Den ikoniska familjen Addams: Skönhet i det makabra
Den ikoniska familjen Addams är unik och otroligt spännande. Den har tolkats på många sätt under årens lopp.
Varför tycker vi om att skratta åt skräck? Vad är intressant med denna dödskult? I den här artikeln kommer vi försöka svara på dessa frågor.
Familjen Addams är utan tvekan en av de mest välkända familjerna på TV. Direkt då man hör namnet så vill man börja knäppa med fingrarna till den oförglömliga melodin.
Denna familj har roat oss under många år och gjort narr av döden med sin makabra smak.
Varför fascineras folk av skräck?
Då man tänker på skräckfilm så letar man efter filmer som kommer överraska oss. Vi vill uppleva rädsla, men samtidigt veta att det vi ser bara är på låtsas. Det verkar som att vi tycker om denna upplevelse.
Vissa personer tycker att skräckfilmer är rolig p.g.a. att de kan verka så långsökta och p.g.a. alla de klichéer som ofta finns i dem. Andra väljer dock att inte se på dem alls.
Att få en tittare att känna sig rädd är betydligt mer komplicerat än vad det verkar, eftersom det involverar olika känslor och subjektivitet.
Denna premiss kan även appliceras inom komedin; det är även en komplicerad uppgift att få oss att skratta, speciellt om man vill att alla ska skratta åt samma sak.
Och vad händer om man blandar all denna skräck med lite komedi? Det är precis vad familjen Addams gör.
Historien med det makabra
Under historiens gång har det funnits många artistiska manifestationer relaterade till döden. Alla människans religioner visar också hur mycket vi tänker på det som kommer efter liv.
Människan är väldigt nyfiken på döden och det okända. Detta har reflekterats på många sätt.
Även kyrkogårdar kan få en artistisk inspiration. Ett bra exempel på detta är kyrkogården i Milan och Recoleta-kyrkogården i Buenos Aires. Nämnas bör även de egyptiska pyramiderna.
Memento mori
Det finns många exempel från förr rörande den konstnärliga “dödskulten” Memento mori.
Oavsett vilken kultur eller geografisk plats det handlar om så kan man alltid hitta bevis som påminner oss om det berömda talesättet memento mori.
För om det finns något vi alla vet om så är det att vi kommer dö, även om skildringen skiljer sig från en plats till en annan.
Allt okänt eller det som utgör ett hot mot våra liv kommer alltid vara något som gör oss rädda.
Skräckgenren drar nytta av dessa rädslor, det ockulta och framförallt döden för att skapa böcker och filmer som relaterar till vår önskan att fortsätta leva. Kan man dock se detta på något annat sätt?
Givetvis har skräckgenren utvecklats och anpassat sig över tid. Med det finns vissa estetiska element som är lätta att känna igen och som ofta leder till komedi.
Och om det finns något mer vågat än själva skräcken så är det vår förmåga att skratta åt den. Monster som förr var skräckinjagande kan därmed bli vänner och även något att skratta åt.
Gotisk fiktion
Under 1800-talet så blev det populärt med gotisk fiktion, vilket ledde till att det skapades flera undergenrer. På senare tid så har vi haft ett väldigt bra exempel som senare har blivit känt som “skräckkomedi”.
Vi pratar exempelvis om Sleepy Hollow av Washington Irving . I det fallet blandas skräcken med en form av mörk humor. Flertalet filmer har sedan följt i dess spår.
Inom film och TV har vi exempelvis filmer som Gremlins (Joe Dante, 1984), The Little Shop of Horrors (Frank Oz, 1986), Hocus Pocus (Kenny Ortega, 1993), Mars Attacks (Tim Burton, 1996) och Beetlejuice (Tim Burton, 1988).
I Spanien är direktören Alex de la Iglesia berömd för sin blandning av terror och komedi. Två exempel på detta är The Day of the Beast (1995) och The Witches of Zuggarramurdi (2013).
Filmen får oss ibland att ha roligt åt våra rädslor och skratta åt det absurda med våra liv.
Men det råder ingen tvekan om att den familj vi pratar om idag är bäst på att skoja om döden, vilket har fängslat folk från hela världen och i alla åldrar.
Man har lyckats kombinera skratt och terror på ett sätt som man aldrig gjort förr. Familjen Addams har blivit en ikon för skräckkomedi.
Den ikoniska familjen Addams: Makaber komedi
Den amerikanske tecknaren Charles Addams överraskade folk 1933 med ett antal teckningar i The New Yorker. De te tog upp makabra karaktärer som kännetecknades av svart humör och vardagsparodier.
Några årtionden senare så blev dessa teckningar inspirationen för familjen Addams. Men detta var inte den enda konstiga familjen på TV vid denna tid. Man kunde även se en liknande serie vid namn The Munsters.
Den svarta humorn och skräckklichéerna blev grunden till en sann satir på våra dagliga värderingar. Det verkade som att folk ansåg att allt normalt var konstigt. De blev istället fascinerade av allt som var okonventionellt.
Denna teknik visar oss en upp-och-nedvänd värld som underhåller tittaren med konstiga saker, men som samtidigt får oss att ifrågasätta våra egna värderingar.
Vi föds alla i ett samhället som influerar våra beslut och som låter oss skilja rätt från fel. Dessa typer av genrer får oss dock att tänka på nya perspektiv som använder humor för att bryta ned traditionella perspektiv.
Den ikoniska familjen Addams som film
Framgången med familjen Addams stannade inte vid TV-skärmen. Det följde även filmer, animerade serier och även en musikal.
Dess karaktärer kom från skräckfilmerna, men de levde normala och vanliga liv. De var inte längre monstruösa karaktärer som skrämde grannarna, utan de blev istället grannar själva.
Familjen Addams bryter ned alla våra uppfattningar, men har sin egen moral och egna regler. De observerar vår värld och försöker förstå vad som verkar konstigt för dem.
Det intressanta med humorn är att den lyckas bryta ned konventionella värderingar och regler, och ifrågasätta dem med hjälp av ironi.
Detta är inte något som bara händer inom skräckkomedin utan något som vi även kan applicera i det vardagliga livet.
Tänk om “normalt” vore något helt annat? Vi hade då säkerligen kritiserat det beteende som gick utanför dessa normer.
Låt oss ta exemplet med Morticia från Familjen Addams, som fick lära sig att rosor är vackrare utan sina blommor och endast med törnarna. Hade det varit så hade vi trolige beskurit dem för att beundra de vackra taggarna.
Det hade varit konstigt för oss om någon faktiskt beundrade blomman i sig. I slutändan beror det helt på vad samhället har lärt oss.
Den ikoniska familjen Addams: skönhet i skräck
Det är ganska lustigt att leka med dessa koncept. Värderingar vänds upp och ned; det makabra anses vara vackert och allt ifrågasätts.
Vi bör inte heller glömma bort att många personer ser en viss skönhet i skräcken. Och denna skönhet är något som är helt subjektivt.
Vår passage genom detta liv slutar i döden. Varför vara rädd för den? Varför inte ha roligt åt den? Familjen Addams har gjort detta under en lång tid och har gett oss en viss komisk lindring för döden.
Vårt liv är ofta ganska tragiskt. Det kan vara bittert och slutar inte alltid som vi drömt om. Skrattet är därför en terapi, en katarsis som hjälper oss under våra mörkaste stunder.
Familjen Addams lycka fånga vår uppmärksamhet med sitt perspektiv på skönhet, rätt och fel, moral och humor; och de inspirerar oss än idag.
