Hjärntsunami: vad sker i hjärnan innan man dör?
Ett lag av neurologer vid Hospital Charité Universitätsmedizin Berlin (Tyskland) och University of Cincinnati (USA) har gjort en av årets största neurologiska upptäckter. Strax innan man dör skapar hjärnan en stor våg av elektrisk aktivitet. De kallar detta fenomen för en “hjärntsunami”. När stormen väl är över är döden oundviklig.
Men denna banbrytande studie – vid namn “ Terminal spreading depolarization and electrical silence in death of human cerebral cortex” – som publicerades i tidskriften Annals of Neurology, gjorde faktiskt två stora upptäckter.
Först fann de att vårt medvetna kan förbli aktivt längre än resten av kroppen. Vidare fann de att denna fördröjning kommer med en högre chans att omvända hjärnans dödsprocess under dessa fåtal minuter av aktivt sinne och inaktiv kropp.
Urvalet av patienter
Det tyska och amerikanske teamet använde sig av nio patienter. De kom från Tyskland (Berlin) och USA (Cincinnati), och alla led av ohjälpliga hjärnskador från trafikolyckor, strokes eller hjärtattacker.
Det var därför läkare och forskare fått order om att inte återuppliva dessa patienter. För detta var man dock tvungen att få godkännande från patienternas släktingar.
Hur man studerade denna hjärntsunami
De ville studera hjärnaktiviteten, så de placerade elektroder på hjärnans yta. Det huvudsakliga målet här var att få reda på alla de saker som äger rum när hjärnan dör. Man ville även veta vilka neurologiska händelser som ägde rum vid denna tidpunkt.
Och man lyckades! De kunde direkt observera denna så kallade hjärntsunami. De bevittnade hur en våg av elektriska laddningar flödade över hela hjärnan och orsakade obotlig skada. Det är början på slutet för våra hjärnceller. Det är det exakta ögonblicket när de stängs av för alltid, vilket leder till en oundviklig död.
Medvetande utan hjärtslag
En hjärntsunami kan till och med ske fem minuter efter att ditt hjärta slutat slå. Därför verkar det som om våra nervceller kan fortsätta fungera även om vi inte har någon puls. Men när hjärtat slutar slå börjar nervcellerna sakta att förlora sin elektrokemiska potential. Detta är ett fenomen som forskare kallar avpolarisering av nervcellerna.
Varför? För att våra nervceller behöver syre för att fungera som de ska. När de slutar motta detta bränsle eftersom blodet inte når hjärnan, använder de istället energireserver. Det är så de kan fortsätta fungera i flera minuter innan de helt stängs av.
“Efter cirkulationsstopp markerar spridningen av avpolarisering förlusten av förvarad elektrokemisk energi i hjärncellerna och starten på toxiska processer som till slut leder till döden. Viktigt att påpeka är att det går att omvända – fram till en viss punkt – om cirkulationen återställs.”
-Jens Dreier-
Denna långsamma minskning av potential leder till en serie toxiska processer. Dessa leder till slut till nekros och därefter till celldöd. Men precis som Dr. Jens Dreier (ledare av studien) säger: om man kan sätta igång blodcirkulationen igen så kan man omvända processen.
Det är därför experter drog slutsatsen att det finns gemensamma drag hos hjärndöd hos djur och hjärndöd hos människor. De sade även att det finns en period där det teoretiskt sett är möjligt att få hjärnan att fungera igen.
Varför denna upptäckt är så viktig
Hjärnan är ett av de mänskliga organ som vi vet minst om. Men under de senaste decennierna har man tagit många stora steg framåt, framförallt tack vare neuroradiologi. Denna stora upptäckt skulle kunna “leda till förbättrade procedurer för diagnosticering och behandling i framtiden,” säger Jens Dreier själv.
Enligt Department of Surgery vid University of Miami (USA) är hjärndöd “det ej omvändbara stoppet av alla hjärnfunktioner.” Men just nu är forskarna inte 100% säkra på hur man ska diagnostisera detta. Man vet heller inte exakt i vilket ögonblick vid förlorar medvetandet innan döden.
Det är därför denna forskning är ett stort steg framåt. Den kan vara väldigt hjälpsam för att utveckla strategier för hjärtattacker och cerebrovaskulära olyckor. Resultatet av denna banbrytande forskning har gett oss fantastisk, hoppfull information om dödens neurobiologi.
