Howard Gardner och teorin om multipla intelligenser

8 minuter

Gardners teori lägger fram åtta typer av intelligens som revolutionerade hur vi förstår mänskliga förmågor och lärande. Låt oss se vad var och en av dem består av.

Howard Gardner och teorin om multipla intelligenser

Granskad och godkänd av psykologen Sergio De Dios González.

Skriven av Francisco Pérez

Senaste uppdateringen: 26 april, 2024

I årtionden trodde människor att intelligens var en enda mental funktion som bestämde vår förmåga att lösa problem, särskilt gällande logisk matematik. Men för ungefär tre decennier sedan så ifrågasatte Howard Gardner denna idé. Hans alternativ till detta globala intelligensbegrepp var teorin om multipla intelligenser.

I grund och botten handlar det om att Gardner insåg att människor inte hade en global intelligens som gällde vid alla aspekter av deras liv. Faktum är att det fanns olika slags intelligenser som han kallade för multipla intelligenser. Så de senaste psykologiska teorierna om intelligens har lämnat det traditionella och förmodligen orättvisa konceptet om intelligens.

Som vi sade ovan så var det inte länge sedan de logiska-matematiska och språkliga delarna av intelligensen mättes och utvecklades. Men teorin om multipla intelligenser ser kognitiv kompetens som en grupp av färdigheter, talanger och mentala förmågor som kallas “intelligenser”. Dessutom så har vi alla dessa färdigheter, mentala förmågor och talanger i viss mån.

Teorin om multipla intelligenser ser kognitiv kompetens som en grupp av färdigheter, talanger och mentala förmågor som kallas “intelligenser”.

En definition av multipla intelligenser enligt Gardner

Teorin om multipla intelligenser visar att akademisk excellens inte är allt

Gardner definierar intelligens som “förmågan att lösa problem eller att skapa produkter som värderas inom ett eller flera kulturella sammanhang”. Först och främst utvidgar han spelfältet för vad intelligens är och erkänner vad människor alltid har intuitivt känt.

Och det är att vissa typer av intelligenser är relaterade till akademisk framgång, men att det finns andra som är lika viktiga men som inte är relaterade till det. Åtminstone inte helt och hållet, och inte på det sätt som intelligens traditionellt har mätts.

Den akademiska faktorn är vanligtvis inte den bästa indikatorn på hur långt en människa kommer att gå. Det finns människor som får höga poäng på traditionella intelligensprov men som inte har någon kunskap överhuvudtaget när det gäller relationer.

Att vara framgångsrik i affärer eller idrott kräver intelligens. Men vi använder en annan typ av intelligens på varje enskilt område. Varken bättre eller sämre, bara annorlunda. För att uttrycka det på ett annat sätt så var Einstein inte mer eller mindre intelligent än Michael Jordan. Deras intelligenser passar in på olika områden.

Faktum är att vad denna teori om multipla intelligenser förespråkar är att vi anpassar våra undervisningsmetoder till varje persons typ av intelligens. Anpassningen kommer på så sätt att sänka kostnaderna för utbildning (tid, resurser, energi.)

Intelligens är en färdighet som du kan utveckla

Gardner definierar intelligens som en förmåga. Det var inte länge sedan som människor såg intelligens som medfödd och oföränderlig. Du var antingen född intelligent eller så var du inte det, och utbildning kunde inte göra någonting för att förändra detta. Som en följd av denna tanke utbildade sig inte mentalt bristfälliga människor eftersom det ansågs vara meningslöst.

Att definiera intelligens som en färdighet innebär att det är en förmåga du kan utveckla. Gardner förnekar dock inte den genetiska komponenten. Istället hävdar han att dessa “möjligheter” kommer att utvecklas beroende på människans miljö, erfarenheter, utbildning etc.

Intelligens är en färdighet som du kan utveckla. Som människor har vi alla möjligheter att öka vår intelligens.

Ingen elitidrottare kommer till toppen utan träning, oavsett hur bra deras naturliga förmågor kan vara. Vi kan säga samma sak om matematiker, poeter och emotionellt intelligenta människor.

Det är därför som vi enligt Howard Gardners modell för multipla intelligenser har möjlighet att utveckla vår intelligens, stöttat av våra förmågor och vår motivation.

Teorin om multipla intelligenser: 8 typer av intelligens

Logisk-matematisk intelligens

Gardner definierar denna intelligens som förmågan att förstå abstrakta relationer. Vi använder den för att lösa problem i logik och matematik. Det stämmer överens med det logiska tankesättet och med vad vår kultur alltid har sett som den enda typen av sann intelligens (Morchio, 2004:4).

Enligt Gardner (1999a) handlar denna intelligens om:

Förmågan att bolla med siffror effektivt
Analysera problem logiskt
Undersöka problem vetenskapligt

Personer med denna intelligens tycker om att:

Lösa mysterier
Arbeta med siffror och komplexa beräkningar
Räkna
Organisera information i tabeller
Laga datorer
Utöva hjärngympa
Spela datorspel

De kan också uppskatta, räkna ut och komma ihåg siffror och statistik bra (Armstrong, 2003). Detta är den högsta intelligensen hos matematiker, forskare, ingenjörer och logiker (Gardner, 1999a).

Verbal-språklig intelligens

Detta är den mest erkända intelligensen i lärande och undervisning av främmande språk. Anledningen är att det handlar om att läsa, skriva, lyssna och tala (Morchio, 2004).

Denna intelligens innebär att man har en speciell känslighet för talat och skrivet språk och förmågan att använda språk på många olika områden. Det handlar om att vara skicklig på att använda syntax, fonetik, semantik och pragmatiskt språkbruk (retorik, mnemonik, förklaring och metaspråk) (Morchio, 2004:4).

Människor med denna typ av intelligens ser väldigt naturliga ut när de förklarar, undervisar eller övertygar. Varför? Jo, för att de använder språk väldigt exakt. Enligt Armstrong (2003) gillar de att:

Läsa
Berätta historier eller skämta
Titta på filmer
Skriva dagbok
Skapa konst
Skriva dikter
Lära sig främmande språk
Spela ordspel
Forska

Således finns denna intelligens hos advokater, författare, poeter, lärare, komiker och talare (Gardner, 1999a).

Musikalisk-rytmisk intelligens

Denna intelligens innefattar “förmågan att uppleva musikaliska former” (Guzmán & Castro, 2005:185). Det betyder att man enkelt kan komponera, tolka, omvandla och utvärdera alla typer av musik och ljud (Gardner, 1999a).

Personer med denna intelligens har en “känslighet för rytm, kadens, ton och timbre, och ljud från natur och miljö” (Guzmán & Castro, 2005:185). Enligt Armstrong (2003) gillar dessa människor att:

Sjunga
Lyssna på musik
Spela instrument
Gå på konserter
Skapa musik
Nynna medan de studerar

Denna typ av intelligens finns hos musikälskare, kompositörer, sångare, ljudtekniker, musiker, musiklärare med flera (Guzmán & Castro, 2005).

Visuell-spatial intelligens

Visuell-spatial intelligens omfattar förmågan att forma och föreställa sig 2D- och 3D-bilder (Armstrong, 2000a). Det innebär också förmågan att förstå, manipulera och modifiera utformningen av både stora och små utrymmen (Gardner, 1999a).

Människor vars högsta intelligens är visuell-spatial har mycket lätt för att komma ihåg bilder och objekt snarare än ord. De lägger märke till bilmodeller, cyklar, kläder och hår (Armstrong, 2003).

Dessa människor gillar att:

Rita
Kludda
Måla
Spela datorspel
Göra modeller
Läsa kartor
Studera optiska illusioner och labyrinter

Denna intelligens finns hos arkitekter, piloter, sjömän, schackspelare, kirurger och konstnärer. Den finns även hos målare, grafiska utformare och skulptörer (Gardner, 1999a).

Kroppslig-kinestetisk intelligens

Denna intelligens består av förmågan att använda din kropp (eller delar av din kropp) för att uttrycka idéer, lära sig, lösa problem, utföra aktiviteter eller skapa produkter (Gardner, 1999; Morchio, 2004).

Personer med denna intelligens lär sig snabbt och enkelt fysiska färdigheter. De älskar att röra på sig och sporta. För att uttrycka det på ett annat sätt så är deras favoritlektion i skolan idrott (Armstrong, 2003).

De kan dansa graciöst, spela roller och imitera andras uttryck och beteende (Armstrong, 2003). Dessa människor tänker medan de rör på sig och lär sig bättre då de är i rörelse (Armstrong, 2003).

Det här är den typ av intelligens som vanligtvis är mycket hög hos idrottare, balettdansöser, skådespelare, kirurger, hantverkare, uppfinnare, mekaniker och personer med andra tekniska yrken (Gardner, 1999).

Interpersonell intelligens

Denna intelligens innebär förmågan att fokusera på saker som är viktiga för andra människor. Det innebär att komma ihåg andra människors intressen, motivationer, världssyn, personliga historia och avsikter. Det innebär ofta förmågan att förutse människors beslut, känslor och handlingar (Armstrong, 2003; Gardner 1993a; 2006).

Människor som har en naturligt hög interpersonell intelligens gillar att konversera, lära sig i grupp eller par och jobba eller göra saker med andra människor (Armstrong, 2003). De lägger mycket tid på att hjälpa människor och anmäler sig ofta som volontärer för viktiga ändamål (Armstrong, 2003). Dessutom är de bra på att lösa konflikter mellan människor (Guzmán & Castro, 2005:187).

De är bra kommunikatörer eftersom de använder både verbalt och kroppsligt språk. De har många vänner, känner sann medkänsla för andra och vet hur man motiverar dem (Armstrong, 2003). Därför är denna intelligens som högst hos lärare, terapeuter, rådgivare, politiker, säljare och religiösa ledare (Gardner, 2006).

Naturalistisk intelligens

Naturalistisk intelligens definieras som en känslighet för naturliga former och jordens geologiska egenskaper. Det innebär möjligheten att skilja och klassificera detaljer och element i en urban, förorts- eller landsbygdsmiljö (Morchio, 2004).

Enligt Armstrong (2003) tycker människor med denna intelligens om att:

Campa
Gå på vandringar
Ta hand om husdjur
Lära sig och kategorisera namn på människor, djur, växter och föremålen runt dem

Denna intelligens är viktigast i kulturer som är beroende av jakt, fiske och skörd. Den här intelligensen finns hos natur- och socialforskare, poeter och konstnärer. De kan i allmänhet välja ut detaljer och använda och utveckla sina färdigheter i sitt arbete (Gardner, 1999a).

Existentiell intelligens

Du kan ha en existentiell intelligens, eller “den stora frågan”-intelligens. Men Gardner (2006) har inte bekräftat om detta är en sann intelligens eller inte. Den uppfyller nästan alla kriterier, förutom ett. Det finns inga bevis på att några speciella delar av hjärnan arbetar med filosofiska existentiella frågor.

Det centrala i denna intelligens är tendensen att tänka på frågor och söka transcendentala svar. Människor i denna kategori funderar över saker som: Varför finns liv? Varför finns död? Varför finns krig? Vad kommer hända i framtiden? Vad är kärlek? (Gardner, 2006).

Spirituell intelligens är också en del av existentiell intelligens. Medan det inte anses vara en intelligens i sig så var det just andliga människor med intresse för religiösa frågor som inspirerade Gardner att forska kring existentiell intelligens.

Det är ett faktum att det finns människor som är mer skickliga än andra på meditation. Dessa människor brukar ha mer andlig och mental erfarenhet (Gardner, 1999a).

Teorin om multipla intelligenser revolutionerade världen

Sammanfattningsvis var Gardners teori om multipla intelligenser en total revolution. Den breddar spektrumet av antalet människor som vi kan kalla för intelligenta. Därför öppnar detta en fascinerande väg och uppmanar oss att tänka på någonting nytt. Att alla har sina egna unika “möjligheter” och kan lyckas i livet om de identifierar och utvecklar dem.

Teorin om multipla intelligenser ser positivt på människan. Den verkar mer realistisk än det traditionella konceptet om intelligens.