Filmen Skönheten och odjuret – att uppdatera en klassiker

Skönheten och odjuret är en berättelse med franskt ursprung, som i sin tur har en viss relation till myten om Amor och Psyche: Den som förtäljs inom romersk mytologi i titeln Den gyllene åsnan av Lucius Apuleius. I dag kommer vi naturligtvis alla ihåg den tack vare Disney-versionen från 1991.

Granskad och godkänd av psykologen Sergio De Dios González.

Skriven av Leah Padalino

Senaste uppdateringen: 07 oktober, 2022

2017 gjorde filmen Skönheten och odjuret entré på filmduken igen, den här gången i en icke-animerad version. Regisserad av Bill Condon och med en rollista som innehåller skådespelare som Ewan McGregor, Ian McKellen och Emma Thompson. Emma Watson spelar rollen som Belle och Dan Stevens är odjuret.

Disney-prinsessor

På 90-talet var världen galen efter Disney-prinsessor. Många nya prinsessor dök upp under detta decennium, men också veteranerna var populära, till exempel Snövit och Askungen. Om vi ska vara ärliga så om vi skulle ställa upp prinsessorna kronologiskt så ser vi tydligt vilken utveckling som har skett.

De flesta av dessa prinsessor, särskilt de första, var anpassade till den ideala bilden av en hemmafru. De var unga, vackra och tyckte om att utföra hushållssysslor och återspeglade den exemplariska kvinnan av den aktuella eran. Alla har de många saker gemensamt. Ett svårt förflutet (de har förlorat antingen sin mor eller far), en stormig situation och ett lyckligt slut med sin prins. Det tog Disney lång tid att inse att de var tvungna att förnya dessa berättelser, och förändringarna gick mycket långsamt.

Begreppet skönhet

Belle i den tecknade versionen av filmen Skönheten och odjuret blev den första att avvika lite (bara lite) från den stig som hennes föregångare hade trampat upp. Belle är fysiskt lite annorlunda. Hon är en vacker ung kvinna, men inte som Snövit med sin ouppnåeliga skönhet. Hennes anletsdrag liknar mer de som återfinns hos oss vanliga dödliga. Naturligtvis är valet av hennes hårfärg, kastanjebrunt, bland det viktigaste. Detta tillsammans med hennes bruna ögon kom att förändra idén om vad skönhet kan vara.

Kastanjebrunt är den glömda färgen i hårets värld. Vi behöver bara tänka efter lite på vad vi vanligen får se i filmer eller får höra i poesi och i sång. Även i reklam för hårfärgning ser vi sällan en kastanjebrun hårfärg. I allmänhet, när man vill representera skönhet, använder man blont eller svart hår, till och med rött hår (även om detta är det minst vanliga). Kastanjebrunt är nästan obefintligt.

Belles ursprung

Belle kommer från en liten fransk by, från en plats där folket har ett litet eller inget intresse för att läsa. Hon har dock en stor passion för läsning vilket hon blir retad för. Läsning gör att hon kan fly bort från livet i sin by och lära känna andra världar och utvidga sina horisonter. Hon är en tjej som är törstig efter kunskap.

Som vi ser är Belle en smart, självsäker flicka som bryter lite mot de tidigare Disney-stereotyperna lite. Men naturligtvis skulle vi inte prata om en Disney-prinsessa från 90-talet om hon inte hade sin prins. Från denna stereotyp är Belle inget undantag. Hon faller även hon ner i djup förälskelse. Även om syftet med filmen är att visa den inre skönhetens kraft, har den fortfarande en prinsessa som får sitt lyckliga slut med sin prins, som, även om han en gång var ett odjur, förvandlas till en stilig man.

Den nya filmen Skönheten och odjuret – en ny metod

Det råder ingen tvekan om att avsikten med 90-talsfilmen var god. Läxan vi alla (eller nästan alla) lär oss är att skönheten finns på insidan. Belle förälskar sig i odjuret för vem han är, trots hans utseende. Man kan tolka förvandlingen av odjuret som en symbolik för hans sanna jag; en återspegling av hans inre skönhet. Skönhet, förutom att vara subjektiv, påverkas också av hur personen är på insidan.

Sanningen är att Disney har utvecklats när det gäller kvinnlig representation i sina senaste filmer. Men det som är väldigt intressant i den nya versionen från 2017 av filmen Skönheten och odjuret, är att den innehåller några små detaljer som fräschar upp den gamla historien.

Det är oundvikligt att denna nya version skulle påminna oss om sin animerade äldre syster. Visuellt är likheterna omisskännliga, från kostymer och val av skådespelare till landskap och slott. Dessutom är filmmusiken från nittiotalet praktiskt taget oförändrat.

Trogen originalet

Denna nya version visar en tydlig respekt för sin föregångare. När filmproducenter vill göra en film på en klassiker måste de vara mycket medvetna om att allmänheten redan har mycket kärlek till den tidigare versionen. Ibland kan producenter å andra sidan gå till det yttersta för att skapa något helt annat som är långt ifrån den ursprungliga idén.

Filmen Skönheten och odjuret följer den huvudsakliga handlingen och lägger till några element som klargör luckorna i den animerade versionen. Ett exempel på detta är förklaringen av vad som hände med Belles mamma, något för oss närmare karaktärerna och gör att vi empatiserar mer med dem.

Skillnader mot originalet

En direkt skillnad är att filmen innehåller stort antal mörkhyade och ljushyade karaktärer sammanblandade på vad som för dem alla verkar vara ett helt naturligt sätt, trots att miljön historiskt inte såg ut så under denna tid. Vissa har också accenter som vi vanligtvis inte förknippar med mörkhyade människor. Som till exempel Madame de Garderobe; hon är mörkhyad med en italiensk accent. Detta visar tydligt att hudfärg inte behöver vara kopplat till någons nationalitet.

På samma sätt hittar vi många romantiskt involverade par som överskrider etnicitetsgränserna, såsom nämnda Madame de Garderobe och hennes make, Master Cadenza. Eller Lumière, den legendariska ljusstaken, och hans älskade Plumette, som även hon kategoriseras som mörkhyad.

Karaktären Le Fou i filmen Skönheten och odjuret

Dessutom inser vi genom hela Skönheten och odjuret att Le Fou, vars namn på franska betyder ”dåren”, är ganska mycket förändrad jämfört med 1990-talsversionen. I den föregående filmen var han en karaktär som levde upp till sitt namn och var en av Gastons hantlangare. Vi inser nu att hans hängivenhet till Gaston kanske går längre och att han kanske inte är så dåraktig som han verkar.

Det finns en mycket betydelsefull scen där Madame Garderobe klär tre unga män som kvinnor. Två av dem blir upprörda, men en av dem verkar bekväm och ler i tacksamhet. Det är väldigt subtilt, men samtidigt viktigt. Dessutom ser vi i slutet av filmen hur Gaston dansar med Le Fou och att båda ser rätt lyckliga ut. På detta sätt normaliserar de det som idag av de flesta anses som normalt, och bekräftar budskapet att skönheten sitter på insidan.

Slutsats om Skönheten och odjuret

Det spelar ingen roll vilket kön du har, eller vilken etnicitet du tillhör. Inget av detta är viktigt: kärleken går längre än allt detta och överskrider påbjudna gränser eller vad som kan vara till hinder. Man kan påstå att denna nya version av Skönheten och odjuret är viktig, att det var nödvändigt att inkludera alla dessa olika typer av förhållanden i en klassisk film som denna som talar om kärlek oavsett utseende. Det är ett litet steg, men kan ses som betydelsefullt och nödvändigt för nutiden. Om vi ​​fortsätter på den här vägen, kanske det någon dag i framtiden inte längre kommer att vara nödvändigt att vara ”vacker” för att vara en Disney-prinsessa.