"Fritidsfobi" - En modern rädsla för fritid

Ordet “ociofobi” myntades av Rafael Santandreu, en spansk psykolog. Löst översatt betyder det “fritidsfobi” eller “rädsla för fritid”. Det är ett av de problem som vi har nuförtiden, som har fått fäste utan att världen ens har märkt av det.

När människor började flockas till psykologmottagningarna för att de inte visste vad de skulle göra med sin fritid, började vi se att det fanns ett problem. De var besatta av sina jobb eller karriärer, eller så använde de dessa aktiviteter för att undvika problem som de inte ville bemöta.

Nuförtiden finns det många personer som börjar känna panik när de har fritid; eller tid som inte har någon form av inplanerad aktivitet; eller när de har slutfört allt de hade att göra och det inte finns något att sysselsätta sig med under en lång tidsperiod.

Hur är det möjligt att vi har utvecklat en rädsla för fritid? Våra föräldrar och far- och morföräldrar såg det som en gåva, ett privilegium. Fritid var en tid när man skulle vila. I vilket fall som helst så orsakade det aldrig något problem. Raka motsatsen – fritiden var något man längtade efter. Vad har hänt?

Rädsla för fritid och att vara uttråkad

Detta verkar indikera att det har blivit en form av dödssynd att vara uttråkad i vårt moderna samhälle. De som har en rädsla för fritid känner också panik vid tanken på att bli uttråkade. Detta verkar vara en känsla som de inte kan tolerera och skapar bokstavligt talat panik.

Människor som känner på detta sätt blir desperata när de tänker på att inte göra något. De ser fritiden som ett stort hot. Om vi kunde rita vad de känner så är det som att de har ett stort svart hål framför sig som hotar att dra ned dem i en avgrund.

När de bemöts av fritid så börjar de tänka att något hemskt kommer att hända dem. Det är som om fritiden är något okänt och skrämmande som de egentligen inte hade velat konfrontera.

Symptom på rädsla för fritid

Det mest synliga symptomet hos personer som lider av “fritidsfobi” är ångest. Denna ångest visar sig väldigt mycket då dessa personer befinner sig i en tidsficka där de inte har något på schemat. När de måste bemöta fritiden eller om de bemöts av ett veckoslut där de inte har några planer. Denna känsla av ångest kan öka ännu mer innan semestern.

Dessa personer är starkt influerade av ideologier av effektivitet och produktivitet. Deras prioritet är framgång, och detta kommer till och med före lyckan för dem. Det värsta är att de mäter vad de uppnått i kvantitativa termer och inte kvalitativa. Man hör dem ofta prata om alla de uppgifter eller sysslor som de har utfört eller hur många mål de har nått. Det är väldigt sällan som dessa individer nämner den riktiga verkligheten eller vad det kostar att uppnå dessa saker.

Det är även ganska allvarligt att denna typ av person ofta överför sin livsstil till sina barn. Denna typ av föräldrar skriver upp sina barn på varje kurs de kan hitta när barnen inte är i skolan. De vill att deras barn ska prata tyska när de är 10 och spela piano perfekt när de är 13.

De lär dock även sina barn att ha ångest. Tyvärr överför dessa föräldrar uppfattningen att om man spenderar tid utan att producera eller lära sig något så är det något jättehemskt.

Länge leve fritiden! Länge leve att vara uttråkad!

Rafael Santandreu, fadern till konceptet “fritidsfobi”, säger att vi måste lära oss att var mer uttråkade. Det finns inget fel med det. Det är inte fruktansvärt att spendera en timme med att titta på en vägg och inte tänka på något. Det är inte bara okej att göra det, utan även nödvändigt. Detta för med sig balans till våra liv. Det är bra att arbeta och vara intresserad av något, men det är lika bra att vila och vara uttråkad då och då.

Santandreu indikerade att inaktiva sinnen är mer produktiva. Han säger även att “den idealiska proportionen hade varit 1 timme av affärer och 23 av fritid”. Kom ihåg att lejon bara jagar en gång per vecka. Notera även att Cervantes skrev sin berömda Don Quijote på sin fritid. Hans arbete som skatteinsamlare gav inga större meriter. Resultaten av hans fritid producerade istället en språklig skatt.

Det hade därför varit bra för oss att återta vår förmåga att titta på landskap när vi går genom en stad. Vi måste sakta ner och gå igenom livet i en minskad takt. Det är bättre att göra färre saker med nöje än att göra många saker med stress.

Slutligen är det bättre att vi använder denna korta tid vi har på jorden med att älska och skapa, snarare än att skriva rapporter och följa scheman. Det är som tur är inte en synd att inte göra något. Att var uttråkad är inte en sjukdom – raka motsatsen. Att inte göra något ett tag gör oss till bättre personer.