Kärleksbristens råa pris: historien om Ivan den Förskräcklige

Vad kan få en person att steka en annan person levande eller skära dem i småbitar? Vad kan göra en människa så brutal och så oförfärad inför sina egna grymheter att denne till och med njuter av dem? Detta är historien om Ivan den Förskräcklige.

En persons barndom kan såra denne för resten av livet. Våra första upplevelser, relationerna vi har med de omkring oss, de exempel som sätts och de lärdomar vi mottar från dem stannar nämligen med oss för resten av livet, på gott och ont.

Av denna anledning är kärlek väldigt viktigt. Talesättet “kärlek flyttar världen” uppstod inte utan anledning. Det är sant att kärlek, och motsatsen hat, är motorerna bakom de största framgångarna för mänskligheten samt de värsta illdåden som begåtts under historien.

Idag vill vi därför presentera ett illustrativt exempel på hur barndomen kan lämna märken, i detta fall ett hemskt märke, på en person. Detta var fallet med Ivan den Förskräcklige.

Ivan den Förskräcklige hade en svår barndom

Ivan den Förskräcklige har gjort sig en plats i historien på grund av sitt smeknamn – “den Förskräcklige” – ett smeknamn som på sin tid var en dålig översättning av ryska “den strikte”. Det är dock passande med tanke på de illdåd han gjorde sig skyldig till.

Allt började under hans barndom. När han var endast tre år gammal förlorade han sin far och blev “Moskvas Store Prins”. Makten hölls av hans mor som dog fem år senare. Mest troligt på grund av förgiftning genomfört av bojarklanerna, som alltid motsatt sig deras makt.

Från och med denna händelse fostrades Ivan av bojarerna. De använde alla typer av förödmjukelse mot honom under hela hans barndom. De misshandlade honom, förödmjukade honom, slog honom för nöjes skull och fängslade honom i Kremls palats, där han praktiskt taget levde som en tiggare.

Allt som Ivan genomled under sin barndom reflekteras i hans första grymma handling vid 13 års ålder. Han beordrade att en av hans fiender skulle slitas i stycken genom att kastas till en flock hundar. Hans hjälplöshet hade blivit vrede och motattack… och det verkade fungera. Ivan började bli respekterad.

Sakta men säkert började hans karaktär anta sin form. Barndomen han fått, sorgen av att ha en mentalsjuk bror som han alltid höll i hög aktning samt hans älskade fru Anastasias död slog alla hårt mot Ivan. Dessa händelser blev djupt präglade i hans karaktär.

En smärtsam förlust och strävan efter kontroll

Trots det faktum att Ivan gifte sig sju gånger var det bara hans första fru Anastasia som verkligen stal hans hjärta. Hon blev sjuk och dog kort därefter. Under denna period kunde ingen berätta för Ivan varför, men med tiden visade det sig att hon hade blivit förgiftad. Analysen av hennes ben avslöjar att hon fick en dödlig dos kvicksilver.

Efter sin frus död blev Ivan ännu mer “förskräcklig”, och han var alltid misstänksam mot allt och alla. Hans fru hade varit den enda personen han litade på, och de hade stulit henne från honom.

Som vi alla vet “styr våra huvuden våra handlingar”, och trots Ivans aspirationer att erövra Baltikum blev dessa drömmar aldrig till verklighet. Ivan saknade allt som hans rival, den avundade staden Novgorod, hade. Det var en plats som var känd för invånarnas utbildning och goda uppförande – kvaliteter som gjorde den berömd.

Staden hade god handel och dess köpmän byggde kyrkor för att uppriktigt be Gud om hjälp för att deras rörelser skulle blomstra. Få saker går verkligen att erövra med våld. När Ivan mötte denna impotens tog han till precis det han hade upplevt i det förflutna och blivit utsatt för under hela sitt liv: grymhet.

Återigen attackerade Ivan. Han förstörde staden, torterade, halshögg och spetsade många av dess invånare. Modern forskning uppskattar att mellan 2000 och 3000 personer föll offer för hans vrede.

Den ultimata fasan

I varje handling demonstrerar Ivan dåligt och förlorat omdöme, och hans avslutande, fasansfulla verk var mordet på sin egen son. En dag upptäckte Ivan att hans svärdotter klädde sig, enligt honom, opassande.

I en arg konfrontation med sin son slog Ivan ihjäl honom, invaderad av sin karaktäristiska ilska och vrede. Att döda sin egen son. En person kan endast genomföra ett sådant illdåd när denne är helt omsluten av vrede, aggression och hat i ögonblicket ifråga. Detta har bekräftats av experter.

200 år senare uppnådde Peter den Store allt som Ivan den Förskräcklige aldrig lyckades med genom våld och galenskap: han moderniserade och byggde Sankt Petersburg.

Det var något som bara kunde byggas med kärlek… Sensmoralen i denna historia är tydlig!