Högkänsliga personers värld
Högkänsliga personer har sitt eget språk: känslornas språk. Det är ett väldigt intimt, klarsynt språk där hjärtat alltid är på helspänn och sårbart. Trots det vet högkänsliga personer att sårbarhet kan vara en fantastisk gåva.
Det är som en mental muskel full av styrkor, men även faror. För att minimera risken har de ett kraftfullt verktyg till förfogande: emotionell intelligens.
En högkänslig person finns alltid där, gömd och dold i det mänskliga landskapet. Samtidigt vet vi att det inte är lätt att leva i en värld som kräver att alla ska vara likadana, reagera på samma sätt, se verkligheten genom samma fönster… Som om vi alla hade samma synsätt och talade samma språk.
När man är uppmärksam på allt blir man känslig. Att vara känslig är att ha en inre uppfattning om skönhet, det är att ha betydelsen för skönhet.
Det dagliga livet för en känslig person tenderar att ta formen av ett piggsvins rygg eller törnen hos en ros. Allt gör lite ondare men är samtidigt mer spännande.
Detta kan te sig konstigt för en person som inte känner igen sig i denna typ av känslighet. Den typ av respektlös och omedveten person som kan säga saker som “du tar bara saker för allvarligt. Du måste bli tuffare, ryck upp dig lite.”
Men hur? Enligt vissa texter, såsom dem från Dr Ted Zeff i hans bok Survival Guide for the Highly Sensitive Person, har högkänsliga personer ett hyperkänsligt nervsystem. De har även områden i hjärnan som fungerar vid högre intensitet. Mer specifikt rör det sig om insula och andra regioner med koppling till empati och emotionell reaktivitet.
Det är inte möjligt att “bli tuffare” när du har en hjärna som stämmer sig efter verkligheten i en annan tonart. Ingen kan bli något denne inte är, och vi kan heller inte sänka volymen på våra känslor när de blir överväldigande.
Vi kan inte kontrollera våra känslor när vår själ talar till oss och verkligheten plötsligt avslöjar fantastiska nyanser som endast vi kan se.
Högkänsliga personer och omgivningens höga volym
Många av oss har förmodligen den där klassiska vännen som vi tillgivet kallar för “se men inte röra”. Hans finstämda sinne för doft eller känsel tillkallar vår uppmärksamhet. Det finns vissa tyger han inte kan använda eftersom de är obekväma, kliande eller orsakar allergiska reaktioner.
Ibland kan ett nyp eller ett lite högre ljud åsamka honom intensiv smärta. Högkänsliga personer är de som går till fester och folksamlingar och hamnar i ett hörn, önskandes att de vore hemma.
Enligt Judith Orloff – psykiatriker och författare av Emotional Freedom – är tröskeln för sensorisk uppfattning annorlunda hos högkänsliga personer. All stimulans är faktiskt multiplicerad med 50. Det betyder dock inte att allt är smärtsamt.
Denna ömtåliga tröskel för uppfattning och känslor har förmågan att stämma sig efter livets skönhet på ett väldigt intensivt sätt. Majoriteten av oss missar helt denna typ av skönhet.
Att säga att denna typ av högkänslighet är en typ av gåva är därmed inte ett misstag. Det är dock sant att högkänsliga personer måste kunna hantera och tillräckligt filtrera stimulansen de får. När de framgångsrikt kan använda en skyddande sköld mot sin omgivning för att ta hand om självkänsla och emotionell integritet, kan de nå exceptionella nivåer av sensorisk mognad.
Högkänsliga personer är de som märker av det unika i alla detaljer, som finner uppfyllelse i tystnad och stunder av dyrbar ensamhet. I dessa tysta stunder blir alla aktiviteter (speciellt konstnärliga) spännande.
Likt en syntetisk explosion av känslor, njutningar och subtila känslor som är svåra att förklara för dem som inte tillhör den 20% av befolkningen som är högkänsliga personer.
Den högkänslige mannen och hans värld av tystnad
Alex stannar för att dricka kaffe med sin syster efter jobbet. Han berättar för henne att han spenderat hela dagen med en knut i magen och att han känner sig djupt utmattad.
Hans chef gjorde några observationer om hans arbete som försäljningschef – kritik som påverkade honom så mycket att hans medarbetare gjorde narr av honom hela dagen. Än värre är att han vet att de på kontoret redan kallar honom för “dramatisk”.
“Avfärda inte någons känslighet. Varje persons känslighet är dennes eget geni.”
-Charles Baudelaire-
Detta enkla exempel ger form åt en verklighet som många högkänsliga lever med. I verkligheten är högkänslighet inte exklusivt för kvinnor. Hälften av dem är män, och det är de som känner press från ett samhälle som inte accepterar känslighet hos män.
Vår kultur avfärdar idén om en man som lever med knappt kontrollerade känslor, som finner kritik smärtsamt, som enkelt gråter, som föredrar individuella sporter och som har intensiv empati för alla omkring honom.
Trots det faktum att högkänsliga personer är ett välkänt ämne numera, finns det många personer som fortfarande gömmer sig i skuggorna. De ser på, tyst, utan att dra uppmärksamhet till sig för att undvika att såras.
Vi vet att varje person överlever på sitt eget sätt i en värld full av vassa kanter. Men respekt och principen om att “leva och låta leva” bör vara viktiga i alla våra liv, så att vi kan nå sann personlig uppfyllelse.
