Intellektuell ödmjukhet: enkelheten triumferar
Intellektuell ödmjukhet är något mycket betydelsefullt. För när allt kommer omkring agerar de flesta i linje med hur de tänker, eller hur? De flesta av oss har dock träffat minst någon person som är stolt till både sinne och hjärta, någon som uppvisar liten eller ingen ödmjukhet helt enkelt för att de inte förstår vikten av det. Detta kan få oss att fundera över hur det kommer sig att denna typ av egocentricitet är så utbredd. Har du också funderat över detta någon gång?
Det här är inte något oväsentligt. Det blir allt vanligare att folk tror att deras åsikt är den enda som bör respekteras. Som en konsekvens får vi alla det svårare att be om ursäkt och erkänna att vi har gjort ett misstag och kunde ha gjort saker annorlunda. Det intressanta här är att dessa egon finns överallt runt omkring oss, inte bara på sociala medier.
Låt oss studera ett exempel på denna situation. För drygt ett år sedan kom psykologerna från Max Planck Institute for Human Development fram till ett slående resultat. De hade ett förslag som de riktade mot all vetenskaplig kommunikation: att forskare bör komma med en skriftlig ursäkt som svar på alla de studier som har visat sig vara felaktiga eller ogiltiga.
Enligt Dr. Julia M. Rohrer (initiativtagaren till denna idé) är bristen på intellektuell ödmjukhet en kulturell faktor. Det är så inrotat i våra mönster och beteenden att någon nu måste börja föregå med gott exempel.
Betydelsen av intellektuell ödmjukhet
Har du någonsin blivit frustrerad då någon vägrat att ändra sig även efter att de uppenbart haft helt fel? Vi har alla varit med om detta en eller två gånger. Tänk nu på senast du insåg att du själv gjort ett misstag och kunde erkänna det. Hur länge sedan var det? Eller är det något du brukar göra?
Visserligen är det ganska svårt för människor att bli medvetna om sina misstag. Alla är vi okunniga inom vissa områden. Faktum är att detta är helt normalt och det borde inte vara så svårt att erkänna våra misstag. Men som vi nämnde ovan uppmanar vår kultur oss att verka oövervinnliga. Naturligtvis lämnar denna intellektuella ofelbarhet inget utrymme för motgångar eller att erkänna våra misslyckanden.
Faktum är att det ibland anses som någonting negativt att ändra sig. Det är som om människor inte fick ändra sina värderingar, sina åsikter eller sin tro. Vi måste förbli desamma under hela livet. Om någon vågar ändra hur de tänker är de inte längre sammanhängande och konsekventa. Naturligtvis kan detta inte vara mer fel. Alla har rätt att förändras till följd av erfarenhet och mognad.
Att erkänna okunnighet
”Den enda sanna visheten är att veta att du inte vet någonting”, sa Sokrates. ”Den mänskliga pesten är en kunskapsrik attityd. Det är därför okunnighet är så rekommenderad av vår religion, som en egenskap passande för tro och lydnad”, proklamerade Michel de Montaigne på 1500-talet. De flesta filosofer har varit medvetna om vikten av vad vi kallar intellektuell ödmjukhet.
Med detta sagt är intellektuell ödmjukhet en stor dygd att uppvisa eftersom det påminner oss om att begångna misstag inte innebär världens ände. Till syvende och sist är det okej att ta hänsyn till andras åsikter. Det är också viktigt att komma ihåg våra egna brister och svagheter. Men är det ens möjligt att alltid vara medveten om dem?
Inte riktigt, för hjärnan kan inte uppfatta dem. Med andra ord är det svårt att se alla de där fördomarna på grund av vår mentala stelhet. Tro det eller ej, men oavsett hur öppensinnad en person är, finns där alltid motsägelser, osäkerhet och motstridande åsikter som inte är lätta att erkänna för sig själv.
Mark Leary, social- och personlighetspsykolog vid Duke University, påpekar en viktig aspekt. Okunnigheten är osynlig. Vi ser det sällan på oss själva. Om vi någonsin gör det är det svårt att erkänna det. Att erkänna våra misstag är lättare sagt än gjort. Å andra sidan har människor med intellektuell ödmjukhet inte några problem med att uppmärksamma sina fel och brister. Att göra det underlättar framsteg, lärande och även kognitiv utveckling.
Enkelheten är en intellektuell dygd
Vissa dygder går obemärkt förbi men har den anmärkningsvärda förmågan att göra världen till en bättre plats. På något sätt lockar personer med överdrivet självförtroende och arrogans, de som agerar ofelbart och oflexibelt inför andra, alltid mest uppmärksamhet. Det är som om de bar en banderoll som säger: ”Jag vet allt och jag har aldrig fel”.
Och detta kunde inte vara längre ifrån sanningen. De har haft fel och kommer att fortsätta ha fel inom många olika aspekter. Det är viktigt att komma ihåg att de som inte inser sina misstag döms att upprepa dem. Men de personer som har tillräckligt med emotionell och intellektuell ödmjukhet kan erkänna sina misstag och gå vidare på vägen till bättring.
Kort sagt är enkelheten en intellektuell dygd, för den kan besegra vår egoism och leda till social och emotionell hälsa. Som ett resultat kommer fördomar till korta i jämförelse med flexibilitet och förståelse. Intellektuell ödmjukhet är viktigare nu än någonsin. Låt arbetet med att förespråka det fortgå.
