Emmeline Pankhursts kamp för kvinnorörelsen

3 oktober, 2019
Emmeline Pankhurst var en karismatisk ledare inom kvinnorörelsen och kämpade för kvinnors rösträtt.

Idag kommer vi utforska Emmeline Pankhursts kamp för kvinnorörelsen. Emmeline Pankhurst var vid framkanten av den rörelse som gav kvinnor rätt att rösta.

Emmeline Pankhurst har blivit ihågkommen som personifieringen av den passionerade uppfattningen att kvinnor förtjänar samma rättigheter som män.

Hon kämpade under hela sitt liv för kvinnors rättigheter och för att minska fattigdom och likgiltighet.

Time Magazine anser att hon var en av de viktigaste personerna på 1800-talet. Hon var en karismatisk ledare och en begåvad talare och hon inspirerade många att gå med i hennes kamp.

Så hur gick det med hennes kamp? Hur influerade hon framtida generationer? På vilka sätt lyckades hon att förändra nuet, som i sin tur förändrade vår framtid?

I den här artikeln kommer vi ta upp lite mer om den fantastiska Emmeline Pankhurst.

Emmeline svartvit bild.

Hennes tidiga liv

Emmeline Pankhurst föddes den 15:e Juli 1858. Hennes far, Robert Goulden, kom från en familj med politiska aktivister. Emmelines mor, Sophia Crane, var också en politisk aktivist från Isle of Man.

Då Emmeline var liten så förespråkade båda hennes föräldrar att man skulle avskaffa slaveriet.

Då hon var 20 år gammal så träffade hon och blev kär i en advokat och politisk aktivist som var för kvinnornas lika rättigheter. Hans namn var Richard Pankhurst och han var 24 år äldre än Emmelie.

De gifte sig och fick fem barn.

Kamp för kvinnorörelsen: lika rättigheter

Organisationerna för lika rättigheter vid denna tid hade börjat ge efter för idén att endast låta ensamstående kvinnor och änkor rösta.

Emmeline och hennes man avfärdade dock detta förslag och startade en ny grupp vid namn Women’s Franchise League.

Denna nya rörelse menade att alla kvinnor skulle få rösta utan undantag och att det skulle finnas lika rättigheter till skilsmässa och arv.

Kort efter att den hade skapats så radikaliserades rörelsen mot extremvänstern och många av medlemmarna beslöt sig för att gå ur.

Emmeline Pankhursts politiska karriär och hennes kamp för kvinnorörelsen

Efter en tid i London så bestämde sig Emmeline Pankhurst att återvända till Manchester. Det var då hon började bli involverad inom den politiska aktivismen själv.

Emmeline gick till slut med i The Independent Labour Party efter att ha blivit nekad flera gånger för att hon var kvinna. Hon började sedan distribuera mat åt de arbetslösa.

Hon blev djupt berörd av det tillstånd som de fattiga och hjälplösa befann sig i. Denna upplevelse inspirerade henne till att involvera sig inom en rörelse som hade som mål att erbjuda bättre skydd till de anställda.

Efter flera incidenter blev Richard sjuk och dog. Emmeline fick då ta över en stor skuld och även ta hand om hela familjen.

Pankhurst fick ett jobb vid Stadshuset och började ta upp kvinnornas sociala situation. Hennes döttrar hade nu vuxit upp och var också involverade i kvinnorättsrörelsen.

Handlingar, inte ord

Hon var besviken på både de politiska partierna och kvinnorättsorganisationerna eftersom hon ansåg att de inte gjorde någonting, och bestämde sig därför för att lämna dessa grupper.

Hon grundade då The Womens Social and Political Union (WSPU). Denna union var bara öppen för kvinnor och dess motto var ”Handlingar, inte ord”.

Det tog inte lång tid innan WSPU radikaliserades och började använda våldsamma taktiker. Målet var att få uppmärksamhet och att hämnas.

De gjorde det populärt att krossa fönster, att förstöra privat egendom och hungerstrejka.

Männen i Pankhursts parti och myndigheterna attackerade henne och andra vid flera tillfällen. Myndigheterna spärrade också in henne flera gånger.

Under denna period hade hon sålt sitt hus i Manchester och höll på att resa runt i England och USA för att medverka vid konferenser där hon berättade om sitt arbete.

Äldre foto på Emmeline.

Emmeline Pankhurst och kvinnors rösträtt

Efter starten av första världskriget förhandlade Emmeline med parlamentet för att ett antal kvinnor skulle kunna släppas från WSPU.

I gengäld erbjöd hon ett fredslöfte om att de inte skulle begå fler våldsamma handlingar. Överenskommelsen inkluderade dessutom stöd från kvinnor från den organisation som stödde britternas kamp mot Tyskland.

Denna överenskommelse gav upphov till en konflikt inom rörelsen. Den var så kontroversiell att den gav upphov till en klyfta mellan Emmeline och en av hennes döttrar.

Efter kriget så blev hon besviken på vänsterpolitiken och gick istället med det konservativa partiet. Vid den tiden så var det konservativa partiet det mest populära politiska partiet.

Pankhurst ville använda den där energin för kvinnorättsrörelsen. Allt hennes arbete gav utdelning några veckor hon dog vid 69 års ålder.

Pankhurst fick under sin livstid äntligen se att kvinnor hade rätt att rösta.

Den våldsamma sidan av hennes kamp för kvinnorörelsen

Pankhurst var en kontroversiell, energisk och radikal aktivist. Hon attackerade några politiska idéer och förde fram andra, men hon tappade aldrig siktet på sitt mål. Folk både hatade och älskade henne.

Pankhurst var en inspiration för många kvinnor inom alla åldrar. Emmeline Pankhurst representerade en mer radikal sida av kvinnorättsrörelsen.

Det var inte alla i rörelsen som stödde hennes våldsamma metoder, men dessa traditionellt ”maskulina” strategier gjorde att hon drog uppmärksamhet till sig.

Pankhurst vågade prata det enda språk som det patriarkala systemet verkade förstå: våldsamma protester.

Oavsett om du håller med om hennes taktiker eller inte så är det en sak som står klart: systemet lyssnade och förändrades.

  • Cruz Pérez, G. (2012). De la tristeza a la depresión. Revista electrónica de psicología. Iztacala, 15(4), 1310-1325.