Sanningen om kärlek

· 21 april, 2016

Kärlek är ett tema som har fängslat poeter, målare och musiker i sekel. Det må vara härligt att läsa, beundra eller lyssna på deras hyllningar till denna viktiga, mänskliga känsla, men de har även skapat en uppsättning myter om den som många av oss tror blint på.

Problemet är att vi kan bygga upp förväntningar som är så höga att verklighetens kärlek aldrig kan leva upp till vad vi drömmer om och hoppas på. Så om och om igen blir vi besvikna på verkligheten och inser att det är svårt att bygga genuina kärleksband med andra.

Nedan kommer vi fördjupa oss lite i andra grupper av idéer och myter om romans och kärlek.

”Han som lär och lär och aldrig utövar vad han vet, är som han som plogar och plogar utan att så.”

Platon

Kärlek som helhet

Den idealiserade versionen av kärleken ser den som höjden av gott och punkten dit alla vägar i livet leder. Den ses som frälsningen eller kulmen av alla önskningar.

Vi leds ofta att tro att vi endast kommer vara lyckliga om vi finner och håller kvar en partner. Det sägs även att kärlek involverar stora uppoffringar, baserat på att bibehålla förhållandet till vilket pris som helst. Hela ditt väsen måste vara engagerat i förhållandet; det får inte finnas några hemligheter eller restriktioner.

Verkligheten visar oss dock något annat. Denna absoluta hängivenhet där allt kretsar kring förhållandet är mer synonymt med neuros än kärlek.

Människor har flera dimensioner, och alla kan inte delas med vår partner. Det finns många situationer och personer i livet som ger oss ögonblick av lycka; romantisk kärlek är bara ett exempel på denna dygd.

Det finns även personliga sfärer som vi anser vara privata. Det finns utrymmen som vi gillar att reservera för oss själva. De bildar en del av vår process för självkännedom, för vår individuella utforskning av våra egna liv. Och det är inte olojalt att inte dela dem med vår partner. Det är heller inte egoistiskt. Det är helt enkelt en mekanism för att bibehålla vår individualitet.

Myten om ägande av någon annan

Det är allmänt vedertaget att all sann kärlek nödvändigtvis måste leda till äktenskap eller åtminstone samexistens.

Myten om kärlek föreslår även att svartsjuka är en helt legitim passion. Det finns även vissa personer som säger att detta är ett otvivelaktigt tecken på kärlek: om de älskar dig blir de svartsjuka. Som kontrast är otrohet synonymt med total katastrof; otrohet är definitivt bevis för brist på kärlek, ett hinder vi inte kan komma runt.

Återigen är verkligheten att saker och ting inte är som romantikerna antyder. Det finns inget sätt att garantera att sann kärlek kommer resultera i ett stabilt band som aldrig går sönder under årens lopp. Kärlek är inte en statisk känsla och vi ser dagligen äktenskap utan kärlek eller förhållanden som faller samman trots att det finns mycket affektion från båda sidor.

Vi vet också att otrohet existerar även om båda parter är förälskade. Det betyder alltså inte nödvändigtvis att kärleken inte finns där, utan många gånger har det att göra med osäkerheter eller personlig tomhet.

Från allt detta kan man dra slutsatsen att vi förmodligen skulle vara mycket lyckligare om vi slutade tro på myterna om romantik. Det skulle låta oss utvärdera verkligheten bättre och kanske tillåta oss att sluta sukta efter det som inte existerar, så att vi fullt kan njuta av vad vi faktiskt kan förvänta oss från kärleken.

Bild rån Elena Dijour.