Du kan glömma stolthet

Vi kan säga farväl till vår stolthet. Men vi får aldrig förlora vår värdighet för något eller någon. Om vi gör det kommer vi nämligen förlora oss själva och skada vår självkärlek såväl som vår integritet.

Om det är sant att varje person måste göra sin egen självkänsla värd något så är detta värde inte giltigt om det kommer på bekostnad av andra värderingar. Så vi måste veta hur man skiljer mellan de handlingar som sårar vårt anseende och de som gör vår värdighet sårbar.

Det är ett faktum att varken är närvaro eller frånvaro av stolthet försäkrar att vi finner kärlek eller sanna vänner. Men det är sant att de relationer som har sin grund i värdighet kommer vara mer autentiska, fria, stabila och respektfulla. För att finna dessa relationer måste vi ha självrespekt först.

Har du någonsin känt som att du bad om uppmärksamhet och affektion från någon som bara visade dig själviskhet och likgiltighet? Svaret på denna fråga är nästan helt säkert ja.

Faktum är att vi alla troligtvis kommer bli offer för personer som inte uppskattar andra tillräckligt.

Värdighet och stolthet, två mynt med olika sidor

Budskapet vi vill förmedla är “förlora inte någon på grund av din stolthet, men förlora heller inte din värdighet på grund av någon annan”. Linjen mellan stolthet och värdighet är dock ganska vag.

För detta måste vi hålla vårt ego borta eftersom en för stor mängd av det kommer vara vad som omvandlar värdighet till stolthet; en tom, intolerant, skadlig och ej rättfärdigad känsla av överlägsenhet.

Det är värdighet som reflekterar vår förmåga att bete oss på ett rättvist och balanserat sätt mot oss själva. Utan att lägga vikt vid förevändningar eller utpressningar som tvingas på oss. Med andra ord är värdighet att respektera oss själva och respektera vår granne samtidigt som vi bibehåller det säkra avstånd som krävs för att hålla allt balanserat.

Det är därför vi måste respektera oss själva och bibehålla vår värdighet. Vi kan inte förlora den för någon eller något. Om vi gör det kommer vi nämligen förlora oss själva på grund av ett infall från en person som inte förtjänar oss.

Vikten av att värdera sig själv för att inte såra andra

Personer som älskar sig själva tenderar att vara mer sammanhängande och vårdande i sina handlingar än dem som inte uppskattar sig själva. Detta eftersom de förstnämnda anser det vara fel att såra andra.

Det faktum att vi tänker “jag betedde mig på ett omoraliskt sätt mot den personen” förvränger vår identitet som “bra och positiva personer för andra” så pass mycket att vi uttryckligen skulle hänge oss själva till att lösa situationen och förhindra att något liknande händer igen.

På samma sätt finner personer som inte tänker på sig själva det mindre obehagligt att utföra elaka saker; detta eftersom de tror att de har mindre värde och därför inte behöver vårda sina goda koncept.

Detta förklarar varför personer som tenderar att utnyttja andra och förminska andras värdighet nästan alltid verkar göra det utan samvetskval.

Hur som helst växer huden tillbaka över såret. Men det som är viktigt är att det bildas en skorpa på insidan. Vi använder denna metafor eftersom den är användbar för att ge oss en bild av att något rivs upp när någon sviker oss.

Värdighet må inte hindra oss från att bli sårade. Men tack vare att vi håller vår identitet stark och närvarande kommer vi vara bättre förmögna att hantera det faktum att någon övergivit oss, att vi har fått sparken från jobbet eller att en vän svikit oss.

En rakryggad och autentisk person är en värdig person. Trots sakerna som sårat personen, kommer denne nämligen fortsätta avancera med blicken framåt och huvudet högt. Denne känner sig själv och vet vad denne är värd, trots att negativa personer vill få denne att tro annat.

Vi stärker vår värdighet och identitet

Låt oss säga att även om vi aldrig är oss själva igen så bjuder dessa typer av smärtsamma situationer in oss att stärka vår värdighet och personliga identitet. Vi kommer inte finna att vi blir mindre påverkade eller sårade. Men vårt sätt att fly undan situationen kommer föra med sig mindre kollateral skada.

När vi finner oss själva förpliktigade att välja mellan vår värdighet eller brist på den så bör larmen gå i hjärnan. Då är det nämligen dags att ta farväl eller göra en förändring. Bland annat för att vi, som sagt, inte kan avsäga oss vår känslomässiga hälsa för någon eller något.