Känslomässigt ansvar

· 28 april, 2016

Känslomässigt ansvar inkluderar att ta ansvar för våra handlingar och beteenden såväl som våra tankar och känslor. Kort sagt, vår existens.

Under våra liv talar vi faktiskt om oss själva när vi talar med andra. Trots att vi tror att vi ger åsikter om något eller någon annan så projicerar och tillskriver vi faktiskt andra ansvaret för hur vi mår.

Majoriteten av alla kommentarer vi fäller om andra är i verkligheten svaga och maskerade uttalanden om oss själva.

Av denna anledning kan vår läsning av andra vara en sann reflektion av vad som händer med oss. Det externa talar till oss och verkar som en spegel om vi är redo att se vilka olösta problem vi håller inom oss.

Är det inte dags att ta ansvar?

”Du är ansvarig för hur jag mår”

Vi har vant oss vid att lägga ansvaret för våra känslor på andra, precis som vi känner ansvar för hur andra mår. Det innebär att omdirigera fokus någon annanstans istället för att lägga det på oss själva.

På så sätt känner vi ansvar om någon i vår närhet mår dåligt och försöker göra något för att denna person ska må bättre, som om vi har en formel för att lindra andras lidande. Å andra sidan överför vi ansvaret för känslan vi upplever när vi mår dåligt, antingen till en annan person eller till den externa situationen.

Vem ger vi kontrollen över våra egna känslor?

Att ta ansvar för andras känslor kan vara ett stort åtagande för vår individuella utveckling, precis som att förskjuta hur vi känner genom att leta efter andra som kan ta skulden. Eller kanske inte ”skulden”, utan snarare det känslomässiga ”pappersarbetet”; det känslomässiga ansvaret.

Hur många gånger har du sagt: ”Du gör mig arg” eller ”Du får mig att må dåligt?

Det handlar inte om att hitta någon att skylla på, utan snarare om att identifiera hur du känner när du ställs inför vissa situationer och att acceptera vem du är och hur det får dig att må. Du måste börja bearbeta din vrede, din avund, din ilska och din sorg eftersom svaren inte finns på utsidan, utan på insidan.

Låt oss sluta leta runt om och utanför oss själva, och istället vända uppmärksamheten till vår inre verklighet och fortsätta växa.

Om du inte tar ansvar för dina känslor, vem ska då göra det? Personerna i din närhet? Situationen? Känns inte särskilt stabilt, eller hur?

Det betyder inte att du inte bör uttrycka dig själv och visa hur du känner med respekt mot andra, utan snarare att du bör ta ansvar för hur du känner, och istället för att överge kontrollen över ditt välmående ta tag i taktpinnen och kontrollera det själv.

Du har all rätt att störa dig på något som har inträffat, precis som alla andra har; det är okej att känna på det sättet. Men om du tar kommando över det kommer allt bli avsevärt mer tillfredsställande eftersom du kommer befinna dig mitt i en process av självtillväxt och upptäckt, där varje stund kommer från antingen andra personer eller en specifik situation, men oavsett är ett tillfälle att lära känna dig själv ännu bättre.

Detta händer även när vi talar med personerna omkring oss. Jag bjuder in dig att vara lite mer medveten om allt detta när du delar med dig av en åsikt om någon eller kritiserar någon annan. Oftast är det du säger något som du själv också gjort dig skyldig till eller något du upplevt eller känt.

”Jag ska ta ansvar för hur jag mår”

Vad kan vi göra med allt detta?

Först måste vi acceptera möjligheten att vi faktiskt projicerar oss själva på andra. Detta är inte enkelt, men om vi har det i åtanke och kommer på oss själva med att göra det så är det för att vi i stunden inte är kapabla att acceptera vad det nu är vi projicerar, vilket är anledningen till att vi överför det till någon annan. Därför är det uppenbart att vi tenderar att motsätta oss att ta ansvar för våra handlingar. Efter detta måste vi verkligen bli medvetna.

”Du gör mig inte arg, jag blir arg när du gör något eller när något händer. Jag är den som känner ilska, sorg eller vrede när jag ställs inför olika förhållanden i livet och jag avfärdar eller undviker dem inte, utan istället låter jag mig själv känna och acceptera dem, för att senare se vad jag kan göra med dem. Mer än något annat är jag dock ansvarig för mig själv.”

När vi tar ansvar för oss själva accepterar vi allt som tillhör oss: ägandet av våra känslor, våra tankar, våra handlingar och deras konsekvenser.

När du blir medveten om och kan observera dig själv kommer du märka alla saker som ännu inte gjorts, alla saker du kan lägga till i livet. Du kan arbeta med dessa saker för att fortsätta utveckla dig och växa. Men jag ska varna dig, för det kommer inte vara enkelt. Du kommer ofta ställas inför motsägelser eftersom ditt ego vill skydda sig självt.

Men det är kanske det fina i kråksången – processen att upptäcka dig själv med starka påståenden och svåra motsägelser, för att äntligen acceptera dem som en del av dig själv och den du är.