Jordbrukaren Yacouba Sawadogo, mannen som besegrade Sahara
Jordbrukaren Yacouba Sawadogo behövde ingen universitetsutbildning eller några nyhetsprogram för att han skulle förstå att klimatet höll på att förändras. Han bor i Burkina Faso, ett land som gränsar till Saharaöknen. Varje år märkte han att det regnade mindre och mindre. Dessutom märkte han att bristen på regnvatten påverkade grödorna.
Han bor i ett område som heter Sahel. Detta är en region som ligger mellan Sahara och den sudanesiska savannen, ett område med ett instabilt klimat som ibland utlöser en dramatisk hungersnöd. Just en sådan extraordinär hungersnöd inträffade mellan 1968 och 1974, i slutet av vilken Yacouba Sawadogo startade sin rörelse.
Det globala samfundet gav inte Sawadogo uppmärksamhet förrän långt senare, när han år 2018 vann Right Livelihood Award (ett svenskt pris som ibland har kallats ”det alternativa nobelpriset”) för sin kamp för att förbättra mänsklighetens situation. Då fick det tysta och underbara arbetet han gjorde för sitt folk och vår planet till slut komma fram i dagens ljus.
Jordbrukaren Yacouba Sawadogo och Sahara
Alla känner till Saharaöknen. Den har varit omtalad i våra legender i tusentals år. Vad många människor inte vet är dock att invånare i öknens norra och södra kant har lyckats hitta ett sätt att leva där och starta samhällen som ständigt befinner sig i en kamp med öknens styrka.
Under 1900-talet ökade befolkningen i Afrika och en våg av utländska företag (mestadels gruv- och utvinningsföretag) anlände till de afrikanska stränderna och förändrade därefter ekosystemets naturliga cykler. Detta hade den största omedelbara påverkan på länderna i Sahel-zonen, vilket inkluderar Burkina Faso, därifrån Yacouba Sawadogo kommer.
I slutet av 60-talet började öknen sprida sig till Burkina Faso. Sanden trängde in på tidigare bördig mark och hunger blev ett vanligt problem. De flesta som bodde där bestämde sig för att fly eftersom de trodde att det var en omöjlig kamp att vinna. Men Yacouba Sawadogo hade en annan strategi. Han bestämde sig för att stanna och ta kampen mot öknen.
Tillit till forntida visdom
När ökenspridningen hotar ett område är lösningen vanligtvis en uttömmande studie med en specialdiagnos, följt av tillämpning av sofistikerade, storskaliga strategier för att vända på processen. I Burkina Faso hade de dock inga experter, högprofilerade studier eller miljontals med dollar att investera i projektet.
Lyckligtvis för sin gemenskap (och planeten i stort) så lät jordbrukaren Yacouba Sawadogo inte detta hindra honom från att försöka. Han och en vän, Mathiew Ouédraogo, började med sin egen forskning. De bestämde sig för att söka förfädernas visdom för att hitta lösningar på denna moderna kris. I denna region hade människor odlat grödor i många år. Följaktligen var den traditionella kunskapen rik på metoder för att bekämpa ökenspridning.
De två kämparna bestämde sig för att tillämpa två äldre tekniker för att återställa jorden. Den första kallas cordons pierreux, vilket innebär att man skapar rader med stenar i knytnävsstorlek på fälten vilka hjälper till med att fånga regnvatten och hålla det där tillräckligt länge så att det har tid att sjunka ner i marken.
Den vinnande tekniken
Den andra metoden var en annan traditionell jordbruksteknik som kallas Zaï-hål. Det handlar om att gräva hål bredvid planterade frön för att ge plantorna fukt. Sawadogo kom med flera innovationer till den traditionella tekniken, varav en var att han grävde större hål.
Han hade också idén att fylla hålen med organiskt material som gödsel, löv, små pinnar och grönsaksrester. Han hade kanske inte insett det vid det tillfället, men detta beslut var förmodligen det som i slutändan gjorde projektet så framgångsrikt.
En oväntad konsekvens av att lägga organiskt material i hålen var att det lockade till sig termiter. Tunnlarna som termiterna grävde i åkrarna hjälpte sedan till med att ytterligare bryta upp jorden och göra den mer mottaglig för växtliv. Med andra ord var termiterna ansvariga för den saknade pusselbiten. Tack vare termiterna mjuknade jorden och behöll mer fukt. Således började växtligheten frodas.
Segern över öknen
Mer än 40 år skulle gå innan världen fick vetskap om Sawadogos otroliga kamp för att återställa livet till öknen. Idag har han återvunnit mer än tre miljoner hektar mark och förvandlat tidigare steril mark till bördig jord.
Trots sina fantastiska prestationer var Sawadogo inte nöjd. När han insåg att de traditionella metoderna fungerade började han lära ut dem till alla som ville lära sig. Han har ägnat åratal på att resa från by till by på sin motorcykel. Vart han än tar sig så lär han ut sina livsviktiga strategier för samhällena där.
Yacouba Sawadogos arv i hans samhälle är ovärderligt. Vi kan lära oss många viktiga lärdomar av hans berättelse. Han lär oss att aldrig ge upp, oavsett hur svårt eller omfattande motståndet verkar. Han är också ett perfekt exempel på att kortvariga lösningar vanligtvis inte är de bästa och att sunt förnuft, traditionell kunskap och självförtroende kan ta dig väldigt långt.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Puig, J. (2019). Sensibilidad por el medio ambiente y cristianismo. Scientia et Fides, 7(1), 73-96.
