Din hjärna under ett uppbrott: om kärlek och smärta
Under ett uppbrott kan din hjärna uppleva djup ångest. Dessutom har vetenskapen visat att det inte är hjärtat som lider mest. Det hårdaste slaget tar en serie strukturer i hjärnan som tolkar din besvikelse eller övergivenhet som ett sår. Inverkan av uppbrottet är något hjärnan inte vet hur den ska bearbeta. Denna neurologiska situation övergår till fysisk smärta, utmattning och låg energi.
Genom historien har få saker inspirerat oss så mycket som separationer. Otaliga sånger, dikter och böcker skapade direkt från bitar av konstnärernas brustna hjärtan. Dessa är offergåvor som fascinerar och gläder så många av oss. Vi använder dem till och med som tröst när vi är olyckligt kära. I närapå alla dessa exempel av kreativt uttryck finner vi samma känsla dyka upp om och om igen: smärta.
“Hur jag önskar, hur jag önskar att du var här. Vi är bara två förlorade själar som simmar i en fiskskål, år efter år. Springer på samma gamla mark…”
– Pink Floyd-
Uppbrott, otrohet, försummelse… Allt detta orsakar mycket smärta, vi känner alla till det. Men orsaken till den smärtan kunde inte vara mer fascinerande. Det är inte nödvändigt att bli fysiskt slagen, riven eller bränd. Uppbrott lyckas orsaka en kombination av allt detta utan att någonsin röra dig. Det är intrycket av lidande som når ut i varje fiber, sena och led i kroppen.
Allt gör ont, allt sliter ut dig. Världen försvinner och du blir fast i denna känslomässiga storm. Det visar sig att “orkanens öga” befinner sig väldigt långt ifrån ditt hjärta, det organet som vi vanligtvis skyller på.
Sant lidande börjar i hjärnan. Låt oss ta en titt på vad som händer i vår hjärna under ett uppbrott.
Vad vetenskapen säger om din hjärna under ett uppbrott
Om du vill förstå vad som händer i din hjärna under ett uppbrott, glöm sånger, poesi och litteratur. Dyk istället ned i neurovetenskapens värld. Vi antar att många människor kanske inte skulle kunna tro att vi faktiskt kan mäta kärlek och hat i ett laboratorium. Men hur kall och steril vetenskapen än kan tyckas vara så är det just den som ger oss de mest avslöjande svaren.
Under 2011 gjorde Edward Smith, en kognitiv neuroforskare vid Columbia University, en serie studier och tester. Resultaten var överraskande. Tack vare framstegen inom diagnostisk teknik och förbättrad MR-upplösning kunde han se vad som händer i vår hjärna under ett uppbrott på människor som just har gått igenom en separation.
I bilderna har de delar av hjärnan som lyser upp mest mest synaptisk aktivitet. När det gäller studiedeltagarna var de mest aktiva hjärnstrukturerna samma delar av hjärnan som är aktiva när du bränner dig. För hjärnan är smärtan verklig.
Låt oss lära oss mer…
De skyldiga: våra signalsubstanser
Varför varar ditt lidande så länge när du sörjer? Varför gör det så ont att minnas? Och varför fortsätter ditt sinne att komma tillbaka till det där ansiktet, det där namnet, det förflutna minnet? Svaret finns i dina signalsubstanser.
- När du upplever en separation släcks prefrontala cortex ned. Med andra ord slutar din förmåga att objektivt bearbeta information att fungera.
- Samtidigt aktiveras alla strukturer relaterade till anknytning och mänskliga band. Det limbiska systemet reglerar hormoner som oxytocin och dopamin. De fortsätter i sin tur att reglera behovet av att ha den andra personen nära. Denna hyperaktivitet gör att vi försöker återinitiera kontakt och försöker igen. Det gör det väldigt svårt att se vad som händer med objektiva ögon.
Hjärnan i ett tillstånd av abstinens
Helen Fisher, en berömd antropolog och expert på relationer, menar att kärlek är ett motivationssystem. Hon menar att kärlek är en impuls som syftar till att erbjuda hjärnan en rad belöningar. Dessa kan sträcka sig från anknytning, intimitet och seriösa förhållanden till sex, att undslippa ensamhet etc.
Så vad hjärnan framförallt upplever under en separation är förlusten av alla dessa dimensioner. När det händer går den in i ett tillstånd av panik. Detta belöningssystem är brutet och hjärnan saknar nu näringsämnen, säkerhet och annat den räknat med. Hjärnan går då in i ett tillstånd av abstinens. Detta är samma sak som händer med missbrukare när du tar bort det som de är beroende av.
Under ett uppbrott är den fysiska smärtan verklig
Vi nämnde i början att du upplever smärtan vid en separation på samma ställen i hjärnan som fysisk smärta. När någon du älskar lämnar dig, tar det inte lång tid för kroppen att sända ut en flod av stresshormoner som kortisol och adrenalin. Vad betyder allt detta? I grund och botten betyder det att känslomässig oro blir fysisk. Det betyder också att dessa kemikalier förändrar många av dina funktioner väsentligt.
- När du har för mycket kortisol i din hjärna, skickar den ut signaler för att öka blodtillförseln till dina muskler. Det orsakar kramper, spänning, huvudvärk, bröstsmärta, yrsel, fysisk utmattning etc.
Hjärnan under en separation är som en rädd organism. På vissa sätt tvingar detta dig än en gång att lägga undan tanken att din hjärna är som en dator. Ingenting är så utsatt för och dirigerat av känslor som din hjärna. Varje anslutning och struktur av detta fascinerande organ lever för de känslor och drifter som gör oss mänskliga.
Den mänskliga hjärnan älskar kärlek. Förlusten av kärlek skrämmer hjärnan, så den reagerar på ett intensivt sätt. Vi vet alla det. Men det finns något som hjärnan också vet hur den ska göra. Hjärnan vet hur den ska komma över en separation och gå vidare. Den kommer att behöva tid, frid och distraktion, men den kommer att justera sig. Vi har tillräckliga färdigheter för att återhämta oss från alla slags tester och prövningar. Vi kommer ut mycket starkare på andra sidan.