Det är modigt att erkänna ledsamheten

Sociala medier har fört oss till en värld där känslor förträngs. Ledsamhet har blivit den mest förträngda eftersom det anses vara ett tecken på svaghet och misslyckande.

Granskad och godkänd av psykologen Sergio De Dios González.

Skriven av Álvaro Cabezuelo

Senaste uppdateringen: 08 augusti, 2024

Hur många gånger har du försökt att maskera din ledsamhet? Ända sedan vi var små har samhället sagt till oss att vi inte har råd att vara ledsna, vi måste vara modiga. Vi måste vara starka hela tiden, vi kan inte misslyckas, vi lär oss inte något av ledsamheten… Samhället säger till oss att lyckan är den enda önskvärda och hälsosamma känslan. Men det ska förstås vara kontrollerad lycka, inget euforiskt. Det är dock modigt att erkänna ledsamheten.

Det är modigt att erkänna ledsamheten, för det är en grundläggande känsla

Att mista en familjemedlem, gå igenom ett uppbrott, bli avskedad från jobbet, bli sjuk, inte nå upp till sina egna förväntningar… Detta är några av de situationer som gör oss ledsna. Det kanske inte är en ledsamhet som visar sig direkt, för det som visar sig först är ilska mot det som har orsakat vår förlust.

Det finns en väldigt viktig skillnad mellan ledsamhet och depression. Det senare är inte en känsla, utan snarare en sjukdom som varar längre än en viss händelse eller ett visst tillfälle. För att man ska kunna ställa en diagnos måste det även föreligga en konstant och intensiv ledsamhet tillsammans med andra symptom. Trots skillnaden, som är väldigt viktig, ses ledsamheten som nästan samma sak som depression, så vissa personer försöker “bli bättre”.

Vid depression är du inte bara ledsen ett tag, utan du upplever även sömnproblem, en oförmåga att njuta av aktiviteter som du tyckte om förr som exempelvis dina dagliga aktiviteter, sämre koncentrationsförmåga, skuldkänslor etc. Om detta är din situation är det dags att du söker professionell hjälp.

Ledsamheten i sig är dock en unik möjlighet för oss att lära känna oss själva. En känsla som vissa studier relaterar till en större aktivering i kroppen för att hjälpa oss att återhämta oss efter en förlust. Det är även en känsla som behöver stöd och hjälp från våra nära och kära, inte klinisk behandling.

Det är modigt att erkänna ledsamheten… Tårarnas betydelse

Trots alla tårar som människan har fällt förstår vi fortfarande inte det mysterium som de innehåller. Men det finns studier som visar att deras jobb är att frigöra oss och kommunicera vårt behov av stöd som de sociala varelser vi är.

Det är vanligt att det föreligger ett komplext nätverk av känslor när vi gråter. Omständigheterna för när vi gråter varierar också mycket. Vi kan gråta av lycka, av empati för personerna runt omkring oss, av ilska, eller när vi ser på en rörande film. Varje tår berättar en historia som har betydelse.

Att stänga in våra tårar eller se dem som något dåligt gör oss inte till starkare eller bättre personer. Vi beter oss helt enkelt baserat på vad andra kan komma att säga om oss. Och vid detta laget måste vi fråga oss själva om den där personen någonsin har gråtit? Om detta inte är fallet är det något som inte fungerar som det ska.

Att gråta får oss att lugna ner oss, sänker våra ångestnivåer och gör att vi andas bättre. Att fälla tårar innebär att man är sann mot sina egna känslor och det är något som får oss att knyta band med andra. Det gör även av med bakterier och skyddar därmed vår kropp. Är det då inte modigt att erkänna ledsamheten som något som är bra för oss?

“Gråt inte, var stark” – när vi inte erkänner ledsamheten

Om du har lätt för att gråta har du många gånger fått höra detta i livet. De har sagt att du måste vara stark, att gråta är för svaga personer, att du är löjlig, eller ännu värre, att du är barnslig på grund av detta. Många av oss hör det tyvärr så många gånger att vi har börjat internalisera detta. Vi har börjat censurera våra egna tårar.

Med det sagt kan vi ibland förstå varför de säger dessa saker till oss. De kanske inte har haft dåligt uppsåt. Det är ju ändå ord som vi hör och lär oss under hela våra liv. De finns i vårt vokabulär. Vi delar med oss av dem automatiskt, utan att vi tänker på det.

Men som vi har sagt är dessa fraser inte harmlösa. Acceptansen och socialiseringen av detta budskap kommer sedan påverka generationer som kommer efter oss. Barn anammar ofta snabbt denna censur, som om den vore ett nödvändigt steg mot ungdomen och vuxenlivet.

Vi har ett ansvar: att erkänna ledsamheten och förstå den roll som alla våra känslor har, oavsett deras värde. Det handlar om att acceptera dem och låta dem andas så att de kan spela sin läkande eller motiverande roll.

Det kan å andra sidan från ett teoretiskt perspektiv vara väldigt bra att separera vår emotionella del från vår logiska. Men vi kan inte heller glömma bort att dessa processer går in i varandra, vilket slutar med att vi får en väldigt annorlunda helhet än bara summan av dess delar.

Ledsamheten är en av våra känslor och om den används bra så blir den till en av våra största allierade. Det är modigt att erkänna ledsamheten. Så gör den inte till en fiende som du måste bekämpa, för det kommer bara orsaka dig ännu mer lidande.