Jag älskar mina barn, men jag hatar moderskap

· 10 maj, 2017

Att tala negativt om moderskap är fortfarande tabu. Trots detta faktum ville sociologen Orna Donath undersöka åsikter om moderskap som inte involverar glädje. Hon publicerade sina fynd i ”Regretting Motherhood: A Sociopolitical Analysis (Att ångra moderskap: en sociopolitisk analys)”. Detta är en analys som fick stor uppmärksamhet när den släpptes i länder såsom Tyskland och Frankrike, där moderskap är vördat och får institutionellt stöd i form av ekonomisk och institutionell hjälp.

Dessvärre tenderar studier som fördjupar sig i ånger av moderskap att bli kritiserade på förhand, oavsett hur betydande analysen är. Trots dess kontroversiella titel verkar upplevelserna som beskrivs i den inte vara särskilt kontroversiella. Det fanns en hög nivå av acceptans och förståelse för vissa mödrars berättelser. Berättelser som förklarar deras upplevelser och som många kvinnor kunde känna igen sig i.

I denna studie analyserade de hur vissa mödrar upplever moderskapet, eller en del av det, som något negativt. De påpekar även den oönskade och oväntade påverkan som denna nya roll hade på deras liv. Mödrarna älskade och tog hand om sina barn, men på grund av olika orsaker blev moderskapet eller upplevelsen med att uppfostra ett barn till en otillfredsställande och frustrerande uppgift för många av dem.

Angående moderskap – alla synvinklar är inte likadana

Innan man dömer en kvinna efter hennes upplevelser som moder, bör man åtminstone visa lite intresse för vad hon har att säga. Visa upp en sann vilja att lyssna. De är protagonister i sina berättelser, där de inte vill utmålas som hjältinnor eller supermödrar. Istället vill de bara ses som kvinnor som har sina egna åsikter om livet.

Fall såsom den hyllade franska skådespelerskan Anemone, som på TV berättade hur hon kände igen sig i den kontroversiella studien. Hon älskar sina barn, men känner att hon hade varit mycket lyckligare om hon inte valt att bli mamma.

Uppriktigt och ärligt berättade skådespelerskan hur hon alltid fascinerats av idén om självständighet. Men på ett sätt gav hon vika för pressen om att bli mor. Därför beslutade hon sig för att skaffa barn ”utan att riktigt veta varför”.

Gravidmage

De olyckliga mödrarnas berättelser

Andra anonyma mammor berättade hur de har upplevt de djupaste av ensamheter i vissa fall. De har känt som om deras beslut inte var det rätta när de upplevde verkligheten med att uppfostra ett barn. Trots detta faktum betonade deltagarna i studierna skillnaden mellan deras barn och upplevelsen (själva moderskapet). De flesta av dem påpekade att de älskade sina barn men hatade upplevelsen som kretsar kring deras omhändertagande.

Kvinnorna talade om ensamhet och en intensiv mängd stress på grund av inkompatibiliteten hos deras olika roller. Dessa roller inkluderade kvinna, mor och yrkesarbetande. Men de avslöjade även mer intima detaljer, såsom känslan av att ha förlorat en del av deras frihet, och även om att inte njuta av sin sexualitet på samma sätt eller att känna som om de är främlingar i sina egna liv.

Kvinnorna påpekade även att om de inte skaffat barn så skulle de ha känt ett tomrum och socialt stigma. Men enbart för att de inte visste vad de vet nu, när de redan blivit mödrar.

I dessa berättelser kan man känna bitterheten och misstron mot vissa sociala sektorer. För inledningsvis kan moderskap kännas som ett krav, nästan som en förpliktelse. Men senare känner sig mödrarna inte stödda i sitt arbete. De blir en typ av slav under vad som ska vara ”den bästa upplevelsen en kvinna kan ha”.

De möjliga orsakerna till denna besvikelse

Dessa upplevelser har säkerligen skett under hela historien. Nuförtiden har de bara blivit synliga i världen. Kravet på avkomma, pressen från den biologiska klockan, de enorma sociala och moraliska kraven kring kvinnlig sexualitet och de höga förväntningarna som skapats, har alltid orsakat frustration hos ett stort antal kvinnor. Kvinnor som antingen har gett vika för trycket eller själva beslutat sig för att bli mödrar.

Men nuförtiden finner vi oss själva i nya verkligheter. Såsom inkluderingen av kvinnor i arbetslivet, vilket de flesta hyllar och försvarar. Därför skjuter kvinnor nu upp beslutet att skaffa barn.

Vältränade mammor

”Fit Moms”: den senaste trenden på Instagram som består av att visa upp din graviditet med ”den perfekta kroppen”.

Om moderskap brukade bli förgudat som en nästan mystisk handling så har denna uppfattning nu blandats med andra koncept. Ett sådant koncept är supermamman. En supermamma lämnar helt över sig själv till moderskapet, men kan ändå återfå sin figur nästan omedelbart. Hon lyckas även leva samma liv som hon gjorde innan hon fick barn.

Vi ser konstant kvinnor i rampljuset, som på Instagram, i tidningar eller på sociala nätverk visar upp idealiserade processer hos graviditet, födsel, amning och återhämtning efter födseln. Det är inte så att kvinnor inte kan visa sin lycka genom denna process. Problemet uppstår i det faktum att de endast visar en process som är fri från svårigheter och krav.

Omedelbart blir ett stort antal kvinnor förförda av denna bild av graviditet. Vad de inte inser är att deras ekonomiska möjligheter och stödnätverk inte kommer i närheten av bilden de har idealiserat.

Sluta idealisera och ge faktisk hjälp

För tillfället finns det många sociala rörelser som förespråkar sann familjeförlikning och fritt moderskap. Men ett som är mer skyddat och socialt accepterat. Varje kvinna har sin egen berättelse och sina egna psykologiska karaktärsdrag. Detta leder till en subjektiv och unik upplevelse av moderskap.

Vissa kan ångra det samtidigt som de älskar sina barn, andra kanske inte ångrar det och känner full salighet. Andra (de flesta) har motsägelsefulla känslor, och vissa kan känna sig överväldigade av de specifika aspekterna av uppfostran och temperamentet hos sina barn.

Mor och dotter

Hur det än ligger till bör alla känna att de har stöd och uppbackning av samhället. Ett samhälle som verkligen integrerar en social och arbetsmässig modell som möjliggör tillfredsställande moderskap.

En utmattad kvinna kommer finna det svårt att bära vikten av att uppfostra ett barn i det långa loppet. Speciellt om det inte finns någon uppdelning av sysslorna hemma eller institutionellt stöd. Detta kan inkludera sådant som dagis, deltidsscheman och rättvisa löner. Inte bara för att vi uppfostrar en generation, utan för att den nuvarande generationen av mammor behöver detta stöd. De behöver det för att vägleda oss mot en mindre idealiserad bild av moderskap – en som är mycket mer respekterad och stödd av samhället.