Kindling: Det som inte dödar dig gör dig svagare

Denna teori säger att ju fler depressiva episoder en individ upplever, desto lättare blir det för dennes negativa tankar att stärkas. Därför blir personen mer mottaglig för återfall.

Differentialaktiveringshypotesen (DAH) föreslogs först av J.D. Teasdale 1988. Han utvecklade den senare för att inkludera fenomenet kindling. Denna process förklarar varför vissa människor blir svagare efter flera depressiva episoder. Märkligt nog motsäger det en av myterna om populär visdom som säger att “det som inte dödar dig, gör dig starkare”.

När du ställs inför nya stressfaktorer, är du betingad av tidigare interna och externa upplevelser. Om du till exempel har upplevt olika jobbmisslyckanden kommer du att känna dig mer frustrerad och mindre motiverad varje gång du sedan försöker göra ett bra jobb och misslyckas än första gången du försökte.

Faktum är att denna “negativa jobbinformationsnod” lätt aktiveras av alla nya arbetserfarenheter. Liksom själva noden finns det många likheter och skillnader hos varje individ.

Därför har vi alla noder av negativ information som aktiveras av stressfaktorer och olika slags information. Teasdale försökte med sin differentialaktiveringshypotes förklara hur dessa negativa noder aktiveras hos människor.

Teasdales differentialaktiveringshypotes (DAH)

Teasdales hypotes om differentiell aktivering har föreslagits som en förklaring till kognitiv sårbarhet för depression.

Influerad av Aaron T. Beck och G.H. Bower lade Teasdale fram idén att varje känsla representeras i minnet av en specifik nod. Var och en av dessa noder är kopplade till associerade kognitioner eller egenskaper. Vid depression är kognitionerna negativa. När en nod aktiveras upplevs motsvarande känsla och aktiveringen fortplantar sig genom nodens anslutningar.

Författaren hävdade att de faktorer som avgör om den initiala depressionen blir mer ihållande är graden av aktivering och beteendemönster för dessa noder.

Diates-stressmodell

Teasdales teori är en stress-sårbarhetsmodell. Den förutsätter att den typ av händelser som orsakar klinisk depression hos vissa individer endast kan ge en dysforisk eller mild sinnesstämning hos andra.

Uppkomsten av depressiva symtom beror på aktiveringen av depressionsnoden efter att en stressande händelse inträffat. Denna aktivering sprider sig till de associerade (negativa) kognitiva noderna eller konstruktionerna. Men om den kognitiva aktiviteten återaktiverar de depressiva noderna genom en cyklisk mekanism, etableras en ond cirkel. Därför gör det att den initiala depressionen intensifieras och består.

Till skillnad från Aaron T. Beck, trodde Teasdale inte att matchningen mellan typen av händelse (typ av stressfaktor) och typen av noder eller kognitiva konstruktioner är ett nödvändigt krav. Faktum är att han trodde att miljöstressfaktorer av mindre omfattning kan provocera fram återfall när de personliga upplevelserna av episoder av allvarlig depression ökar.

Forskning om kognitiva modeller för depression har ofta försummat sambanden mellan olika nivåer av kognitiva variabler och personlighetsvariabler, personinteraktion och händelsefaktorer. Teasdales teori är dock ett perfekt exempel på en förklaring av hur personen accepterar en upplevelse, men samtidigt också konstruerar den.

Kindling: smärta utlöses mindre men sprider sig snabbare

Teasdales hypotes granskades av Segal, Williams, Teasdale och Gemar 1996. I själva verket föreslog de en vidareutveckling av denna hypotes. Det var faktiskt då de föreslog tillämpningen av begreppen kindling och sensibilisering.

• Kindling antar att den kontinuerliga reaktiveringen av negativa kognitiva strukturer gör att de associativa nätverken mellan depressotypiska konstruktioner stärks. Således kan ett brett utbud av stimuli främja aktiveringen av nätverket helt enkelt genom att aktivera ett element.
• Sensibiliseringseffekten förklaras av en minskning av aktiveringströskeln för depressotypiska konstruktioner som produceras av den upprepade aktiveringen av dessa strukturer.

Dessa aspekter lägger till svårigheter till den redan problematiska definitionen av stressfaktorer i stress-sårbarhetsmodellen. Enligt denna teori skulle vikten av stressfaktorn minska när en persons kognitiva medvetenhet ökar. Därför kan en minimal stimulans orsaka en aktivering av det depressogena nätverket hos en person utan att behöva vara en stor stressfaktor.

Depression och kindling: upplevelser och hur de tolkas

Sårbarheten för depressiva återfall bestäms av den ökade risken för att negativa informationsmönster aktiveras i depressiva tillstånd. Studierna om kindling och sensibilisering förklarar orsaken till denna ökade risk för aktivering av negativa tankemönster.

Uppkomsten av en depressiv episod underlättar kognitiv förtrogenhet. Därför kan individen ta till redan bekant negativ bearbetning inför en ny stressfaktor. Detta beroende av negativa noder för deras styrka och tillgänglighet är kindling.

I sin tur underlättar detta beroende att eventuell framtida aktivering uppnås på basis av allt mindre intensiva signaler. Det underlättar med andra ord medvetenheten. Därför sänks patientens smärttröskel.

Denna modell visar att processerna relaterade till återfall och uppkomsten av den depressiva episoden kanske inte är isomorfa. Av denna anledning krävs ytterligare forskning och psykologiska insatser som syftar till att optimera återfallsförebyggande strategier.

Det bör förtydligas att denna form av negativ bearbetning förutsätter en tendens till depressiva episoder, men inte en visshet eller oföränderlighet. Visserligen kan vissa upplevelser accentuera eller minska tendensen.