Som vuxen måste man lära sig att säga farväl

· 9 december, 2015

De säger att när man blir vuxen måste man lära sig att säga farväl. Inte farväl för stunden, vi ses snart eller kanske senare. Det är farväl för alltid, utan återvändo. Det är ett högt farväl med betoning och punkt. Det är punkten som är så svår för oss; att lämna dörren på glänt är så mycket enklare…

Vi föredrar att lämna saker avvaktande, bara ifall att. Farväl är en vuxen fras. Att befinna oss på en plats utan återvändo är smärtsamt; det tvingar oss att konfrontera val och möjligheter och lämna dem bakom oss.

Det är ett farväl som sätter själen i gungning; den typ som gör ont.

Jag har aldrig vågat säga farväl. Men att inte göra det betyder att man lämnar ett fönster öppet för smärta och besvikelse. Hoppet är det sista som lämnar oss, men om loppet redan är kört är det bättre att släppa taget – ta ett djupt andetag och andas ut.

Att bli vuxen betyder att säga farväl till personen som krossat ditt hjärta, som rev sönder din själ. Men istället säger du ”Vi kanske ses nån gång” eftersom kylan i ditt bröst skrämmer dig, lämnar dig sårbar och trasig på golvet.

Du ser det inte som ett alternativ att säga farväl eftersom du tror att du bara kan känna en variant av två stadier: eld eller kyla. Du vet inte bättre eftersom du aldrig lärt dig att känna på ett annat sätt. Eftersom du aldrig vågat säga farväl.

Du tror att ditt hjärta kommer frysa till is och att du aldrig kommer känna eld igen. Och du kanske har rätt. Men det bästa som kan hända är att du aldrig åter känner den där helt konsumerande elden. Det finns ett annat alternativ; ett som varken är kallt eller kvävande.

En väg i mitten som är varsam och tröstande. Som inte är skärande eller kall. Som kan fylla ditt bröst och spridas ända ut i finger- och tåspetsarna.

Och du kommer dit genom att säga farväl till någon som kramar dig så hårt att ditt hjärta bryts itu. Kanske inte nästa vecka eller nästa år, men tiden kommer komma när du lär dig hur man säger ett verkligt farväl, med alla dess konsekvenser. Då kommer din själ vara fri att välkomna personen du verkligen förtjänar.

Farväl

Lite i taget kommer du lära dig säga farväl till de som redan utnyttjat dig, din vänskap och din tillit. De som bedrog dig. Farväl till personerna som är här idag och borta imorgon. De som söker efter skuggan hos andra eftersom de inte är kapabla att skina själva.

Dessa själviska, egoistiska och sorgliga människor är de som förtjänar ett farväl med betoning och punkt.

Omge dig själv med personer som också lärt sig säga farväl, för med dessa kan du vara säker på er vänskap. De har lidit, de har gråtit och de har släppt taget.

De vet vilka de är, och det bästa är att de vill ha dig vid sin sida, trots dina egenheter och brister.

När du lär dig att säga farväl kommer du bygga riktiga, berikande relationer.

Din krets kommer minska, men du skulle inte byta en enda person i din nya mindre krets för allt guld i världen.

De säger att vänner är den familj vi väljer. Säg farväl till personer du inte kan kalla bror eller syster.

Rädslan för att bli ensam kommer ibland fram och frestar oss att lämna dörren på glänt; att säga ”vi kanske ses nån gång” istället för ”jag vill inte träffa dig igen”. Det kanske är av denna anledning som vi stannar i förhållanden som inte stödjer oss, som inte hjälper oss att växa, som inte kompletterar oss. Att vara ensam är ett nödvändigt steg för att få reda på vem du behöver vid din sida. Det värsta är att omge sig själv med personer och känna sig ensam.

Med så mycket oljud kan vi inte höra våra egna känslor; som om vi lyssnar på en gammal trasig radio. Ta dig bort från oljudet. Din tid är värdefull. Slösa den inte på personer som inte förtjänar dig. Lär dig att säga farväl. Frigör dig själv och gör plats för det nya.

För som Joaquin Sabina sade så väl: ”Det finns gott om anledningar för oss båda att säga ’gå med Gud’.”