Det är alltid möjligt att ha tillit igen

· 22 april, 2017

Vi kan nog alla hålla med om att det är viktigare att ha tillit till sig själv än att ha tillit till andra. Det kan verka hårt och motsägande till vad våra föräldrar och lärare berättat för oss. Men sanningen är att vi som barn förlitar oss väldigt mycket på människorna omkring oss, men livet gör oss ofta misstroende, många gånger av en anledning, men ofta utan.

Och det är än mer sant om vi har blivit svikna, om vår tillit brutits, antingen av ett relevant faktum eller om någon vi litat på helt enkelt talade illa om oss bakom våra ryggar.

Vi måste inte ha tillit. Vi ger vår tillit eftersom vi känner att det är ett värde, något vackert, och av den anledningen är det nödvändigt att vara vaken och veta vem man ska erbjuda den till. Det är viktigt att hålla ögon och öron öppna samt följa utvecklingen av nya vänskaper.

Att bli sviken är en väldigt svår upplevelse för alla. Det känns som en personlig attack mot vår ärlighet och våra goda känslor. Ofta drar vissa personer ”ned persiennerna” när detta sker och föredrar att isolera sig. Vissa blir till och med något antisociala och föredrar ensamhet, kanske av rädsla för svek.

Men låt oss tänka på hur många av dessa människor som vi träffat? Och hur många av de andra som inte gör något annat än tar vår tillit och förstorar den? De sistnämnda är säkerligen avsevärt fler än de förstnämnda. Så varför låter vi de förstnämnda slå så hårt mot oss? Det är lite orättvist, både mot andra och mot oss själva, eller hur?

Det betyder inte att vi inte borde känna oss ”träffade”. Det handlar om vad som ska göras härnäst. Bör vi avfärda alla som försöker komma i kontakt med oss? Blir vi defensiva mot personer som kommer in i våra liv senare? Kommer vi undvika andra på obestämd tid? Risken med en sådan attityd är för stor, tycker du inte det?

Så när sorgen väl försvunnit, för den är oundviklig och vi måste uppleva den, ska vi göra ansträngningen att ta oss ”tillbaka till världen” för att återkoppla med personerna som är värda det. Men låt oss göra det med öppna ögon och självsäkerheten i hand, för att hänge den åt personer som verkligen förtjänar den.

Det är sant att tillit inte är gratis; den måste förtjänas genom åratal av erfarenheter och goda relationer. Relationer med vår familj, med vänner, med kollegor och med våra chefer. Till och med med personer på tunnelbanan vi inte känner. Personer som vi vet kommer ta hand om oss, uppfylla våra behov, ge oss en hand när de ser att vi har svårigheter och som kommer le om de ser att vi skrattar högt.

Vi kan inte alltid se på världen som en stor, konstig plats full av potentiella faror och lidande. Låt oss göra den till vår egen och ha tillit igen, med öppna armar, med uppmärksamma sinnen och med ett vaket hjärta.

Foto av rogiro.