Instängda känslor

Vid vissa tillfällen i våra liv kan vi finna oss själva blockerade på en känslomässig nivå och osäkra på hur vi ska uttrycka vad vi känner. Vi kanske inte ens kan identifiera vårt humör, utan snarare ser det som en fantom vars siluett vi inte kan skönja. Faktum är att instängda känslor drabbar oss vid olika tillfällen i våra liv av olika anledningar.

Som om de låsts in i en bur och motsätter sig att fly samtidigt som de skapar en oro inom oss. En oro som influerar våra kroppar såväl som våra relationer med andra.

Har detta någonsin drabbat dig?

Tänk på det en minut eller två…

Kanske har du spenderat några ögonblick med att vandra runt i sorg utan att kunna gråta, få ut den eller dela den. Kanske har du känt dig maktlös inför en situation som du fann orättvis, men du höll tyst.

Du visste inte hur du skulle identifiera din vrede vid ett nederlag. Du visade inte hur glad du var av rädsla att såra någon annans känslor. Eller så hade du helt enkelt en känsla av att du inte visste hur du kände, vad du ville ha eller vart du var på väg i livet…

Du höll det för dig själv. Du höll fast vid det som ett gift, likt en person som vaktar sin skatt.

Vad situationen eller omständigheterna än var så visste du inte hur eller var du kunde uttrycka dig; du hade instängda känslor. De stängdes in, eller blockerades, och ansamlades inom dig.

Att ha instängda känslor skapar en börda – en farlig känslomässig vikt som är svår att bära, vilket ibland får negativa effekter på våra kroppar.

Vi måste gräva djupare

Om vi slutar att veta och uppleva vad vi känner, oavsett om det är medvetet eller omedvetet, slutar vi att vara sammankopplade med oss själva.

Känslor är nödvändiga och det är användbart att känna dem. Det är viktigt att tillåta dig själv att ha dem. Att visa dem är ett privilegium. De är nämligen en bro mot att känna oss själva och veta vad vi behöver.

Vad som händer är att vi oftast har blivit lärda sedan unga år att undertrycka dem eftersom de är farliga. Det är anledningen till att vi ser det som normalt att förneka eller kontrollera dem. Så vi lär oss från barnsben att sluta uppleva dem och skicka dem till omedvetna delar av vårt sinne.

Men känslor kan inte övervinnas om de inte upplevs. Det gör att de ligger kvar på något sätt inom oss, i vår kropp, och invaderar oss.

Problemet med instängda känslor

Problemet är att instängda känslor till slut kan bli ett sätt att vara eller hantera livet på. Det gör att en vuxen kan känna att det är helt normalt att använda känslomässig blockering som en form av skydd mot att känna så mycket smärta.

Så vi fortsätter att bära bördor med stora mängder ej erkänd smärta som vi aldrig avlägsnar. Som blockerar våra verkliga behov och byter ut dem mot falska. Detta gör att vi inte tillåter oss själva att växa eller utvecklas, och därför begränsar oss.

Vi kopplar bort oss från vad vi känner och tar inget ansvar för det. Vi låter vår inre röst tala för döva öron, lever på autopilot, ytligt…

Och trots att vi kan skrämmas av att känna, att det är svårt att uttrycka vad som händer med oss på en känslomässig nivå eller att vi inte vill genomgå smärta, blir vår förmåga att göra detta ännu mer fundamentalt för vårt läkande.

Problemet kommer, precis som vi sagt, när vi stänger in eller undertrycker vad vi känner. När vi inte erkänner våra sår och går genom livet avdomnade, som om vi vore sovande. För våra känslor är vår energi, och om vi inte uttrycker dem kommer vi inte längre ha denna energi.

Det är inte dåligt att fråga oss själva vad vi känner ibland. Särskilt inför situationer som är extra viktiga för oss. Att ta några minuter för att reflektera över oss själva på ett helt ärligt sätt.

Det är nödvändigt för oss att acceptera hela vår uppsättning av känslor för att kunna ha ett uppfyllande liv. Men även att vi är noga med att inte uttrycka dem på extrema sätt. Hemligheten är balans – medelvägen.

Det handlar nämligen inte så mycket om på vilken nivå vi känner dem. Det handlar om att vara medvetna om att våra känslor fungerar som indikatorer eller larm för vad som händer inom oss.