtidigt skulle de nya upplevelserna skapa nya minnen som de inte skulle dela, med vilka vi skulle stå inför två olika identiteter. För att återigen använda det tidigare experimentet skulle personen på Jorden och den teleporterade versionen börja ha olika erfarenheter.

Den personliga identitetens psykologiska kontinuitet

Implikationerna av Parfits psykologiska kontinuitetsteori är långtgående. Denna teori är inte förenlig med idén om ett fixerat och oföränderligt jag utan arbetar istället med en dynamisk idé om identitet som bildas av erfarenheter, övertygelser och värderingar, bland andra föränderliga element.

Även om Parfits synsätt påminner om det hos empiriska filosofer som Hume, introduceras nya kriterier när det kommer till att lista element som identifierar oss som individer.

För att det ska finnas psykologisk kontinuitet mellan vårt 4-åriga jag och vårt nuvarande jag, måste det därför finnas starka kopplingar mellan mellanliggande instanser. Till exempel har jag en stark koppling till mig själv från igår. Jag minns vad jag gjorde, vad jag åt vid varje måltid, samtalen jag hade med andra människor och så vidare. Jag kan dock inte minnas lika detaljrikt vad jag gjorde för tio år sedan. Ska jag därför tro att jag var en helt annan person då?

Enligt Parfit är psykologisk kontinuitet produkten av en kedja av överlagrade starka kopplingar som länkar vår identitet över tid. Tack vare att vi har flera direkta och konkreta psykologiska kopplingar kan vi konstatera att det finns en psykologisk kontinuitet.

Sammanfattningsvis erbjuder Derek Parfits psykologiska kontinuitetsteori om personlig identitet ett unikt och intressant perspektiv på naturen hos jaget och personlig identitet. Denna teori trotsar mer idealistiska strömningar och ger en djup och komplex förståelse för hur identitet utvecklas och förändras över tid.