Sår från vårt känslomässiga förflutna
Har du någonsin blivit överväldigad av en känsla som påminner dig om all tid du förlorat – bortslösade minuter du aldrig kommer få tillbaka? Det är i dessa stunder som vi förstår att tiden är det mest värdefulla vi har. För tid är liv. Det enda som inte kommer tillbaka. Det är normalt för oss att minnas vårt förflutna; det som är skadligt är att leva med öppna känslomässiga sår. Det är dessa sår som hindrar oss från att gå, som inte låter oss få ett bra grepp om nuet och njuta av det vi har.
Man måste alltid veta när ett stadium tar slut. Om vi insisterar på att stanna längre än nödvändigt kommer vi förlora lyckan och meningen hos de andra stadierna vi genomgår. Att stänga cirklar, stänga dörrar, avsluta kapitel – vilket namn vi än ger det är det som spelar roll förmågan att avsluta dem och lämna de ögonblick i livet som är avklarade bakom oss.
Vi kan inte befinna oss i nuet och längta efter det förflutna. Utan att ens fråga oss själva varför. Det som hände, hände, och vi måste släppa taget om det, vi måste koppla bort oss. Vi kan inte vara barn för alltid, inte ungdomar heller, eller anställda på icke-existerande företag, eller ha band med någon som inte vill vara kopplad till oss.
Saker händer och vi måste släppa taget!
–Paulo Coelho–
Känslomässig svindel
Att odla idén om att all svunnen tid var bättre försäkrar att vi lider av känslomässig smärta i nuet. Det hindrar oss nämligen från att släppa taget och sänker ner oss i en avgrund av panik, vars djup våra ögon är blinda för.
Därefter kommer svindeln. Men inte vilken svindel som helst: känslomässig svindel. Typen som hindrar oss från att få avslut, från att läka våra sår och från att inte längre slå oss själva där det gör ont.
Att rensa upp i vårt förflutna
Det finns människor som tror att det är slöseri med tid att blicka mot det förflutna; att de inte behöver rensa sig själva psykologiskt och att det viktigaste i livet är nuet. Om vi dock inte konfronterar det förflutna kan smuts från vårt känslomässiga förflutna ansamlas och skapa ett allt högre berg av smärta.
För att sätta saker och ting i perspektiv kan det jämföras med någon med allergier som sopar allt damm i huset under mattan i tron att det inte kommer påverka honom där.
Vi måste alla släppa taget om de kedjor som sårar oss och förhindra att de gör såren djupare. På ett sätt är du den du är och har det du har idag på grund av ditt förflutna. Det goda såväl som det dåliga.
Notera även att du genom att inte genomföra själviakttagelse inte kan fly från detta, utan istället tillåter de negativa delarna av ditt känslomässiga förflutna skada ditt liv idag. Detta snor givetvis plats från det positiva och orsakar även skador – stora skador.
Att läka nuvarande sår från vår känslomässiga förflutna
Att övervinna rädslor för att släppa taget om det förflutna är det enda sättet att stänga dörren så att monstren inte kan komma tillbaka in i vårt hus.
Det är även värt ansträngningen att försöka läka sår som genererats av vårt förflutna, att bli av med den stora bördan och bli medvetna om vad det är som tynger oss.
Tänk dig att dina smärtor från det förflutna är en ballong du knutits till. Lossa därefter på snöret och släpp dem; du ser på när de flyger upp i skyn och försvinner; du ler och känner en stor inre frid.
Släpp dem!
Om de inte ger dig lycka… SLÄPP DEM
Om de inte ger dig upplysning eller bygger upp dig… SLÄPP DEM
Om de stannar men inte växer… SLÄPP DEM
Om de ger dig säkerhet och därför låter dig undvika att växa… SLÄPP DEM
Om de inte erkänner dina talanger… SLÄPP DEM
Om de inte värderar din existens… SLÄPP DEM
Om de inte ger dig kraft att lyfta… SLÄPP DEM
Om de säger men inte gör… SLÄPP DEM
Om det inte finns någon plats i deras liv för dig… SLÄPP DEM
Om de försöker förändra dig… SLÄPP DEM
Om ‘deras’ behov vinner… SLÄPP DEM
Om det finns mer gräl än överenskommelser… SLÄPP DEM
Om de helt enkelt inte tillför något till ditt liv… SLÄPP DEM
Bryt dig loss… Fallet kommer vara mycket mindre smärtsamt än att hålla fast vid det som fanns men inte längre finns.