"Mamma, jag behöver dig inte" – undvikande anknytning
Anknytning är ett intensivt emotionellt band som spelar stor roll i våra relationer. Även om det finns vissa typer som är skadliga, är anknytning som sådant hälsosamt och nödvändigt. Det utvecklas i barndomen – en av de viktigaste perioderna i en persons liv. Om det har förekommit någon form av försummelse eller skadligt beteende under denna period, kan en undvikande anknytning uppstå.
Om miljön vi uppfostrades i fick oss att utveckla denna typ av anknytning, kommer vi ha många problem med att bygga hälsosamma relationer. Men vi kommer inte att vara medvetna om dessa problem förrän vi blir äldre. Det finns även vuxna med problem som grundar sig i deras anknytningsstil, och de är omedvetna om vad som har orsakat detta.
Låt oss gå tillbaka till barndomen. Låt oss tänka på hur barn anpassar sig till den miljö som de råkar vara födda i. Om föräldrarna är för påstridiga eller frånvarande kommer de utveckla försvarsstrategier för att hantera det. En av dessa strategier är undvikande anknytning.
Ainsworths experiment
Mary Ainsworth utförde flera studier där hon identifierade tre typer av anknytning: trygg, undvikande och ambivalent. Av dessa är trygg den “idealiska”. De andra är dysfunktionella anknytningsstilar.
Ainsworth utförde ett experiment som kallades “Strange situation”. I det studerade hon bebisars beteende när de separerades från sina mödrar.
Det Ainsworth upptäckte med sitt experiment var väldigt intressant. Barnen blev lätt arga, med andra ord var de väldigt mottagliga för ilska. De gjorde dock något annorlunda jämfört med vad barn oftast gör: de letade inte efter sina mammor när de behövde dem.
En bebis med trygg och hälsosam anknytning kommer antagligen att börja gråta när modern lämnar rummet eller avlägsnar sig. Men om modern återvänder kommer den sluta gråta och känna sig trygg, lugn och glad.
Detta hände inte med bebisar med undvikande anknytning. De var likgiltiga. De brydde sig inte om att modern gick iväg eller kom tillbaka. Därför tillhandahöll hon inte den trygghet som varje barn kräver.
Om ett barn upplever bortstötning när det söker sig till sina föräldrar och föräldrarna inte svarar på dess emotionella behov, kommer det antagligen att utveckla undvikande anknytning.
Det mest intressanta med Ainsworths experiment är att barn med denna typ av anknytning bokstavligen ignorerade sina mödrar. Men bland främlingar blev de mer vänliga och sociala. Ainsworth slog fast att eftersom bebisarna inte hade lärt sig att kommunicera sina emotionella behov till sina mödrar (eller om de gjorde det men det inte fungerade), lärde de sig att inte behöva dem.
Undvikande anknytning och dess konsekvenser i vuxenlivet
Undvikande anknytning har allvarliga konsekvenser för varje vuxen. Flera studier har klassificerat denna typ av anknytning på två sätt: avfärdande-undvikande och rädd-undvikande. Låt oss se hur dessa två perspektiv influerar undvikande anknytning i vuxenlivet.
Personer med avfärdande-undvikande anknytning är vanligtvis väldigt oberoende. De anses även vara självförsörjande. Detta får dem att stöta bort alla som har någon intention av att vara beroende av dem. De är även ovilliga att fördjupa relationer på grund av sin vägran att “fästa sig” vid någon.
Personer med ett rädd-undvikande anknytning vill å andra sidan komma närmare andra. Deras rädsla vinner dock alltid. Det är därför som det är svårt för dem att lita på andra personer, eftersom det finns en stark rädsla inom dem för att de kommer såras. När de försöker komma nära andra personer känner de sig väldigt obekväma.
Personer med undvikande anknytning har stora problem med att uttrycka sina känslor. Deras vägran att fästa sig vid andra är inget annat än en strategi för att skydda sig själva från att bli bortstötta. De har lärt sig att försvara sig själva, att fortsätta framåt utan skydd från föräldrarna. Det är därför som de har blivit självgående. Även om det inte verkar som det så lider de dock mycket.
Undvikande anknytning hos barn är som en signal som säger att de bör isolera sig. Ibland blir de hotfulla och aggressiva. Under tonåren uppvisar de också denna isolering, vilket kan göra dem impopulära bland sina kamrater.
Barndomen är en väldigt viktig fas. En hälsosam anknytning kommer hjälpa barn att bli vuxna som kan ha hälsosamma relationer. Om detta inte händer kommer de att fortsätta i enlighet med de strategier de har lärt sig som barn för att skydda sig själva. Det är en situation som kommer bli alltmer outhärdlig.
