Emotionellt avstånd: mer än bara fysiskt
Ibland mäts avstånd inte i mil. Ibland är det inte mellan kroppar, utan mellan själar. Jag kan vara dig fysiskt nära, men känna mig långt borta. Jag kan beröra dig men ändå inte känna att du är vid min sida. Vi har ett emotionellt avstånd mellan oss.
Avstånd är varje förhållandes fiende, och varje medlem bygger broar som blir svårare och svårare att korsa – de förlorar till och med viljan att försöka. Alla är vi nämligen lika ansvariga för att underhålla eller riva broarna vi byggt för varandra.
Man måste inte ses varje dag. Vidare måste man inte vara i ständig kontakt med den andra personen för att vara nära; man måste bara ha ett band och förståelse för att skapa den magiska känslan av förening och undvika att ett emotionellt avstånd uppstår.
Det är både resultatet av och anledningen till att vi saknar personer. Med är det verkligen personen man saknar?
“Jag saknar dig, men ordet ‘saknar’ fångar egentligen inte hur jag känner, känslan av att sakna dig sitter inte bara i bröstet. Din frånvaro löper genom min kropp, och varje hörn av huset doftar som dig. Jag saknar dig inte, jag vill ha mer av dig.”
-Alejandro Separza-
När du saknar ett minne känns det som om du längtar efter en del av den resa du varit på. Det är en del av ditt sinne. Men när du saknar en person vill du vara på samma plats, du vill att resan med denne aldrig tar slut. Därför kämpar ni för att vara tillsammans.
Emotionellt avstånd i långdistansförhållanden
Långdistansförhållanden gör det svårt att kommunicera, oavsett om det är en romans, vän eller familjemedlem. Därför anstränger du dig för att korta ned avståndet och föra själarna närmare varandra.
Åtrån och passionen ni känner efter att inte ha träffats under lång tid kan gagna er, för det manar er att dra full nytta av varje sekund ni har tillsammans. Det hjälper även till att förstärka bandet.
Att vara långt från varandra och bara kunna prata utan fysisk kontakt är en utmaning för kommunikationen och intimiteten hos förhållandet. Detta demonstrerades i en studie från forskaren Crystal Jiang från University of Hong Kong och professor Jeffrey Hancock vid Cornell University.
Att bibehålla långdistansförhållanden kräver arbete från båda parter (men det betyder inte att de måste göra det separat). De måste anstränga sig för att försäkra att trots att tid har passerat, kommer det verka som om de aldrig varit åtskilda när de träffas igen – kanske inte fysiskt, men åtminstone mentalt.
Dra nytta av chanserna som visar sig
Det blir allt vanligare att se partners som inte bor tillsammans, familjer som var tvungna att separera och vänner som inte längre bor i samma stad. Att låta avståndet få er att ge upp och förlora kontakten måste inte vara ett alternativ.
Det är nödvändigt att förbättra kommunikationen genom att dra nytta av varje chans ni får för att minska avståndet, oavsett om det är via videochatt, meddelandetjänster eller telefonsamtal. Teknologin tar stora kliv framåt och kan utgöra en bro för emotionellt avstånd.
Att ha tillit för den andra personen kommer låta dig förbli lugn genom motgångar och bygga en bro av stöd, så att du kan lära dig hur man väntar och värderar vad man har.
Ibland förlorar vi önskan att omfamna, idealisera och vara med den andra personen, men det fina med att sakna en person som är långt borta, inte längre i vårt dagliga liv, kan höja vårt medvetande och få oss att värdera denne igen.
“Glöm inte att ta hand om henne ifall du imorgon istället för att träffa henne måste föreställa dig henne.”
-Gabriel García Marquez-
Dra nytta av tiden ni haft tillsammans och jobba för att föra era själar närmare varandra när avståndet blir för mycket. Försök att sätta ett utgångsdatum på avståndet, för det är alltid bättre att ha något konkret att hoppas på.
