Hur fungerar sinnet hos en korrupt person?

Korrupta personer betraktar andra människor antingen som medel för att uppnå egen vinning, eller som hinder för detta. De är individer som inte ser sig själva som en del av mänskligheten, utan som snarare försöker bekämpa den. Deras beteende förklaras av att de är självupptagna och saknar perspektiv.

Egendomligt nog är sinnet hos en korrupt person inte ett mörkt, ogenomträngligt träsk. Fakta pekar på att många personer som vi anser vara “framgångsrika” inom olika områden i själva verket är korrumperade på insidan. De tillhör till och med den typen av människor som gärna blir utnämnda till ledande poster inom företag och politiska partier, för att de har “det där lilla extra” som gör att de kan tänja på reglerna på ett sådant sätt som vi andra inte kan.

Psykologen Jean Twenge, författare till boken Generation Me, menar att sinnet hos en korrupt person är präglat av en fascination för den egna personen. Den här sortens människor “älskar att lära känna sig själva”. De är mycket anpassliga just på grund av deras bristande etik. Dessutom är de efterfrågade i maktpositioner, och har i synnerhet varit det under de senaste fyrtio åren.

Den osäkerhet som fyller så många av oss vanliga dödliga existerar helt enkelt inte i sinnet hos en korrupt person. De känner inte heller någon pessimism. Att de når sådana framgångar beror främst på att en slags självkult har befästs under de senaste decennierna. Den har gjort att vi i viss mån lärt oss tolerera deras själviskhet och brist på skrupler.

Sinnet hos en korrupt person: naturlig egoism och etik

Psykologen Luis Fernández är professor i psykologi vid universitetet i Santiago de Compostela och författare till boken Psicología de Corrupción y los Corruptos (engelsk titel: Psychology of Corruption and the Corrupt). Enligt honom föds alla människor med ett frö av ondska. Han menar att om vi ges möjlighet har vi inga större svårigheter att tumma på reglerna. Och om vi når maktpositioner använder vi dem för egen vinning.

Emellertid är det också sant att det är ett stort kliv till den här sortens psykologiska hushållning. Det är med andra ord detta som får oss att välja den enklaste vägen och den avsaknad av skrupler som karakteriserar sinnet hos en korrupt person.

Det är uppenbart att vi föds utan etik. Den enda “etik” vi använder oss av som nyfödda är att få våra behov och önskningar tillfredsställda. Och det finns ingen anledning att inte utnyttja människor som instrument för detta syfte.

Etik är något vi utformar och kultiverar i enlighet med intelligens och kultur. Genom träning kommer vi till insikten att vi uppnår mer när vi upphör att bete oss på ett egoistiskt sätt och börjar arbeta som en del av ett team. Detta är något vi lär oss tidigt i livet via lekar och familjeinteraktioner.

Från och med den stunden är det inte det att vi inte ser att vissa handlingar faktiskt gagnar oss individuellt. Snarare är det så att vi lär oss att se andra människor som en del av det mänskliga landskap vi lever i. Vi förstår att vi behöver varandra. Varför? För att utan andra människors hjälp skulle vi inte ens ha överlevt som nyfödda. Och utan andra människor kommer vi inte att överleva livets olika skiftningar, som sjukdom och ålderdom och andra sårbara faser.

Sinnet hos en korrupt person: makt framför kärlek

Vi skulle inte lära oss att inta en konstruktiv attityd gentemot andra om det inte vore för den kärlek och hängivelse som vi erbjuds av ofullkomliga vuxna personer, som är tillräckligt generösa och förstående för att förmedla detta budskap om civilisation till omgivningen. Etik är något vi lär i våra sinnen, men den har också ett starkt rotfäste i kärlek och tillgivenhet.

I sinnet hos korrupta personer finns det inte några sådana referenser. Deras liv bygger istället på att kämpa för det som de anser vara viktigt för dem själva. Det är som om de för en överlevnadskamp gentemot världen. För dem är det att bryta mot regler ett test för att bevisa sina färdigheter och de känner ett behov av att göra det om och om igen. Faktum är att de gör det till en lek, eftersom det att kunna utnyttja andra blir ett sätt för dem att känna sig validerade.

Korrupta människor ser inte någon fördel i att respektera andra. Tvärtom betraktar de dem som ett hinder. I själva verket har de inte ens något begrepp om andra människor i sina sinnen eller hjärtan.

De känner ett begär efter makt och pengar, för det ger dem illusionen av att utöva någon slags kontroll över världen. De bryr sig inte alls om att de har ögontjänare i stället för vänner eller ägodelar istället för ett meningsfullt liv. Deras målsättning är dominans, även om denna bara är ytlig.

En kortvarig triumf

Sinnet hos korrupta personer är mycket anpassbart och det fungerar utmärkt så länge läget är sådant att de kan nonchalera de föreliggande normerna. De skapar ideligen kriser för sina familjer, de företag där de arbetar och samhället de lever i. Det struntar de i. Men förr eller senare kommer de att begå ett misstag och detta blir deras undergång.

Korrupta människor bär inom sig fröet till sin egen förstörelse; tron att de är osårbara. Deras självupptagenhet hindrar dem från att göra en objektiv bedömning av verkligheten. Detta kommer förr eller senare att resultera i ett strategiskt misstag. Då blir de föremål för allmänt förakt och det blir uppenbart hur ensamma de är.

Frågan som kvarstår är varför människor finner sig i att omge sig med korrupta personer. Sanningen är att samhället ofta uppfattar att man inte kan göra något åt dem. Men även i dessa fall kan denna känsla av hjälplöshet till slut förvandlas till en aktiv indignation som kan få folk att göra gemensam sak för att sätta gränser för dessa individers framfart.