Du är inte dina upplevelser, utan vad du lär dig från dem

En stor orsak till elände är ofta följande: Vi identifierar oss så mycket med vissa upplevelser att det kommer en tid när vi inte vet hur vi ska skilja på åskådaren och matchen.

Händelsevis är smärtsamma upplevelser de som är mest påtagliga och som har störst psykologisk och fysisk påverkan på oss.

Vi måste avväpna denna övertygelse om vi vill vara vad vi vill vara. Förstå att du inte är vad som drabbar dig, utan snarare basen som förvarar vad du upplever. Du är inte dina upplevelser, utan vad du lär dig från dem.

Förklaringen hittas i evolutionen

Människan har konstant blivit utsatt för rädsla. Detta avtryck av överspänning och rädsla ligger i dvala i våra moderna sinnen, även om det inte alltid visar sig.

Därför behandlar vi på individnivå smärta som något som har kommit för att förgöra oss. Denna övertygelse gör oss svaga och undvikande individuellt och misstänksamma socialt.

Denna sjuka cirkel läker inga sår. Du måste sluta lida och börja flöda, och för detta måste du klargöra två koncept: Du måste skilja din “jag-kontext” från ditt “jag-innehåll”.

Burken och substanserna

Tänk dig en glasburk. Den har ett konsekvent och tydligt utseende. Men vi vet att vissa miljömässiga omständigheter kan få den att fallera och gå sönder. Det kan ske genom ett misstag eller med avsikt.

Denna burk har stått på en viktig plats i vardagsrummet i ett hus. Den har något speciellt: Någon beslutade att dekorera dess lock för att göra den mer lockande och skrev orden “Burk för allt” när sylten som inledningsvis fanns i den var slut.

Under årens lopp har de boende i huset, barn som lekt i det och till och med gäster hällt diverse substanser och lagt diverse objekt i den.

De har lagt mynt i den och satt lappar på utsidan. De har använt den för att “jaga kackerlackor” och för att förvara tändstickor, spikar och nålar. Den har tvättats med blekmedel och befunnit sig i rökelse. Och om någon glömde bort den under en längre tid samlade den på sig mycket smuts och damm.

Men burken fortsatte att stå på sin hylla. Om du kom till huset och de frågade dig vad du såg när du tittade på den… vad skulle du svara? Säkerligen skulle du med säkerhet slå fast att det var en glasburk.

Nu ställer du dig kanske frågande till vad syftet med denna berättelse är. Då kan jag säga som så här: Det är inte en berättelse om en glasburk, utan en metafor för ditt liv.

Jag har varit med om mycket, men något förblir alltid detsamma: JAG SJÄLV

Likt glasburken har även du en oföränderlig och medfödd essens. Du har upplevt besvikelser och försummelser, du har lidit av likgiltighet, svek och blivit sårad av någon annans onda avsikter. Mycket av denna smärta finns kvar inom dig, och därför har du blivit mer misstänksam och till och med eremitliknande.

Väldigt negativa saker fortsätter att läggas till i den du är på insidan, men den här gången är det ingen annan än du som lagt dem där. Du har sparat rädsla, intressebrist, skadliga minnen och ändlösa tårar. Om du fortsätter att överlasta den där burken kan du verkligen gå sönder. Så sluta pumpa dig full med sådana långvarigt negativa saker.

Ta dig tillbaka till din essens och ditt sanna jag, där du är medveten om att dåliga och bra saker alltid kommer drabba dig så länge du lever, oavsett vad du gör. Men du kommer fortfarande finnas här, och världen kommer känna igen dig.

Ta dina upplevelser vid hornen och gå tillbaka till att vara du

Vetskapen att endast du ansvarar för vägen du väljer i ditt liv är ett enormt ansvar, men med detta ansvar får du frihet.

Så använd dina upplevelser för att lära dig och finna lärdomar från livet endast baserat på dina upplevelser. Glöm vissa, förändra andra och skratta åt resten. Renovera eller dö.

Dina upplevelser gör dig visare

Återgå till att vara en person som välkomnar mångfaldiga upplevelser. Eller låt dig själv sänkas ned i allt som drabbat dig så att din essens tar del av det positiva och du kan ta dig närmare och närmare dit du vill komma. Kasta bort det du inte vill tänka på kontinuerligt eftersom det inte har något att göra med dig, även om du genomlevt det.

Det är vishet, men det är även att veta hur du bekräftar dig själv inför världen genom att öppet säga att du har ställts inför det bra och dåliga, och gått tillbaka till att vara återförenad med din essens. Detta eftersom du har lärt dig att du inte är dina upplevelser, utan essensen som välkomnar dem och även låter dem passera förbi.