Känner du till våra vanligaste försvarsmekanismer?

Var och en av oss, precis alla, har täckt oss själva med lager för att skydda vår värdighet, integritet och fysiska hälsa. Dessa lager, som kallas försvarsmekanismer inom psykologin, är magiska eftersom de verkar skydda oss från att bli sårade. Men sanningen är den att hotet oftast, och i vissa fall även skadan, inte kan motverkas lika enkelt som det verkar i början. Med andra ord tenderar dessa strategier att inte vara så effektiva som man först trott.

Vi täcker ibland våra öron väldigt hårt eftersom vi inte vill lyssna på sanningen som vi anser vara smärtsam. Problemet är att detta blir till något verkligt. Det slutar med att vi täcker över “våra själars öron”. Vi vill helt enkelt inte lyssna till vad vi inte vill lyssna till. Det sårar mig så mycket att jag föredrar att leva i ovisshet. En väldigt farlig ovisshet.

Problemet är att leva i ignorans också är ett straff. För det som vi förnekar, tar över oss. Det kommer att upprepa sig självt om och om igen tills vi accepterar det. Och detta… är vad Carl Gustav Jung menade:

Det verkar som att livet aldrig är ovetande om vår existens. Det kommer om och om igen att presentera oss med situationer som vi försöker undvika för att få oss att konfrontera och acceptera dem.

Försvarsmekanismer skyddar oss från smärtsamma sanningar

Försvarsmekanismer existerar för att skydda oss från dessa sanningar, som gör ont att lyssna till. Dessa sanningar skadar våra egon, minskar vår självkärlek och förstör helt våra självkoncept. Det är få personer som anser det vara behagligt att acceptera något relaterat till sig själva som de hatar. En del av dem själva som de inte skulle erkänna eller acceptera om de bemöttes med sin egen reflektion.

Det finns exempelvis vissa personer som helt enkelt antar att deras partner vill ha andra personer. Detta gör dem rasande. Faktum är att de inte kommer att tveka att slänga fram detta framför sin partner, trots att det egentligen är de själva som vill ha andra personer. Det är därför deras egen önskan som de projicerar på sin partner.

Att erkänna att vi vill ha andra personer, när vi är de som är svartsjuka, är en sanning som kan vara både smärtsam och genant. Att acceptera det implicerar att man erkänner att den sak som man var rädd för att se hos andra faktiskt var något som man gör själv. Så personen som gör denna “avskyvärda” sak är egentligen en själv.

Projicering, hur man målar upp en bild av någon annan när det egentligen handlar om en själv

Så vi kommer till en punkt där vi måste se allt klart för att verkligen känna på ett eller annat sätt. Om vi inte inser vad som händer oss kommer vi att spendera hela våra liv med att se och uppleva detta hos någon annan. Vi kommer att se det som vi hatar hos den andra personen. Och på detta klara sätt kommer vi att bli stränga domare, som saknar all form av empati med offret.

Denna försvarsmekanism, som på något sätt skyddar integriteten av vårt självkoncept, kallas “projicering”. Det är en av de mest använda mekanismerna. Genom detta kommer vi att “projicera” det som vi hatar rörande oss själva på andra personer. Den ångest som hade producerats genom att se denna egenskap i oss själva reduceras till att istället se den hos en annan person.

Ju mer vi projicerar utåt, desto mer blinda blir vi inåt. Ju mer av MIG SJÄLV som jag kastar ut mot världen, desto mer suddig blir jag, och jag förlorar min handlingskraft alltmer. Vi bör istället sakta men säkert jobba med att återta alla de pilar vi skjuter ut. Gör så och du kommer säkerligen att återta autenticitet, ärlighet och medvetenhet.

Förnekelse, hur man täcker allt som man inte vill se

Projicering är länkat till förnekelse. Genom förnekelse täcker vi något som vi inte vill se. Vi sätter hål i den där strömmen av sanningar som vi måste acceptera. Vi vill inte se sanningen, eller ens lukta på den. Verkligheten och sanningen skickas långt bort till en magisk värld där vi lämnar allt som vi inte vill se eller hantera.

Förnekelse är exempelvis en av de faser som en person som sörjer går igenom. Oavsett om det handlar om ett uppbrott, ett dödsfall eller en drastisk förändring i livet… Förnekelse är en försvarsmekanism mot ångest och smärta.

Men livet är också smärta… och vi vet redan att vi kan fortsätta framåt genom att acceptera denna smärta. Våra försvar är ofta där för att hjälpa oss, men vi måste frigöra oss från dessa om vi vill leva upp till vår fulla potential, och vara lojala mot dem som vi verkligen är.