Effekten av en dysfunktionell uppväxt på vuxna relationer
Osäkerhet, affektivt beroende, låg självkänsla, kränkande anknytningar. Det är svårt att helt fastställa vilken inverkan en dysfunktionell uppväxt har på vuxenrelationer då många faktorer spelar in. Faktum är emellertid att psykologer har studerat detta under lång tid. När allt kommer omkring är varje person en individ och konsekvenserna de tar med sig efter en barndom fylld med övergrepp, missbruk eller brist på tillgivenhet är lika unika som de själva.
En sak ligger dock bakom de flesta av dessa fall: skuggan av en posttraumatisk stresstörning (PTSD). Det är viktigt att komma ihåg att varje barndomsupplevelse är avgörande för ens emotionella utveckling. Allt du upplever när du är ung formar grunden för ditt psykologiska välbefinnande och din psykiska sårbarhet.
Som Agatha Christie påpekade: ”En av de lyckligaste sakerna som kan hända dig i livet är, tror jag, att ha en lycklig barndom.” Tyvärr inträffar detta inte alltid. Många individer bär med sig ett förflutet av trasiga bitar och öppna sår som fortsätter att konditionera deras nutid.
Effekten av en dysfunktionell uppväxt på vuxenrelationer
Barntrauman är vanligare än du tror. Zürichs universitet, University of Vermont och Virginia Commonwealth University arbetade tillsammans för att genomföra en studie. Forskarna drog slutsatsen att cirka 60 procent av barnen som deltog hade upplevt en traumatisk händelse.
Denna siffra är definitivt mycket hög. Det är dock viktigt att komma ihåg den stora variationen i biverkningar som man kan uppleva under de första åren av livet. Till exempel att bli övergiven av en förälder, att uppleva dödsfall av närstående, att bevittna våld inom familjen, att drabbas av missbruk, av psykiskt våld, att inte få tillräckligt med uppmärksamhet och att bli offer för mobbning är några bland många faktorer.
På samma sätt är ett faktum som de påpekar i denna studie, att en komplicerad barndom kastar en lång och komplicerad skugga genom hela människans liv. Således riskerar de att drabbas av olika psykiatriska störningar samt få svårt att skapa relationer med andra.
Identitetsutvecklingsfrågor
Grunden för en individs identitet utvecklas under barndomen och tonåren. Även om det är sant att vi fortsätter att utvecklas även under vuxen ålder så är det också nödvändigt att konsolidera solida pelare. I grund och botten måste personen lära sig att lita på sig själv och andra. Den kan uppnå detta genom sin omgivning; människor som representerar säkra anknytningar.
Hjärnans utveckling påverkas av upplevelserna hos de som växer upp och ständigt känner sig avvisade och hotade. Att ständigt känna sig orolig hindrar möjligheten att bygga en självsäker, stark och optimistisk identitet. Allt detta gör det svårt att bygga kvalitetsrelationer eftersom man inte vet vad man vill ha.
En känsla av tomhet som ingen kan fylla samt destruktiva relationer
Effekterna av en dysfunktionell uppväxt på vuxenrelationer följer ofta ett specifikt mönster där känslan av tomhet är tongivande. De som haft en dysfunktionell uppväxt kan ofta känna som att allt är fel när de når vuxen ålder. De känner sig tomma och de vet inte varför. Således, och nästan utan att ens inse det, söker de andra människor som kan lugna denna längtan och fylla de luckor som en traumatisk barndom har lämnat kvar.
Detta gör det mycket svårt för dem att bygga solida och tillfredsställande relationer. De förväntar sig vanligtvis allt från den andra vilket leder dem till frustration och att de skadas. De som drabbats av trauman i sin barndom bygger ofta destruktiva relationer i vuxenlivet. Det slutar med att de står ut med manipulation, falskhet och giftiga relationer och vänskaper bara för att ha någon i närheten. Allt för att fylla dessa känslomässiga tomrum, allt för att känna sig mindre ensam.
Störda anknytningar
En av effekterna av en dysfunktionell uppväxt är förändringar i anknytningsprocessen. Vi vet alla att det är hälsosamt att skapa mogna och säkra anknytningar som gör att vi kan älska fritt och utan rädsla.
När någon lider av trauma under sin barndom, kommer de troligen att drabbas av förändringar i samband när de skapar affektiva band. Det här är dynamiken som vanligtvis visas:
- Undvikande eller osäkra anknytningar. I det här fallet föredrar individen att behålla sitt oberoende för att undvika att bli skadad igen. I händelse av att de startar ett förhållande blir en brist på förtroende, en oförmåga att öppna sig för den andra och en tydlig omöjlighet att helt älska nästan alltid resultatet.
- Ängslig anknytning. Detta är motsatsen till undvikande anknytning. I det här fallet finns det ett stort behov av att binda sig till den andra. Personens beroende är så stort att de i stället för att känna lycka bara känner rädsla. De vill inte att den andra ska lämna eller sluta älska dem.
Hur påverkar en dysfunktionell uppväxt vuxenrelationer?
Alla barn vill att deras föräldrar ska älska dem och ta hand om dem. I många fall gör barn allt de kan bara för att behaga sina föräldrar, göra dem stolta och få uppmärksamhet. Så småningom skapar de ett falskt jag som bara vill bli uppskattat, värdesatt och älskat. Med tiden integreras den desperata resursen i dem, och de börjar använda den i nästan alla situationer.
Således börjar de anta giftiga beteenden för att få vänner, bli sedda av andra och få sin partner att älska dem, som deras föräldrar inte gjorde. Det falska jaget kan fungera ibland, men det kommer en dag då det autentiska jaget ropar på hjälp. Djupt inuti finns ilska, frustration, ångest och en djup sorg. Dessa underliggande känslor kommer så småningom att dyka upp på ett eller annat sätt.
”Ej uttryckta känslor kommer aldrig att dö. De är begravda levande och kommer fram senare, och i fulare form.”
-Sigmund Freud-
Kort sagt, om du undrar vilka som är effekterna av en dysfunktionell uppväxt på relationer mellan vuxna, kan svaret sammanfattas i ett ord: olycka. Det är inte lätt att fungera som vuxen när det finns ett sårat barn inuti dig som inte blir omskött ordentligt. Det är viktigt att du arbetar med detta trauma för att kunna gå vidare och uppnå en balans och ett välbefinnande.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Dye, H. (2018). The impact and long-term effects of childhood trauma. Journal of Human Behavior in the Social Environment, 28(3), 381–392. https://doi.org/10.1080/10911359.2018.1435328
- Estévez, A., Chávez-Vera, M. D., Momeñe, J., Olave, L., Vázquez, D., & Iruarrizaga, I. (2018). The role of emotional dependence in the relationship between attachment and impulsive behavior. Anales de Psicologia, 34(3), 438–445. https://doi.org/10.6018/analesps.34.3.313681
- Vargas, T., Lam, P. H., Azis, M., Osborne, K. J., Lieberman, A., & Mittal, V. A. (2019, October 24). Childhood trauma and neurocognition in adults with psychotic disorders: A systematic review and meta-analysis. Schizophrenia Bulletin. Oxford University Press. https://doi.org/10.1093/schbul/sby150