Vad är effekten av smärtstillande opioider?

Det finns naturliga opiater som utvinns från opium, som exempelvis morfin, och andra syntetiska opiater, som fentanyl. Lär dig hur dessa smärtstillande läkemedel fungerar och vilka effekter de har på kroppen.
Vad är effekten av smärtstillande opioider?
Sara Viruega

Skriven och verifierad av farmaceuten Sara Viruega.

Senaste uppdateringen: 10 april, 2023

Under historiens lopp har forskarna alltid letat efter nya sätt att behandla smärta. Människor började tidigt använda naturliga opioida analgetika från opiumvallmo. 1806 skapade forskarna morfin för första gången, och sedan dess har utvecklingen kommit långt. Men vad är smärtstillande opioider? Det är läkemedel som har en stor smärtstillande potential. Det är opiater som vi får från opium, som morfin, och andra syntetiska opiater, som fentanyl.

En potent effekt

En av de främsta egenskaperna hos dessa läkemedel är att de har en gränslös smärtstillande potential. Detta innebär att ju större dos, desto större smärtlindrande effekt. Detta för dock även med sig några ovälkomna bieffekter som vi kommer titta på längre ner.

Läkarna använder dem främst för att behandla allvarlig och akut smärta samt patienter med dödliga sjukdomar, som cancer. Innan de smärtstillande opioiderna skrivs ut måste en läkare utföra en utvärdering. Patienterna måste lida av intensiv smärta som andra läkemedel inte rår på.

Burk och piller.

Hur smärtstillande opioider fungerar för att behandla smärta

Smärtstillande opioider binder till opiodreceptorerna i det centrala nervsystemet. Även om det huvudsakligen finns fyra typer av receptorer, verkar bara tre av dem på smärta: μ, κ och δ (mu, kappa och delta).

Beroende på deras affinitet till receptorerna och deras kliniska användbarhet, klassificerar vi dem enligt följande:

  • Rena agonister vid μ-receptorerna. Till exempel morfin, fentanyl, metadon och oxikodon. De har en smärtstillande verkan och även en kraftfull euforisk verkan.
  • Agonister vid κ-receptorerna och partiella agonister eller antagonister vid μ-receptorerna. Dessa inkluderar nalbufin och butorfanol. Om man administrerar dem med en ren agonist kan de motverka dess effekt och undertrycka dess effektivitet.
  • Partiella agonister. Buprenorfin. De har en smärtstillande effekt när de administreras på egen hand.
  • Rena antagonister. Naloxon, naltrexon. De har förmågan att motverka eller vända effekterna av andra opiater.

Andra användningar av smärtstillande opioider samt bieffekter

Utöver att användas som smärtstillande behandling så används dessa läkemedel även inom andra områden, som anestesi. I dessa fall använder läkarna dem ofta i kombination med ett smärtstillande läkemedel och en neuromuskulär blockerare. De kan även användas för att söva patienter och för att hämma den naturliga andningen när de behöver mekanisk andning.

Det främsta problemet med smärtstillande opioider är att det förekommer risk för beroende. Man använder dem därför oftast enbart under korta behandlingar av akut smärta. De vanligaste bieffekterna från dessa läkemedel är:

  • Förstoppning. Dessa läkemedel minskar tarmarnas rörlighet och utsöndringar från gallblåsan och sköldkörteln.
  • Yrsel
  • Förvirring

Andra bieffekter som också kan uppstå är:

Piller och ett glas vatten.

Experterna har också sett att ett långvarigt användande av dessa läkemedel har en påverkan på immunförsvaret. På grund av detta minskar dess förmåga att producera antikroppar och risken för infektion ökar. Patienten kan även drabbas av bradykardi och hypotoni.

Toleransproblem och effekten av smärtstillande opioider

När läkarna behandlar patienter med smärtstillande opioider under en lång tid så kommer det ofta uppstå en tolerans. Detta innebär att fler doser behövs för att uppnå samma terapeutiska effekt. Kroppen vänjer sig vid läkemedlet.

Det kan även uppstå ett fysiskt beroende, vilket resulterar i beroendesymptom när man slutar med behandlingen eller reducerar dosen. Specialisterna kan motverka detta genom att gradvis reducera doserna.

En annan typ av beroende är det psykologiska. I dessa fall blir patienten mer beroende av den psykiska effekten av denna typ av läkemedel snarare än själva smärtlindringen.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Triviño, M. J. D. (2012). Analgésicos opiáceos. Farmacia profesional26(1), 22-26.
  • Flórez, J. (2008). Fármacos analgésicos opioides. Farmacología humana. 5a ed. Barcelona: Elsevier España SL, 523-541.
  • Álvarez, Y., & Farré, M. (2005). Farmacología de los opioides. Adicciones17(2), 21-40.
  • Seidenberg, A., & Honegger, U. (2000). Metadona, Heroína y otros opioides. Granada: Ediciones de Díaz de Santos.

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.