Jag kommer inte låta ledsamheten förstöra den jag är
Idag vaknade jag upp och kände mig ledsen. Ibland vet jag inte om det beror på ångest eller besvikelse på grund av allt som händer runt omkring mig. Jag vet inte, men jag vet att jag nuförtiden känner att jag håller på att låta ledsamheten förstöra den jag är. Att låta de där känslorna klamra sig fast anses vara ett brott i ett samhälle som kräver att man alltid ska vara glad.
Jag kan dock se att det finns något bortom denna ledsamhet. Det är jag! Ja, det är jag som vägrar släppa ledsamheten. Det är bara jag som vet om den där känslan hindrar mig från att vara mig själv. Om det jag känner inte låter mig se vem jag är, vad jag kan kontrollera och vad jag verkligen vill ha i livet.
Men jag kommer inte låta ledsamheten förstöra min essens och den jag är. Jag kommer inte följa det ångesten vill att jag ska göra. Faktum är att ledsamheten bara finns för att jag finns. Den kan därför inte vara starkare än mig. Jag kommer fortsätta kämpa, även om ledsamheten klamrar sig fast i mitt sinne. Jag kommer lyssna på den ibland, för att höra om den har något viktigt att säga mig. Om den inte har det kommer jag bara låta den vara. Det är jag som har den sanna styrkan.
Jag känner mig ledsen och detta är en del av den jag är
Jag är inte som ett spel med fixade resultat, utan jag är ett bräde där de svarta pjäserna samexisterar med de vita. De är flyktiga känslor som jag ibland håller fast vid som om de kontrollerade allt jag gör. Min identitet vinner dock alltid i längden. Dessa ledsamma känslor hjälper mig ofta att lära mig något nytt. Jag byggs upp i min ensamhet och i min tystnad. Jag lyssnar på mig själv. Ibland måste jag känna mig så här för att förstå saker och för att utvecklas och inte låta ledsamheten förstöra den jag är.
Jag kommer inte kunna bestämma mig för något när jag är ledsen, men jag kommer spara de saker som denna känsla lär mig och istället handla när jag känner mig lite modigare. Ledsamheten har lärt mig så många värdefulla saker som jag inte vill göra mig av med.
Låt ledsamheten ta sin plats
Jag vill att den ska stiga inom mig. Jag vill hålla kvar den och ge den dess rättmätiga plats så länge jag lever. Dessutom vill jag inte att mina känslor ska köras över. Alla mina känslor existerar eftersom de kommer från mig. Jag är viktig för dem, jag är anledningen till att de existerar, och de gör mig medveten om min egen existens.
Jag kommer bara vänta för att se vad som händer och vad denna ledsamhet kommer resultera i, om jag kommer hänga kvar eller om jag kommer falla. Ledsamheten är en speciell tid där jag verkligen kan förstå vad jag känner.
När jag upplever ledsamheten som något naturligt flödar kreativiteten från varje del av mig. Ju större smärtan är, desto större blir även jag, för jag känner nu äntligen att mina känslor hjälper mig istället för att uppfylla andra personers förväntningar.
Jag kommer inte låta ledsamheten förstöra den jag är och hindra mig från att kämpa för mina värderingar
Mina uppfattningar är min kompass. Allt annat är bara saker jag hittar längs med vägen. Jag kommer träffa på personer som förväxlar ledsamhet med naivitet, ärlighet med oförskämdhet och ledsamhet med svaghet. Inget av detta kommer hindra mig från att uppnå mina mål, som i sin tur är en reflektion av mina värderingar.
“Smärta och lidande är alltid oundvikligt för ett stort intelligent och djupt hjärta. Riktigt stora män måste ha en ledsamhet här på jorden.”
Varje dag tar jag ännu ett steg mot att uppnå detta och inte låta ledsamheten förstöra den jag är. Vissa dagar hindrar ledsamheten mig från att komma någonstans. Andra dagar kommer det vara mindre svårt. Och andra dagar kommer jag gå för snabbt fram och inte lära mig mycket.
Det kom dock en dag då jag blev medveten om att denna känsla ibland kan förbättra mitt liv. Denna ledsamhet växte ut rötter och gav mig ett momentum för att vattna dem, ta hand om dem och låta dem växa. Och från denna känsliga blandning av ledsamhet och glädje växte det upp en vacker trädgård.